Crackheads, pissheads, hoodrats, undead.

I veckan släppte The Bug dubbeltolvan ”Infected EP”, en skiva som ska ses som en länk mellan bandets hyllade album ”London Zoo” från 2008 och ett kommande möte med producenten och dubälskaren Adrian Sherwood. Att Kevin Martin, som har The Bug som ett av sina många alias, länge varit något av en musikalisk kameleont behöver man inte anstränga sig mycket för att inse. Hans samarbeten har involverat så skilda namn som The Pop Groups Mark Stewart, Blixa Bargeld, Antipop Consortium och friformsjazznestorn John Zorn. Under de senaste dryga tio åren har tonvikten dock alltmer kommit att ligga på den elektroniska, basdrivna och beattunga musiken som i dag växt ut i en myriad olika förgreningar, där dubstep är en av många.

Och liksom flera av dagens basälskande artister har Kevin Martins musik ofta haft en politisk, eller åtminstone laddad, underton. Förra veckan manifesterades det något oväntat under den stora demonstrationen i London mot regeringens planerade höjningar av studieavgiften. Några studenter tog sig in på Tories högkvarter med anarkistflaggor och började slå sönder inredningen till tonerna av The Bugs ”Skeng” som strömmade ur ett litet medhavt soundsystem, rapporterar Drowned in sound. Något som egentligen inte är så otroligt då Kevin Martin – även om han aldrig utgett sig för att vara ett soundtrack för revolutionsromantiker – kanske mer än de flesta tagit vara på den sprängkraft som finns inneboende i de lägre basregistren och tunga beatsen. Han har alltid arbetat sig längre in i sin kärna och använt musiken som en bärare av kritik och rastlöshet, mer än att ”bara” fungera som en eggande kväll på dansgolvet.

I det har han också mer eller mindre konserverat flera av sina musikaliska särdrag. Hos The Bug kan man skönja mycket av det påträngande och skitiga som han gav uttryck för i såväl underbara jazzcoremonstret God som i mer hiphoplarmiga Techno Animal. Det är mörk och släpig dansmusik som känns lika old school som i rörelse. Kevin Martin sätter örat mot asfalten för att lyssna efter kvardröjande ljud från skarven mellan 1990-tal och 00-tal, samtidigt som han är medveten om vad som händer runtomkring honom, just nu. Det slås jag av när jag lyssnar på ”Infected EP”. Inledande ”Catch a fire”, med krispigt tillbakalutad sång av Hitomi (som Martin samarbetat med i King Midas Sound) doftar Massive Attack och grundmurad dubbas jämte en mycket dagsaktuell ödslighet. ”Tune in” gästas av Roots Manuva och lunkar på med en tyngd som inte någon framåtskridande producent i världen kan rubba. Autechre remixar ”Skeng” och klär den hotfulla ljudbilden i försiktiga elektronikaavtryck, och på hiten ”Poison dart” med Warrior Queen lyckas till slut UK funky-mannen Scratcha DVA få tyngden att omvandlas till något skinande, dansant. Det är ett försiktigt äktenskap mellan det modernt ivriga och något som alltid kommer att låta som Kevin Martin. Och som alltid kommer i ett oborstat paket. Hitomi sjunger “Let’s clean this city with burning flames of fire. Crackheads, pissheads, hoodrats, undead.”
Jag hoppas att det kommer att låta så även på nästa The Bug-album.