article-image

Nudlar växer på buskar

Blogg Jag gillar att laga mat. Jag älskar husmanskost. En tidigare kollega kallade mig en gång för ”sås och potatis-kille”. Det är en väldigt träffande beskrivning. Jag tycker om basföda på tallriken. Finns det dessutom en sås man kan hälla över så jublar min mage.

Under senare år har jag breddat mitt gastronomiska universum. Asiatisk mat är spännande och smakar så mycket mer än potatis. Ramen är fantastiskt. Vi äter det ofta hemma. Mat med smaker från Vietnam, Thailand och Indonesien slukar jag med hull och hår.

Allt är så gott. Jag upprepar det under varje måltid. ”Det här är verkligen skitgott!” eller ”Supergott!”. Jag har svårt att fördjupa mig och berätta vad det är jag smakar och känner under ätandet. Ibland gör jag ett försök. Jag tuggar lite långsammare, tar en klunk vatten och tar sats. Men det kommer aldrig någon målande beskrivning om ”hur fantastiskt sältan från det långbakade sidfläsket möter syran från den graciösa marinaden av finhackat citrongräs, riven ingefära och lime.”

Det slutar alltid med att jag bara säger – ”gott!”. Som om jag vore en Leif Mannerström som struttar omkring i studion på Sveriges mästerkock och pöser ur mig plattityder om deltagarnas insatser. En kvarleva från en tid då det fanns två typer av krogar: en med torskfilé och hollandaisesås på menyn och en annan med oxfilé och bearnaisesås på menyn.

Vi befinner oss i köket. Jag ansvarar för basen i rätten vi ska laga. Sofie gör det sofistikerade. Det är en asiatisk rätt. Jag tar fram en påse med glasnudlar och tittar på den för att se vilken koktid som gäller. Då får jag en lust i magen. Det väcks något nyfiket i mig. Det formas till en fråga. Som bara måste ut. Jag vänder mig till Sofie och säger, var kommer nudlar från nu igen? Hon tittar lite undrande på mig och frågar vad jag menar. Ja, alltså, de växer väl på buskar?

Jag har ett fantasifullt sätt att tänka. När lusten och fantasin möts så kan hisnande påståenden födas i min hjärna. Addevetenskap kan det kallas. Det är en ny form av tänkande. Den baseras inte på evidens eller empiriska studier utan på fjärilar i magen. Små korn av oprövade idéer som kan mynna ut i spännande slutsatser. Explosioner av upprymdhet. Och det fina är att när dessa små korn föds så känns allt självklart för mig!

På buskar.

Jajamän, nudlar växer på buskar!

 ”Nudlar är en typ av asiatisk pasta gjorda på ojäst deg och ofta formade till långa band./Wikipedia”