article-image

Dagens heteronormativa rock

Personligt

springsteen-box-set-promise-darkness--large-msg-128398854353

I tried to change, I got a job in sales
I bought a shirt, uptown in Bloomingdales
And babe, I tried to make the leader’s see
hidden cool just like Jimmy Harvine.

I bought a record with all the latest grooves
A book of love with all the latest moves
I brought some flowers and I went out your door
And you came out didn’t wanna see me.

Det finns två boxar vars innehåll fullständigt blåste sönder mig när jag var tonåring. Den ena var Hitsville USA, samlingen med alla Motown-singlar. Den andra var Bruce Springsteens ”Tracks” som jag fick när jag var 14 år gammal. Ingenting kunde vara töntigare i Akalla än den mannen. Men där fanns tristessen, längtan och kärleken (som aldrig känns lika mycket som när man är 14).
Bara en lite roligare värld än vad höghusen och det där torget hade att erbjuda. Jag kan inte intellektualisera den här musiken och det gör mig idag också uppriktigt ledsen.

Så här sitter jag med ”The Promise”, samlingen med outgivna inspelningar från sessionerna av ”Darkness in the edge of town” och knyter näven precis som Markus Larsson knyter näven och tänker på att dansa med någon nära till ”Fire”.  Eller bara på vad som sker 01:52 in i den här videon.

”What are we livin’ for?”

PS. Jag undvek ändå konfetti-liknelsen. DS.