Uppmuntrande agitation

På scenen var Systraskap mitt inne i skapandets mest kaosartade och kreativa fas. Allt hade inte funnit sin form men att gruppen skulle hitta dit rådde det ingen tvekan om. Övertygelsen och viljan kunde inte leda till annat än ett samlat unikt uttryck.

Nu, drygt två år senare, släpper Sabina Wärme och Amanda Lindgren i Systraskap debutalbumet MVIMW. De beskriver skivan som ett uppror. Den kan ses som en manifestation för ett samhälle där människor möts och ser varandra istället för att isolera sig. En antikapitalistisk, könsanarkistisk och solidarisk framställning vars relevans inte går att bortse från.

Albumets nio låtar är direkta och uppmanande. Det är elektroniskt, repetitivt och rytmiskt. Samtidigt ryms melodier och popkänsla. Och mitt i allt finns en fri och organisk kraft som driver allt framåt. Sabina och Amanda samspelar med sina röster och använder till och från effekter på sången vilket spetsar till uttrycket ytterligare.

De sjunger om revolt, att dansa och demonstrera, att kämpa mot ökade klyftor och landar i att rösten är det främsta vapnet för motstånd och förändring – My voice is my weapon. I en tid då det politiska klimatet stavas polarisering och ovisshet är Systraskaps agitation en välriktad och välbehövlig injektion. Den rycker tag i ens humör som ligger nedtryckt i januarislasket och får en på bättre tankar. Förhoppningar om växtlighet, nytänk och en öppnare tillvaro dyker upp i huvudet.

Systraskap har rötter i Umeå och Östersund. 2011 släppte de sin första EP Systraskap EP. Efter det har även singlarna »Let’s start a revolution« och »My voice is my weapon« getts ut. Och nu står alltså debutalbumet för dörren.

Jag kontaktade bandet för att stämma av läget.

Berätta om MVIMW, hur skulle ni beskriva det musikaliskt?
– Musikaliskt är det en blandning av Systraskaps tre senaste år. Vissa låtar har växt fram och förändrats under alla spelningar vi har haft medan andra är nyare. MVIMW rymmer allt från uppmanande agitationer och upprepande budskap, till snåriga intron och galna solon.

Albumtiteln ser ut att vara romerska siffror. Jag är dålig på dem, är det sådana siffror eller är titeln något annat?
– Titeln är en förkortning! (»My Voice Is My Weapon«, reds anm.)

På vilket sätt skiljer sig albumet från det ni släppt tidigare, EP:n Systraskap EP och de båda singlarna »Let’s start a revolution« och »My voice is my weapon« (de två sistnämnda är med på albumet)?
– På albumet finns ett improviserande som inte har märkts lika tydligt på singlarna eller på EP:n. Dessa har varit rätt renodlat elektroniska, även om till exempel Sabina spelar bas på »Wear it like you deserve it« (på albumet) och Amanda spelar samma slinga fast på tuba. Men på skivan finns låtar som är väldigt trum- och improvisationsbaserade på ett annat sätt än vad singlarna varit. Vårt improvisatoriska element kommer fram på ett annat sätt på skivan.

I er musik blandar ni akustiska instrument som trummor, slagverk, dragspel och blås med elektronik, synth och effekter. Hur kom det sig att ni valde detta format?
– Vi började göra elektronisk musik för att det var det vi ville göra, men eftersom vi båda spelar akustiska instrument så blandade vi rätt snabbt in den biten med.

Ni har beskrivit albumet som ett resultat av ett uppror, såväl ett antirasistiskt uppror som feministiskt och könsanarkistiskt?
– Ja absolut, och socialistiskt och antikapitalistiskt! Det är en skiva som diskuterar samhället och manar till förändring. Vi har skrivit låtarna när vi varit förbannade eller uppgivna.

Ni har ofta ett samhällskritiskt budskap i era texter. Vad tycker ni är den viktigaste frågan eller frågorna att diskutera och belysa i samhället i dag?
– Det är svårt att säga vilken som är den viktigaste frågan eftersom allt är beroende av varandra. Frågor kan vara enormt viktiga utan att för den skull konkurrera ut varandra. Vi tror att debatt är jätteviktigt, att människor möts, är engagerade och att vi känner att vi är delar av ett samhälle där vi tar hand om varandra.

– Genom att debattera vidgar vi utrymmet för vad som ryms i kampen och förhoppningsvis hjälper vi varandra att bli smartare och se saker från flera håll. Det skulle vara skönt att leva i en värld där en visste att vi samarbetade med varandra för att alla skulle ha det bra. Krig är långt under vår värdighet.

