Disclaimer

Jag vet inte hur de tänkte som släppte upp mig där men i juli 2000 står jag för första gången på en scen. Tillsammans med min kompis Johan har jag gjort tre låtar, bränt på en CDR och delat ut till olika bekanta. Vi kallar oss Frederick Fleet efter utkiken som först såg isberget på Titanic och har som mål att träffas, dricka sprit och spela med roliga ljud på våra analogsyntar.

Jag kan inte tänka mig bättre anledning till att starta ett band, egentligen.

Situationen är udda på grund av omständigheter som gjorde att vi fick göra vår första spelning inför en fullpackad Södra Teatern Bar i Stockholm. Direkt från Johans vardagsrum i ettan i Högdalen till en klubb, utan att egentligen ha någon som helst koll på vad vi höll på med. Klubbarrangören heter Benno och de har ingen aning om vad de ska få höra eftersom vi bara har den där brända skivan och inte så mycket mer.

Vi lovar att de ska få höra det övriga materialet innan konserten men vi ljuger för vi har inga fler låtar. Istället sitter vi hemma och tokprogrammerar syntarna fram till kvällen innan för att över huvud taget kunna spela.

Om den händelsen kan en viktig slutsats dras: En förutsättning för att de nya poputtrycken ska ”börja hända” är att det finns intresserade personer som bokar på känsla och intresserade besökare som är villiga att lyssna på alla dårar som kopplar upp sina prylar och kör.

Varken den spelningen i sig eller Frederick Fleets musik i stort har någon mätbar betydelse för popmusiken i Sverige 1999- 2009. Men den är ett bra exempel på vilka sorts Ögonblick som kan dyka upp i den här berättelsen.

Den är som ett symptom på vad som pågick snarare än en milstolpe. Den är ett litet, litet fragment som utgör en del av en mycket stor bild. En av mina historielärare sa en gång att det inte går att nedteckna en ”sann” historia om verkligt viktiga händelser, för det finns så många som har gjort olika tolkningar av sin forskning att sådan historieskrivning bara blir till inlägg i en pågående debatt.

Det här är inte ens en historieskrivning, men det är lite så jag ser på den här berättelsen. Det är ju ändå verkligt viktiga händelser den handlar om.

Jag kommer att ägna oproportionerligt mycket plats åt vissa artister, nästan helt missa andra och fullständigt godtyckligt sortera bort eller lyfta fram. Min inställning är inte att det finns ett egenvärde i att vara smal och inte att jag ska göra ett uppsamlingsheat för sådant jag tycker är oförtjänt bortglömt.

Men för att försöka måla bilden av vad som hände så måste man börja i Ögonblicken. Jag ställer några frågor till Mattias Holmberg som var med och drev sajten Twisterella, bloggen The jet set junta och musiketiketten Friendly Noise. Han inser vidden av mitt projekt.

”Det rymmer minst tre blöta utekvällar med en diskussionspanel för att bena ut alla ingångar och sidospår när det gäller att skapa en helhetsbild av det tidiga 00-talets svenska popvåg”, konstaterar han.

”Bara tre?” tänker jag.