Gruff Rhys i Sydamerika

Vad jag vet om Wales är inte mycket, men jag är positivt inställd. De har en fantastisk fotbollspelare som heter Ryan Giggs. De har en by som de av okänd anledning valt att kalla Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch (stor humor). Men framför allt har två av de mest älskvärda popbanden i modern tid kommit från Wales: Gorky’s Zygotic Mynci och Super Furry Animals. Att se på musikskapande som en lek, att hänge sig åt att förverkliga sina galnaste eller mest naiva idéer är en bristvara inom popmusiken. Båda dessa band har bejakat sina mest barnsliga sidor mer än de flesta över elva år.

Framför allt Super Furry Animals sångare Gruff Rhys (uttalas ”griff ris”, underbart namn) har en sällsam förmåga att leka fram musik, allting är möjligt. Detta är som allra tydligast när han spelar solo live. Likt Brasse med sin lattjolajbanlåda plockar Gruff fram den ena lustiga mojängen efter den andra, som han sedan spelar in, loopar och spelar upp. Alla inspelningar bildar till slut en magnifik ljudkakafoni. Såhär kan det låta. På Accelerator 2007  såg det ut som om Gruff och hans damsällskap på scen just satt sig ned för att äta en sen frukost, istället levererade de en av hela festivalens mest uppfriskande spelningar.

Gruff Rhys visar oss att popmusik kan vara något på samma gång lättsamt och komplext, larvigt och seriöst. Det kommer säkerligen också vara tydligt i ”Separado!”, den ”psykedeliska västernmusikal” han gjort i Sydamerika om hans sökande efter sanningen om hans mytomspunna förfader, musikern Rene Griffith, som spårlöst försvann. Filmen har brittisk premiär 30 juli (se trailern här) och ja, den lär ju inte plockas upp av SF, gissningsvis inte heller SVT, så man kan ju hoppas att den dyker upp där i ”cyberspace” inom kort.