Strö lite pop över mig

Lika otålig som ett mycket litet barn på väg hem från sin första riktiga resa från den stora staden måste jag bara berätta om den mest fantastiska popmusik jag överösts av den senaste veckan. Vadå undrar ni så klart?

dd elle’s två första yttringar till världen? John Talabots bortglömda demo som han inte så lite nonchalant kastar iväg? Eller kanske än mer den här fantastiska samlingen med väna atmosfäriska under som vår egen Daniel »Tatti«Persson rekommenderade i veckan?

Ja, så klart. För övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra med Kieran Hebden. Han fortsätter att strö ut de mest egensinniga och geniala små snuttar av elektronisk magi som om de vore vårens sista snöflingor. Så värdefulla men så lätta att missa i väntan på något annat.

Apropå att kasta bort lysande material vind för våg, varför snackar vi så lite om KW Griff egentligen? Älskar ni inte Night Slugs (vår tids Pop Aural) så har vi inget mer att säga varandra.

(Förresten den här dokumentären om Chicagos rapscen måste ni bara se).

Men mest av allt älskar jag nog ändå superhårda (och hemliga) NY-rapparen Leikeli47s senaste mixtape. Det är ju fullständigt magnifikt.

Nästan, men bara nästan, lika stort som den här återkomsten från D4L’s (kommer ni ihåg dem?) Fabo. Det är lika koncist, lika andlöst utlämnande som den där första Alice Munro-samlingen jag just nu håller på att beta igenom varje kväll.

Sedan då? Den här kosmiska vaggvisan av gitarristen Mariam Ahmed? Självklart. Precis som månadens mest hypnotiska riffi beat.

Och när vi ändå har varandra på linjen: