Dubstep in the name of love

Skillnaden mellan dubstep idag och för några år sedan är att den till slut hittade fram till sin själ, den emotionella och spirituella sida som klubbmusik måste ha för att växa till något utöver enbart funktionell dansmusik. Vissa kallar det soul - en abstrakt kvalitet, och i viss mån subjektiv, som talar direkt till ens känsloliv och når långt in i hjärtat, berör på djupet. Ljudauteurer som Darkstar, Joy Orbison, FaltyDL, Burial, Shackleton, Benga och några till har stundtals hittat dit – utan att ens öppna munnen. Ledande dubstepskivbolaget Hotflushs boss Paul Rose, alias Scuba, är också där och nosar på sitt nya album ”Triangulation” (släpps 22 mars). Scuba var med i dubstepens begynnelse runt 2003 och har släppt flera tolvor och album, men de flesta verkar överrens om att ”Triangulation” är hans vassaste verk hittills. Albumet är ju egentligen ett mischmasch av andra genrer som techno, dub, grime, ambient, triphop, elektronisk musik, drum’n’bass och house – men för enkelhetens skull fortsätter vi att kalla det dubstep tycker jag.

Scuba – ’Before’ from FACT Magazine on Vimeo.

Missa förresten heller inte den här härligt avancerade analysen av hur Burial skapar musik. På svenska! Jag förstår inte ett skvatt av meningar som ”när kvantpartikeln mäts och låses vid en av sina superpositioner så uppstår ett nytt objekt, det emergerar ur en konstituerande relation mellan kvantpartikeln och det som registrerar den” men det gör mig absolut ingenting. Jag gillar långa texter som övergår mitt förstånd, fråga mig inte varför. Kanske för att majoriteten av all kommunikation idag är alltför kortfattad och lättbegriplig för ens eget bästa?