MTV: Ett kretslopp som gått loco

Jag kan inte sova. Mina ögon blickar ner i kudden. Det är mörkt under täcket och i rummet. Svetten samlas i svanken. Jag försöker räkna får men fåren blir till skuggvarelser på väggarna. Ett sista försök och jag ger upp. Sträcker ut armen och famlar i mörkret tills något hårt slår till mot naglarna. Där är den, tänker jag och fiskar försiktigt upp fjärrkontrollen från nattduksbordet.

En rastlös Lily Allen uppenbarar sig på rutan. Jag trycker på volymknappen tills min fingertopp vitnar. Lily går från att sjunga tyst till att mima i för stora sneakers och smycken. Jag tänker att ingen får veta att jag är vaken. Det är skola i morgon. Men jag är sexton år och brutalt mörkrädd. Det är vinter, vilket betyder att mörkret är här för att stanna. Men jag är tapper, tycker jag. I mitt sällskap med MTV naturligtvis. 

I dag är jag inte lika beroende av MTV.  Jag sover mycket bättre, tackar som frågar. Men ändå frågar jag lite försiktigt min andre hälft om vi inte kan ha MTV i nya lägenheten trots allt. Han undrar varför och tycker att jag kan se alla mina favoritprogram på nätet istället. Jag påminner honom om att vi har varit utan skitkanalen i ett år. Han ger med sig och tjatar till sig diverse naturkanaler.

Hjärtegullet tittar sällan på sina naturkanaler, tyvärr. Jag däremot, tillbringar mina lediga hemmadagar med MTV. Från det att jag vaknar tills jag somnar i sängen i hörnet. Ständigt på, rullandes i bakgrunden. Som en gammal vän med hiskligt dålig musiksmak. Eller förlåt, smak överhuvudtaget.

För även om MTV har en urvattnad hinna av kult över sig så känns kanalen snarare mer passiv än någonsin. TRL finns inte längre. Top 10 At 10 har blivit Top 11 At 11. Den som vill få en glimt av musikvideor får för övrigt kolla tidigt på förmiddagen eller tillbringa en sömnlös natt á la orolig själ. Istället består MTV mestadels av repriser från 16 And Pregnant, Room Raiders och Moving In. Om och om igen. South Park brukar dyka upp på kvällarna men likt förbannat repriser.

Det är ett kretslopp som har gått loco hos MTV. Allt som går in, går in och inget går någonsin ut. För att inte tala om MTV:s fantastiska förmåga att göra spin-offs på  realityserie The Hills. Vi fick The City med sötkrispiga Whitney Port. Men The City gick också i graven. Lauren Conrad skulle få en egen serie som enbart skulle fokusera på hennes liv som biznizwoman. Den rök fort. Nu är det Audrinas tur, om hennes ”life between fame and family”. Ha. Tokarna på MTV har dessutom skakat liv i Beavis And Butthead. MTV skonar ingen.

Fast vem lurar jag egentligen?

Jag står och kramar min pojkväns arm i vår nya lägenhet. Blir otålig. I vardagsrummet är alla kanaler klarblåa. Min efterlängtade MTV-logga finns ingenstans. Han lovade
mig att jag skulle få skitkanalen ikväll. Blir ännu mer otålig. Vill trycka på knappar som inte finns men hjärtegullet är envis. Och till slut. Slutligen. En helskärmsbild på Lady Gaga i ”The Edge of Glory.”

Ett vitt stort M smyger fram på vänster sida. Det går så fort. Allting kommer tillbaka. Värmen kittlar i magen. Där har vi den, säger mitt hjärtegull. Hej, säger jag. Vi ska aldrig mer vara isär. Hjärtegullet tror jag menar honom. Jag låter honom tro det. Men vi vet båda, att jag inte sover så bra om nätterna trots allt.