I en annan del av samma värld

Rädslan att kallas rasist driver mig att varje morgon bjuda städerskan på ett leende. Där stannar mina försök till integration, ty förmågan att samtala genom verbal kommunikation har gått förlorad någonstans i byråkratins undermåliga IT-system. Kan inte längre minnas de lyckliga stunder som var, kan endast förhålla mig till mörkret.

Stunder av sorg och uppgivenhet blir min egen spegelbild, en reflektion av en känsla jag kan förhålla mig till och aktivt väljer att stanna och frottera mig i. Den melankoliska stämningen är min vardag, den utgör min rytm som jag bygger mitt liv kring. En fiktiv mur utan en grund att vila på redo att rämna vilken dag som helst. Befolkade av mediokra skalgubbar befriade från värme och humor och drivna av rädslan att göra fel.

I periferin av detta uselhetens landskap driver jag runt, frånkopplad från det som en gång skapade mig. Foglig och anpassningsbar lyder jag lagen om människans egen otillräcklighet och med kirurgisk precision befriar jag hen från dess värdighet och rätten att få vara sin egen. Längtan efter det som aldrig skedde, stunderna, händelserna som utspelar sig i dagdrömmarnas rike präglar och styr dagarna där den verkliga tiden står stilla utan någon som helst ambition att röra sig framåt.

Det är en organisk del av en industri men strävar efter att bygga en karaktär som flyter ovanpå alla rörelser. Om hen någonsin existerat har hen offrats på girighetens altare. Inte ens den vackraste bomull i världen kan maskera skönhetsfelen längre.

Denna konservativa charad är vad som återstår, det enda jag behärskar och den värld jag valt att leva i. En perverterad värld skapad av ofullbordade drömmar och rädslan att vara den du önskar. Punkten där smärtan möter kärleken och återförenas kan inte nås från denna plats. Här är jag skyddad från känslorna som skapade och förlöste mig. Vi dansar inte här, vi gör precis det som behövs, aldrig mer, men oftast mindre.

Här fruktar vi inte döden, vi inväntar den, ty våra liv var ett nödvändigt ont. Vår existens motiveras av statistiken som måste rapporteras, ty vår samtid måste uppnå en adekvat befolkningssiffra. Drömmen om att skapa magi av varje sekund mynnade ut i en tillvaro befriad från allt som kan aspirera på att vara vackert och magiskt.

1. Rip from Twin Peaks One Armed Man – Fire walk with me
2. Raime – Your cast will tire
3. Eraserhead Soundtrack – In heaven (Lady in radiator song)
4. Demdike Stare – Matildas dream
5. Andy Stott – Numb
6. Lee Gamble – Digibeth
7. Various Artist – 8.5