Lilla Edet rock

Bilden visar vad jag tror är ett helt tomt Grängesberg. En husvagn står parkerad en bit bort. Till bilden hörs rappen från två unga pojkar, Freddie och Lopez. ”Grabbarna från berget/hårdast i Sverige/Kom till byn/kolla upp i skyn/för här är vi/hårdast i byn” rappar de. Det låter fruktansvärt.

Den lilla sången har spridits ett mycket litet antal gånger, något hundratal. Ändå har just den här sången dykt upp några gånger i mitt flöde, alltid med ett uttalat eller implicit ”HAHA” till, under de senaste dagarna.

Det brukar bli så när det handlar om högstadie- eller gymnasiekillar som gör rap. För några år sedan spreds den betydligt mer genomarbetade videon Lilla Edet represent på Youtube. Idag har den över en halv miljon visningar. ”Är du ny här mannen blir du ofta slaktad” är min personliga favoritrad.

I Lilla Edet bor strax under femtusen personer. Grängesbergs befolkningsantal är ännu mindre. Jag vet förstås ingenting om att växa upp på så små orter. Akalla har 8000 invånare och närmare miljonen inom en kvarts resa med tunnelbanan.

Men ändå: trots att utrop som DAWG! sällan känns festligare än på bred Göteborska fastnar skrattet i halsen. Det är svårt att skratta åt de som vill vara något annat än vad de är.  Vi gör det alla, nästan dagligen. Och den här eviga viljan att vara hård men istället förvandlas till något djupt töntigt, jag ber om ursäkt för att jag kan relatera till den.

I varje liten stad finns djupt obegåvade små rockband. Av någon anledning lägger vi aldrig upp deras små videos på vår Facebookvägg och fnissar. Vi fortsätter att uppmuntra våra barn till att spela in ohälsosamma mängder bredbent rockmusik.  Det är ändå alltid enklast att skratta åt rappen – den är det tydligen fortfarande helt okej att le i mjugg åt.

Sedan är det pinsamt att en vita människa försöker bete sig som en svarta, INTE COOLT, INTE COOLT ALLS !
Hoppas ni inte tar illa vid er, men gangsterstilen och det där ghettosnacket är så fruktansvärt löjligt.

Signaturen "Iggi".

Det är väl så: de djupt klassiska och klichéartade attribut som kännetecknar hiphop är fortfarande sådant vi riskfritt kan skratta åt. Här står vita ungjävlar och flaxar med händerna, vet hut. Det påminner om när en gammal släkting undrar varför hiphop-artister  måste göra ”sådär” med armarna. Men den där lilla trånga tajta skinnjackan som det går en på dussinet av i replokalerna på landets ungdomsgårdar, den blir tydligen aldrig fånig. I bärandet av lilla trånga tajta skinnjackan finns också ett gravallvar som känns väldigt långt från videon till ”Lilla Edet represent” som det kan vara värt att fnissa åt lite oftare, som omväxling.

I en stad som är mest berömt för sitt toalettpapper förstår jag den som väljer att drömma om ett gatuhörn flera oceaner bort. Eller bara väljer att göra Lilla Edet till ett nytt Compton, om det så bara sker i fantasin. Dessutom finns det få saker som känns lika bra i hela kroppen än att utbrista i ett ljudligt DAWG!

Några bra saker: Friends Electric – Someone like you (MP3), Virgo Four – Resurrection (Samling) , Wolfram – Fireworks (TIEDYE Cover) (Mp3), James Blake – What was it you said about luck (B-sida), Leo Zero – Super edits vol 2 (Album).