Ingen speciell sorts våfflor.

Fredag 19:00. Jag och två rockers och en annan och en tredje äter middag ihop hos mig och det börjar med att vi (=jag) spelar deep soul och den nya Highlife-EP:n och sen blir det helt plötsligt Bettye och Walter Gibbons-disco. Sen: the B-word hela natten.

Lördag 12:25. Får irriterade ögon. Ser ut som att jag gråter, men det är bara linserna.

Lördag 16:40. Dansar i bara underkläderna. På ett sexigt sätt.

Lördag 23:00. Säger att “musiken förlorat sin kraft som identitetsskapare”. Blir utskälld av ovanstående rocker. Ändrar åsikt och kommer fram till att det bara är män över 34 som får tycka så. Och även då har de fel.

Lördag 01:20. En av två ovanstående rockers uppmärksammar återigen  den här lilla midtempoballaden och den är det enda jag lyssnar på.

Söndag 14:00. Handlar T-shirt. Och nya numret av The Gentlewoman till  vän. Hon fyller år.

Söndag 16:00. Äter våfflor. Ingen speciell sorts våfflor.

Söndag 20:30. Lyssnar på den här. Tänker på frasen ”Det ordnar sig aldrig”. Tänker på att jag har tröttnat på att vänta, ärligt talat jag är trött. Sen tänker jag på att du och jag är vänner och så kan världen där utanför inte längre ta mig.

Söndag 21:25. Yeyeye! Nya Phantom band-skivan!