Kanye West är mammas pojkvän

Var det inte länge sedan hip hop kändes så vital som den gör just nu? I Sverige såväl som USA. Många nya namn att hålla uppsikt över, och Mohammed Ali:s tips på den här sajten häromveckan är en alldeles utmärkt startpunkt. Utan att låtsas som att jag hänger hela dagarna på Whoa tycker jag Saigon och Shabazz Palaces har gjort två av årets bästa album, att Ghostface och Raekwon fortfarande är rätt svårslagna på att berätta en historia så man lyssnar, och att det ska bli grymt spännande att se vad sådana som J. Cole, Kendrick Lamar och Big K.R.I.T. har på gång framöver. Och för någon vecka sedan läckte till slut en version av Kanye Wests ”Mama’s boyfriend” som väl egentligen bara kan beskrivas såhär: boom!

Kanyes fjolårsalbum ”My beautiful dark twisted fantasy” var på de flesta håll sanslöst hyllad, men också en vattendelare. Vissa puritaner menade att det inte hade någonting med hip hop att göra. Sant, det är i första hand ett popalbum, anspråksfullt och ambitiöst förvisso, men oceaner från till exempel Roc Marcianos mer traditionella (men grymma) boom bap-hip hop. Jag har personligen alltid föredragit Kanye West när han fläskat på som mest med sina varma soulsamplingar och därför håller jag fortfarande debutalbumet ”The college dropout” närmst hjärtat. ”Mama’s boyfriend” är en återgång till det soundet, och trots att det är en leftover från inspelningarna av ”MBDTF” (man ansåg att den inte passade in på albumet, mycket riktigt) är det precis såhär jag vill ha min Kanye. Texten är också smårörande, om hur en liten Kanye ser sin mamma dejta killar som han avskyr (”I don’t like you nigga / if I was old enough I would fight you nigga / I wanna run over you in my bike you nigga”) för att tjugo år senare inse att han har blivit den personen själv.

(Enligt Kanye West representanter rör det sig dock om en falsk läcka; man menar att det är någon utifrån som lagt musik över Kanyes rap. Hur som helst låter det klassisk KW).