Hej främling

Covers brukar vara starkast när tolkningen är långt från originalet. De coverversioner som jag håller högst är de där den tolkande artisten har gjort låten till sin egen och samtidigt behållit några få men viktiga fragment från den ursprungliga versionen. Sådana tolkningar som gör att man måste leta upp originalet för att bli påmind om hur det låter.

Julia Holter har gjort ett av höstens finaste elektroniska album. Loud city song är en skiva som är varm och organisk. Arrangemangen är rika på ljud och instrument. Det är pianon, luftiga synthar, stråkar och jazzkänsla. Ljudbilden är stor men sväller inte över. Julia Holter lyckas göra elektronika som är både storslaget orkestrerad och lättsamt popbetonad.

Skivan är inspirerad av Gigi, en novell av den franska författarinnan Colette som utspelas i 40-talets Frankrike. Jag har inte läst boken och kan inte göra några litterära kopplingar till musiken. Men det spelar inte så stor roll, inte denna gång. För i låten »Hello stranger« tar Julia Holter musiken till en högre nivå.

Låten inleds med vågor som slår in mot en strand, ljud av fiskmåsar och en mjuk synthmatta. I teorin låter en sådan beskrivning som Enya, och faktum är att det gör det också i högtalarna. Och jag älskar det. Julia sjunger »Hello, stranger, it seems so good to see you back again, how long has it been?«. Hennes röst är svävande men innerlig och talar direkt till lyssnaren. Den är uppriktigt glad över att man råkat leta upp låten och nu sitter och lyssnar på den.

Efter hand glider Julias röst in i musiken och mot slutet accentuerar stråkar och synthar ljudbilden och trycker upp låten mot stratosfären.

Först efter att jag sett en intervju med Julia Holter på Youtube fick jag reda på att låten är en cover av Barbara Lewis 60-talshit med samma namn. Vid en första jämförelse finns det inte mycket likheter musikaliskt mellan versionerna. Lewis låt är soulig r&b i makligt tempo med »shoo-bop, shoo-bop, my baby«-körer och en smittande hammondorgel. En charmig och lite egen tryckare som hamnade i toppen på Billboardlistan. Holters version är ambient pop med avantgarde-lutning.

Men snart slås man av att båda röster fångar något varmt och efterlängtat, redan i de inledande orden: »Hello, stranger…«. Något som är förknippat med ett möte med någon man inte träffat på ett tag.