Hur gör ni musiken? Improviserar ni fram saker som sedan mynnar ut till en låt eller skriver ni låtarna efter en strukturerad mall?
– Ofta har någon av oss en idé och sedan jobbar vi utifrån det, antingen genom att bygga upp en ljudbild runt en text och melodi, eller genom att testa olika tankar i replokalen. Vi har ingen strukturerad mall utan det är olika processer från gång till gång. Vi vill inte fastna i att tro att vi vet hur det ska göras, för det finns inga svar på förhand. Musikaliska regler har skapats utifrån vad människor rent intuitivt har gjort.

När ni spelar live känns det som att musiken har en lite friare form än på skiva. Gör ni om låtarna i liveformatet och låter dem ta andra vägar?
– Vi gillar att ha olika ingångspunkter i låtar och tycker det är kul att ha friare ramar när vi spelar live. Sen finns det som sagt vissa låtar på skivan som tydligare bygger på improvisation, jämfört med till exempel Systraskap EP. Eller det finns såklart improvisation där med, men då är det mer i produktionsprocessen.

På senaste singeln från albumet, »Wear it like you deserve it«, använder ni en del rösteffekter. Något ni även gjort på tidigare låtar. Jag tycker det funkar väldigt bra med er musik. Vad är det ni gillar med att förvränga rösterna på det sättet?
– Vi tycker att det är spännande att experimentera med röster. En persons röst är ju en stor del av hur personen uppfattas. När vi jobbar med våra låtar (producerar/bygger upp en ljudbild) använder vi ganska ofta våra röster och förvränger dom till oigenkännlighet, använder dom som ett instrument, gör syntar av dom.

Trummorna är akustiska i Systraskap och de varvas ofta med elektroniska beats. Hur tänker ni kring de »akustiska rytmerna« och de elektroniska beatsen? Spelar du Amanda ett komp som ni sedan gör beats utifrån eller är det tvärtom?
– Det där är olika på olika låtar. Ibland utgår vi från de elektroniska beatsen när vi bestämmer vad trumsetet ska göra och ibland tvärtom. Vissa låtar kan helt bygga på akustiska trummor och andra enbart på elektroniska beats.

Vad har ni för influenser vad gäller annan musik? Hämtar ni inspiration från litteratur och konst?
– Vi är ganska nördiga båda två. När vi hittar en låt vi gillar så kan vi lyssna väldigt intensivt på den. Vi har provat att göra en låt utifrån en bok på en konsert i Malmö. En låt på albumet utgår från en dikt vi hittade en gång. Men i övrigt blir låtar oftast till utifrån olika politiska tankar eller funderingar.

– Det kan gälla kapitalismen som koncept och hur människor och miljö utnyttjas av storföretag bara för att det på kort sikt finns en ekonomisk »vinst« att håva in, att vi tycker att kärnkraften borde läggas ner, eller att vi vill att det ska finnas en grundläggande respekt för varje människas olikhet och lika värde. Vi hämtar mycket inspiration från orättvisor och skit.

Hur träffades ni?
– Vi träffades genom att vi båda gick en musiklinje på samma folkhögskola. Vi kände att vi hade liknande referenser kring vad vi gillade och vad vi ville göra.

Ni har varit musiker på olika håll innan Systraskap. Vad spelade ni för slags musik då?
– Sabina spelade improvisatorisk musik och akustisk pop, och använde loop-pedal mycket. Amanda spelade trummor och blåsinstrument i olika konstellationer, allt från indiepop till klezmer, och höll även på en del med elektronisk musik.

Systraskap är en duo och ni delar på arbetet och gör allt gemensamt i bandet. Är det lätt att arbeta så eller finns det utmaningar? Skulle det vara möjligt att ta in en tredje medlem eller är och förblir ni en duo?
– När vi gjorde den akustiska tolkningen av »Let’s start a revolution« till Musikguiden i P3-videon, så samarbetade vi med en kör (kören Brösttoner, reds anm.). Och nu när vi spelade in skivan så hade vi planer på att ta in en sjukt duktig tuba-spelare på en låt, men vi fick strunta i det. Vi har flera idéer på samarbeten som vi är sugna på under 2015. Men att ta in fler medlemmar i bandet känns inte relevant i nuläget. Då skulle vi nog snarare starta flera band i så fall. Sedan tycker vi inte att monogami är något självändamål.

Ni har det egna skivbolaget Bassonga. När startades det? Är tanken att bara ge ut er egen musik på det eller även andra artister?
– Vi startade Bassonga för ett år sedan. Hittills har vi bara släppt egna produktioner och andras remixer på våra låtar. Hur det blir längre fram vet vi inte riktigt.

Låten »Wear it like you deserve it« från albumet i omgjord form av Karin Park.

Systraskaps debutalbum MVIMW släpps på Bassonga den 9 februari. Bandet åker på releaseturné och startar turnén i Luleå den 14 februari.

Mer info om Systraskap här och här.