Nabil

Du undrar om jag ska med på festen och jag har ingenting annat för mig. Vi bor tre hus ifrån varandra och nyckelbrickan är jobbig att kasta från sjunde våningen, men vi förlitar oss på att någon krossat rutan. Det är alltid någon som krossat rutan. Jag kommer alltid till dig.

Gångerna du är hos mig är så få att jag kan räkna dem på ena handen. Så är du. Alltid omkring dina saker. Vill ha kollen. Inte vara beroende av min jävla mac om du skulle behöva datorn.

Jag är nöjd med det. Jag är mer hos dig än hemma ändå, har ingenting som är mitt hos dig, det är min behållning. Jag ligger på din säng medan du spelar dataspel. Dregglar på din kudde när du spelar musik.

”Jag har inga snus” säger du och lägger dig över sängen. Jag sitter lutad mot den och jag ser att du ligger precis där kudden inte skyddas av örngottet men jag låter det vara. Allt är ditt.

Ditt rum är som en del av hela din organism. Kommer jag in här är det dina regler och jag anpassar mig. Det är bara med dig jag låter reglerna vara. Andra personers organismer, vanor, obetänkligheter – jag hatar dom. Vill inte se dom. Undviker dom. Att äta med dom. Känna deras andedräkt på morgonen.

Att vara med dig är precis så intimt, hur mycket du än förnekar. Hur många gränser du än försöker dra mellan ditt och mitt råkar vi alltid växa ihop. Hobbla över dom, snubbla på varandras skor, bli liggande, dra på en film.
Du är min bror.

Jag har inte heller några snus kvar. Men jag har den jag har i munnen. Och du tar den. Och jag skrattar åt dig för att du är så in i helvete äcklig men det känns så bra, när min mage hoppar av skratt hoppar din.

Du ber mig plattånga ditt hår på sjunde våningen. Du kallar tjejerna damerna. Jag hatar det. Jag vill inte plattånga ditt hår för jag har rakt och du har lockigt och jag vill inte att någonting någonsin ska förändras.

Sen plattångar jag ditt hår för du ber mig och jag säger inte nej till dig. Du gör det för damerna som ska på festen säger du. Vi dricker Sofiero. Du pratar om sprit. Fernet. Så jävla äckligt. Men bra för magen och dessutom kanske den blir dålig om flaskan är öppnad och vi inte dricker upp den. Vi lyssnar på musik och ditt hår är nästan rakt nu. Tjejer tittar på dig.

När tjejerna inte förstår dig hatar jag dom. När dom blir ihop med dig hatar jag dom för dom är inte värda dig. Jag är omöjlig och du är omöjlig, men dom är det mest.

Vi lyssnar på Dead Prez och du pratar om mitt ex. Han är en lång historia. Han kom inte överens helt enkelt och det slog mig först samtidigt som honom.

Du såg honom på stan. Vi kallar honom ”riksfittan”. Du gav honom stink eye. Jag känner mig trygg med dig. Vi skrattar åt det, att vi är så fantastiskt genusbevandrade. Att vi går ut och du på skämt lämnar kortet i baren över mitt huvud och säger en stor stark och ett glas vitt till damen. Fast vitt vin smakar kiss, alla vet det och vi dricker bara av pluntan på toaletten.

På väg till tunnelbanan säger du att du ska prata med tjejen som gjorde dig illa och jag spottar på marken. Du fortsätter, du vill prata med henne men du kan inte. Du är en stämningshora, säger du. Jag vill skrika av lycka eftersom jag älskar dig och du säger allt jag tänker men jag gör det inte. Jag är en stämningshora.
Försent nu.

Vi är på landet. Våra sängar är bredvid varandra och det gör mig lugn. Det är så mycket folk här och jag blir blyg för dom. Blyg och nervös för situationen. Hur alla alltid hänger i gäng. Du sover i en annan tjejs säng, eller hon i din. Jag vet inte. Jag gick och lade mig med din kompis.

