Todd Terje: Nyvallad nydisco

Som många länge har misstänkt kan det härmed bekräftas att discomännen i vårt västra grannland utbildats av samma infernaliska göteborgare som driver svenska frisörutbildningens obligatoriska kurs i ordvitseri: Todd Terje och Roger Hår, Skatebård kontra Hårley Davidsson, Ytre Rymden Dansskola versus Salong Lock’n’Roll. Och så vidare.

Men norsk disco är mycket mer än putslustiga titlar och namn. Den kan mycket väl vara dansmusikens räddning.

I en tid då begreppet house kommit att förknippas med antingen masspsykos på fotbollsarenor, nervöst kalenderbitande eller chauvinistisk konservatism (keepin it real!) kan genren som lite fånigt kallas ”nu disco” vara Nästa Stora.

Nydiscon är i och för sig inte speciellt ny längre. ”I feel space” av Hans-Peter Lindstrøm kom redan 2005. I London var Idjut Boys tillsammans med kompisen Ray Mang tidigt ute: Under senare delen av 90-talet var de kanske först med att låta discon ta större plats än de filtrerade samplingsloopar som dittills släppts in i den moderna dansmusiken.

Idag rymmer begreppet allt från släpig house, via rena omklippningar av gammal funk, till syntiga korsningar av techno, italo och tysk åttiotalspop.

Sedan Todd Terje i princip definierade genrens stora kroppspulsåder 2004 – det europeiska soundet – med sin ”Eurodans” – jämför med jättehiten ”Paris” av Friendly Fires (Aeroplaneremixen) om ni inte tror mig – har norrmännen vallat om, gjort ett ryck och lämnat klungan bakom sig.

Nu-norskarna har i princip dominerat scenen sedan mitten av 00-talet. Enda undantaget är en trist period för några år sedan då man lät skäggen växa och började snickra olidligt långa låtar utan trummor – dansmusik som inte går att dansa till.

Botten nåddes 2008 när Hans-Peter Lindstrøm släppte albumet ”Where you go I go too”. Steget från den genreöverlappande dunderhitten ”I feel space” var enormt: från svettig disco till valsång på bara tre år. Rune Lindbaek, Prins Thomas och andra nu-skägg bidrog också till denna mellanperiods uppblåsta pretentioner och omständliga sound.

Därför är det glädjande att se hur norrmännen, med Todd Terje i spetsen, hittat tillbaka till dansgolvet.

”Inspector Norse” är inte bara en av årets största hits i genren. Den video som nyligen släppts kan i kombination med det tunga radiostöd låten fått i hela Europa under våren ge norrmännen sin största internationella musikaliska framgång sedan… sedan… ja vad hette han nu, fioltrollet i Eurovisionen?

Pendeln kommer att svänga, nämligen.

En generation musikälskare som inte känner igen sig i det rolextyngda fistpumpande som snart sagt varje landsortsblaska berättat för oss är ”den nya rocken” ligger i startgroparna och väntar. För 25 år sedan var det Morrisseys NHS-brillor som öppnade dörren till en stel och grabbig popvärld. I år är det Norse-mannens lätt vilsna blick, okonstlade dans och fuck you-attityd som kommer att ta tillbaka dansgolvet från posörerna.

Jag slår vad om att ”Todd” klipper frisörbanden och släpper nästa singel i eget namn. Terje Olsen är nämligen för bra för att skojas bort.

Gary Baldi är i vanliga fall en del av Drop Out Orchestra.