Ett perfekt fanzine
Personligt Fredrik Thorén: "Det är inte så konstigt att nygamla kulturtidningsformen zines har kommit tillbaka igen i en annan form".
Pitchforks Review Review – bloggen som ofta innehåller bättre funderingar än i de inrutade mallar som recensioner och torra intervjuer sträcker sig till - släpper ett fanzine med det hemska namnet ”The World’s first perfect zine”. Men jag är väldigt sugen på att läsa innehållet, trots att det inte står någonstans vad det kommer att handla om. Varför?
För att de highlightar skribenterna – och stoltserar inte med några feta intervjuer eller reportage om någon ”scen”. Medarbetarna är band, skribenter, svenska JJ, en filmskapare, en författare, en från Gawker.
Det är ofta mer intressant att läsa om en artist än att låta artisten prata om sig själv.
”MOST zines are labors of love, done as side projects and hobbies. The goal isn’t to turn a profit, but rather to capture a cultural moment, which in turn, offers the creators the freedom to explore and experiment.” skriver Times om fanzines.
Det är inte så konstigt att nygamla kulturtidningsformen zines har kommit tillbaka igen i en annan form. Citatet sammanfattar exakt hur jag ser på många av de bloggar, tumblrs och twitterflöden jag följer. Emanuel Karlsten skulle säga att de alla var journalister.
De är de inte, skönt nog.
Kommentera