Några veckor efter att din kompis dumpat mig ligger jag och gråter i din säng. Du tröstar. Jag förstör stämningen tror jag. Det blir en ny stämning. Den är okej. Nästa morgon är vi som vanligt.

Du har en tendens att försvinna. Allt sker på dina villkor. Jag tröttnar ibland och tar tunnelbanan in till stan. Ser saker jag inte kan prata med dig om sen. Jag vill alltid att du ska vara där, men du följer nästan aldrig med. Jag träffar nya vänner, precis som du. Jag pratar mest om dig med dom.

Vi jobbar i samma centrum. Vi ses när dagen blir eftermiddag i food courten. Äter lunch sent, för affärerna stänger åtta här och det är mörkt när vi tar samma tåg hem. Du tar nästan alltid grön curry, jag kör pasta. Du svettas av din mat. Men jag hänger med dig i kön och jag lutar mig över disken varje gång när du gör det för jag är kär i asiaten. Du gillar asiaten.

Han gillar dig. Han ser inte mig. Jag tycker ännu mer om honom för hans goda smak.

Jag drömmer att du dör och jag blir livrädd. I drömmen står jag vid vattnet och du är borta. Johan säger att det är över, att du är borta. Jag vadar och skriker. Jag slår ditt nummer, du svarar, jag låtsas fråga någonting, bara för att höra dig prata.

Mamma säger att man drömmer så för att man ska kunna klara sig utan den personen. Att man bryter sig loss. Jag hatar teorin för jag vill inte bryta mig loss.

Vi åker till Skärholmen med en Dramatenväska. Speciellt går vi till systemet. Jag har köpt ”Moby Dick” åt dig från mitt jobb. Du har köpt fem kilo kött av en slaktare.

När vi träffar nya personer underhåller vi dom genom en inarbetad rutin. Det är samma med Johan också. Jag drömmer om att vi underhåller dem på riktigt. Jag är stolt över vår show. Du vinner alltid alla argument. Inte för att du är saklig eller smart (fast det är du också) utan för att du är rolig. Du har alltid publiken på din sida. Även när det inte finns en publik.

Publiken i mig säger alltid: han vann. Ibland säger du att jag förlorar men jag lyssnar inte. Jag vägrar tro att jag kan försätta mig i en tävling med dig, eller förresten: mot dig. Du spelar alltid i en annan liga.

Vi blir höga och dricker julmust. Du trycker i dig juleskum. Det kostade inget på Vivo i Bredäng. Juleskum och must har aldrig smakat så gott. Jag hatar att vara hög, men med dig blir det roligt igen.

Vi tar knasiga vägar upp till Bredängsparken. Du känner till dom. Jag föreställer mig dig som barn. Jag skrattar åt dig när du nu försöker ta dig igenom hålen i staketen som skyddar slättens bredängsbarn från tunnelbanespåren. Du fnyser åt mig, men jag ser att du ler.

Det är svensklektion och jag hjälper dig att skriva argumenterande artiklar snabbt. Formulerar meningar som om jag aldrig gjort annat. Kastar argument över dig. Du hjälper mig att prata. Du hjälper mig att skratta. När du är sjuk skolkar jag.

Vi sitter i biblioteket. Vi åker hem till dig och röker gräs. Vi pluggar aldrig. Jag kuggar tentan. Du får VG.

Det blir sommar igen och du har flickvän och jag har pojkvän. Vi har olika namn för dom, men namnen bleknar när vi inte använder dom med varandra. Jag flyttar. Du flyttar. Vi bor inte två hus bort.

När det är fest hos dig däckar du nästan först. Som alltid. Jag smyger in i ditt rum när ingen ser och jag lägger mig på dig och kramar dig. Det känns som förr. Du snarkar högre än festens musik från de andra rummen och jag vet att du snart vaknar och blir irriterad. Några ögonblick är vi där, tillbaka. Sen reser jag mig klumpigt och du grymtar.
Det är näst sista gången jag ser dig.