Kapitel femton: A theatre in London

Framåt småtimmarna på klubben Smet på Marie Laveau i Stockholm. Flow Flux Clan har spelat live och dansgolvet kokar. Nere i källaren är det varmt, på gränsen till outhärdligt. Flow Flux Clans liveset når sitt slut men stämningen är så bra att de börjar improvisera. Trummaskinen fortsätter gå och i en kvart pumpar det pulserande, hårda beatet genom lokalen.

Sjunger i Flow Flux Clan gör Sarah Nyberg Pergament. Bara ett par år tidigare släpper hon under aliaset Action Biker ”Farrah”, en låt som borde få ett eget kapitel. Jag vill så gärna använda henne som bevis för hur popmusiken under den här tiden närmar sig klubbmusiken. Men hon själv ser det på ett mindre dramatiskt sätt.

”Jag tycker inte att skillnaden är så himla stor mellan Action Biker och Flow Flux Clan. Det senare bandet har bara lite tydligare och rakare trummor”, svarar hon när jag fiskande frågar efter hur stor omställningen var.

Sarah Nyberg Pergament kommer från en indiescen i Göteborg som i början av 2000-talet – liksom den i Stockholm – börjar blanda tweepop och elektronik. Hon upptäcker mjukvaran för att göra musik i datorn och hittar där ett nytt uttryck för sin musik.

”Det var ett sätt att ha ett band där man kunde göra och få bestämma över allt själv. Det var inte en våg när jag började, åtminstone kände jag inte av den då. Ungefär när jag gjort mina första låtar och spelat lite ute kunde jag känna att något verkligen var på gång, att folk var nyfikna på musikprogram”, berättar hon.

Som Action Biker släpper Sarah elektroniska poplåtar med dansant studs som runt 2002 blir hits på fildelningsnätverket Soulseek, då en viktig samlingsplats för poppubliken. Ungefär vid samma tid är Soulseek språngbrädan för en viss Rocky Dennis, som sedermera börjar släppa musik under det egna namnet Jens Lekman och når långt utanför Göteborg och chatrummen.

Sarah och Jens arbetar inte nödvändigtvis aktivt för det, och kanske känner de inte igen sig i min beskrivning här, men deras genomslag är viktiga för banden som kommer efter dem. Indiebolagens utgivning av vinylsinglar som säljs i utvalda skivbutiker och via mailorders är lika traditionellt rotad som majorbolagens utgivning med förstasinglar, videor och album med tunnelbanereklam.

Genom att Sarah och Jens blir stora i ett mikrokosmos som utvalda chatrum på Soulseek och därifrån sprider sig utåt till radio och press, öppnar de upp ögonen för nya distributionssätt. Att skicka demos till musikjournalister och skivbolag blir i samma sekund föråldrat. Framgångarna gör att de stora skivbolagen blir nyfikna på Action Biker, men intresset är inte ömsesidigt.

”Ett av de största hörde av sig för att diskutera kontrakt, men jag var väldigt inne i indiesvängen och alldeles uppfylld av de idealen. Det gjorde skillnad då. Idag är Spotify och nedladdning så stort och hela skivbranschen så desperat, medgörlig och uppruggad att det inte spelar roll på samma sätt”, berättar Sarah.

Istället blir Action Biker något som kan liknas vid en urban legend. Runt 2004 börjar bloggpopkarusellen snurra och nya artister dyker upp till höger och vänster. Men de som älskar Action Bikers ”Sandy Edwards”-singel och väntar på mer får vänta länge. Det ryktas om en fullängdare. Folk uppger sig ha hört nya låtar och att de är bättre än någonsin.

Istället spelar Sarah med band som Flow Flux Clan, Kissing Mirrors och The Dreamers. Action Biker blir ett av popsveriges mest spännande mysterier. Själv tycker hon att den beskrivningen är fel.

”Det där var inte så konstigt egentligen”, skrattar hon.

”Jag fick lite kramp med min egen musik, började hålla på med de andra banden och flyttade till Helsingfors 2006 där jag stannade ett år och gjorde lite musik till en kortfilm. Jag behövde komma bort för att kunna komma tillbaka motiverad helt enkelt.”

2008 släpper Action Biker albumet ”Hesperian Puisto”. Precis som Sarah är i framkant med hemdatorproduktion i början av 2000-talet ligger ”Hesperian Puisto” rätt i det nya kapitel som då börjar skrivas.

Men nu går jag händelserna i förväg. Innan vi kommer dit måste vi hålla dödsmässa för bloggpopen.