Musik för första maj

Konsumentupplysning Adrian Hörnquist ljudsätter arbetarrörelsens högtidsdag med tung techno från England och mörk och mäktig musik från Sverige.

Vår i luften och fågelkvitter möter mig allt oftare när jag tar mig till jobbet på morgnarna. Då väljer jag – lagom till arbetarrörelsens högtidsdag – att lyfta fram ett projekt vars debut-EP pryds av ett omslag som andas vintermörker och ångest. Det må vara opassande för årstiden men är högst passande för musiken.

Bakom EP:n står Habits Of Hate, en färsk duo från England bestående av 16-årige beatskonnässören Happa (Samir Alikhanizadeh) och producenten Manni Dee. På sitt första släpp tillsammans gör de dansmusik som är allt annat än luftig och lättsam. EP-skivans två låtar, »Limelight roles« och »A rebel from the waist down«, är blytunga och närmast fysiskt påfrestande.

Musiken drivs fram av en bastrumma som är som en slägga. Den hamrar frenetiskt in i ens mellangärde och varieras av mer raka beats. Lager på lager av skitiga och vassa ljud breddar ljudbilden och resultatet är en brutal, dynamisk och hård techno som är lika maskinell som rytmisk.

Vissa paralleller kan dras till artister som Miles, Surgeon och Omar-S men här finns också något rastlöst och anarkistiskt. Det är musik att riva kontorslokaler och parkeringshus till. Eller så släpper man bara allt som man är sysselsatt med för en stund och låter musiken och takterna okontrollerat dåna och dunka mot ens trumhinnor. Det är ljuvligt.

Habits Of Hates självbetitlade debut-EP är släppt på den engelska etiketten och podcasten Electronic Explorations. Den finns att lyssna på eller att beställa, här.

Jag kommer nyfiket att följa fortsättningen på detta samarbete.

Tyngd präglar även Roll The Dices kommande album Until Silence. Skivan är en tematisk fortsättning på Stockholmsduons hyllade In dust från 2011, ett album som uppehöll sig kring fabriksarbetets krassa vardag och industrialismen. Denna gång är ämnet krig och vad omskakande och kaosartade omständigheter gör med människan.

På Until Silence har Malcolm Pardon och Peder Mannerfelt använt sig av en stråkensemble. Det har gett musiken en tydligare orkestral dimension, men det blir aldrig pompöst eller »filmiskt« tillrättalagt. Stråkarna används, likt de andra instrumenten, som en ljudkälla för att förstärka olika stämningar på albumet. De smälter samman med piano, synthar och analogt knaster och skruvar upp allvaret i ljudbilden.

Det är ena stunden aggressivt och storslaget, den andra nedtonat och krypande, en tredje abstrakt – ibland allt på en gång. Hela tiden koncentrerat och angeläget.

Liksom på Roll The Dices tidigare album slås man av hur skickligt Malcolm Pardon och Peder Mannerfelt fångar och gestaltar olika mentala lägen. På Until silence handlar det om oro, uppgivenhet, kamp och rädsla. Ibland gör tempot och intensiteten i musiken att man känner sig jagad. Ibland grips man av vemodet och den definitiva känsla som finns i låtarna. Det håller lyssningen på helspänn rakt igenom hela skivan. Och det förädlar även Roll The Dices tidlösa och högst unika sound.

Until silence släpps den 2 juni och går att förhandsbeställa här.