Vila i frid DJ Rashad

Egentligen var det tänkt att jag skulle lista ett par nya kulturtips på den här platsen. Det blev inte så. I söndags morse vaknade jag upp till nyheten att Rashad Harden, mer känd som DJ Rashad, gått bort vid blott 34 års ålder. Han hittades livlös i sin lägenhet, någon dödsorsak har fortfarande inte fastställts.

Det känns nästan plågsamt ironiskt nu i efterhand att jag tänkte inleda min lilla konsumentupplysning med DJ Rashads senaste tolva We On 1. Jag önskade till och med att jag hade kunnat tipsa om något nytt mixtape av DJ Elmoe eller Taso. Men nej, DJ Rashad var som vanligt för lysande för att inte tränga sig längst fram i ledet återigen.

DJ Rashad var footworkens odiskutabla mästare. Genrens komplicerade och högt utvecklade rytmmönster definierades inte bara av DJ Rashads minsta infall, den annekterade hans puls. Och historien om footwork är på många sätt och vis sammanflätad med den om DJ Rashad.

Långt innan han släpptes in till Chicagos nattklubbar för att dansa till den lokala juke- och housemusiken utmanade han rivaliserande danscrews vid oräkneliga gathörn i staden. Alla adresser och namn som utgör footworkens mytomspunna berättelse har DJ Rashad på ett eller annat sätt lagt sin hand vid.

Tillsammans med DJ Spinn startade han också Lit City, den första renodlade footworketiketten. Därefter tog DJ Rashad genren vidare ut i världen och gjorde den inte bara välkänd långt utanför Illinois gränser utan också djupt eftertraktad. Alla ville ha en del av kakan, från artister och producenter till festivalarrangörer och musikbloggare.

Det känns nästan lika plågsamt ironiskt att DJ Rashad går bort knappt en månad efter Frankie Knuckles. Båda var två lysande kreatörer som på sina egna sätt personifierade en ny, vibrerande konstform som fötts på Chicagos bakgator, må det vara att det skilde 20 år emellan dem. De var båda innovatörer och genier.

Det vackraste med DJ Rashad var hur han ständigt ville nå längre. För varje nytt släpp utökade han footworkens palett genom att inkorporera nya musikaliska influenser. Jazz, hiphop, funk, soul, blues – DJ Rashad mixade in allt och tog musiken till en ny nivå genom att utvidga dess ramar så långt det bara gick. Ingen av hans kollegor lät som honom, ingen annan kom ens i närheten.

Kalla DJ Rashads musik för footwork, juke, ghettotech eller vad du vill. Den där underbara, svårdefinierade rytmen han knackade igenom och slängde ut på dansgolvet kan ändå inte beskrivas som något annat än livet. Det som är sexigt, tufft och svänger. Det som är ren glädje och som mer än något annat får mig att känna mig så levande att jag bara vill lägga mig ner och vansinnesskratta tills nålen reser sig från plattan igen.

Det gör det bara än mer outsägligt sorgligt att DJ Rashad lämnat oss.

Vila i frid.