Swans are not dead

I januari i år meddelade Michael Gira att han återuppväckt Swans (noga med att påpeka att det inte handlade om en nostalgiomgärdad återförening). I samband med detta gav han ut albumet ”I am not insane” i eget namn – en limiterad cd+dvd bestående av akustiska skisser av nya låtar samt livematerial från två spelningar, allt för att finansiera ett nytt album med Swans som förhoppningsvis släpps i höst.

Jag rotade fram mina gamla Swans-skivor nyligen och gjorde även en del sökningar på Youtube för att återbekanta mig med Giras värld. Det blev en lång vistelse. Det är svårt att det bara blir en kaffepaus när det handlar om Michael Gira. Hans bergfasta produktivitet leder en inte bara till Swans, utan även till hans soloarbeten, projekt som Angels Of Light och hans egna skivbolag Young God Records, som gett ut folk-artister som Larkin Grimm och Akron/Family. Och såklart leder det till hans röst, den omssikännliga barytonlika stämman som tillsammans med det hamrande, ofta nakna uttrycket målar upp en bild av en kreatör som hellre skulle hugga av sig ena handen än ge upp en del av sina kreativa ideal för något marknadsanpassat ingrepp i musiken.

Swans musik gör fortfarande ett starkt intryck på mig. Tyngden och råheten i de nihilitiska utbrotten under tidigt 80-tal, Jarboes inträde och införandet av akustiska element på verk som ”Children of God”, majestätiska albumtrion ”White light from the mouth of infinity”, ”Love of life” och ”The great annihilator”, och, eh ursäkta, svanesången med sista studioalbumet ”Soundtracks for the blind” och livefinalen ”Swans are dead” – sammantaget är det något av det mest kraftfulla som gjorts inom västerländsk rockmusik under de senaste 25 åren. Det är musik som gräver sig in i medvetandet, som stångas och sliter i en, som tränger sig på med ett spektrum av fördärv och avsaknad av värme och moral, men som också visar kärlekens kraft. Giras texter, som ofta kretsat kring fruktan, girighet och mänsklig kollaps, har såklart bidragit till dragningskraften. Men den osentimentalitet som alltid funnits i botten av uttrycket och den obändiga framåtrörelsen i en värld där det mesta blivit en affärsmodell, har minst lika stor betydelse för att Swans fortfarande känns i allra högsta grad angelägna.

När Michael Gira gick över till att börja ge ut musik under namnet Angels Of Light, ett projekt han drivit under större delen 00-talet, blev tonfallet mer nedtonat och akustiskt. Cowboyhatten åkte på och hans fallenhet för folkmusik och låtskrivartradition fick spelrum, vilket bidragit till en rad fina album. Och även om dessa skivor burit spår av Swans kyla, har man tillslut saknat en tyngd att bära upp rösten med. Därför ska det bli väldigt intressant att se vad man kan göra utifrån de låtskisser som är med på ”I am not insane”, även om det är oklart hur många som kommer att hamna på albumet. Men åtminstone ”No words no thoughts” låter i mina öron som en blivande hypnotisk ljudattack av episka mått.

I väntan på skivan får ni nöja er med denna kavalkad av Swans-relaterade Youtube-klipp.