Pharmakon: Obehag och total uppmärksamhet

Noise är konfrontativ musik. Avsaknaden av vanliga låtstrukturer och melodier gör att oljudet, som inte sällan är av elektronisk art, upplevs som kaosartat och påträngande. Och inte sällan kretsar den kring tematik om människans mörka sidor, såväl de psykiska som fysiska.

Ett aktuellt och lysande exempel på det är Margaret Chardiet. Under artistnamnet Pharmakon gör hon elektronisk musik som utmanar både vad gäller form och innehåll. Margaret är verksam i New York och har släppt kassetter och CDr-skivor och även arrangerat konserter som en del av det experimentella kollektivet Red Light District.

2013 gav hon ut sitt första riktiga album Abandon på Brooklyn-etiketten Sacred Bones. En skiva som handlar om uppbrott och förlust och där omslaget visar en bild på Margarets skrev och händer täckta av larver och likmaskar. Musiken är mörk och tung power electronics där Margarets röst, som utmärks av gälla skrik, är i förgrunden.

Nu är Pharmakon aktuell med en uppföljare med titeln Bestial Burden. Tematiken kretsar denna gång kring kroppen, dess komplexa system och dragkampen mellan det fysiska och mentala.

Strax innan Margaret skulle åka på sin första europaturné hamnade hon på sjukhus. Läkarna upptäckte en stor cysta i hennes kropp. Hon var tvungen att operera bort ett organ och spendera tre veckor i sjukhussängen. Margaret har beskrivit tiden kring operationen som att hennes kropp och medvetande gled isär. Hon började fundera kring kroppen som styrd av en kraft bortom hennes egen vilja.

På Bestial Burden skildrar hon detta med kuslig precision. Musiken är påtagligt fysisk och låter som en kropp som, om inte är i upplösning så i alla fall på god väg att brytas ned. En organism som är i intensiv kamp med sig själv.

Med enkla medel får hon musiken att kännas extremt nära. I det inledande spåret »Vacuum«  hyperventilerar hon hetsigt. I »Primitive struggle« hörs en inspelning av en person som försöker att kräkas samtidigt som den kämpar med andningen. Och i titelspåret vrålar Margaret »I don’t belong here« ackompanjerad av ringande störningsljud.

Albumet är uppbyggt av tunga och hamrande beats, elektronisk distorsion och Margarets isande, förvridna och desperata sång.

Att lyssna på Bestial Burden är som att stå skräckslagen under en högspänningsledning och inte kunna röra sig. Det är att befinna sig på en plats där man inte känner sig trygg men där det finns något som håller en kvar. Ljudbilden är så effektfull och stark att man dras in i den.

Margarets röst för tankarna till såväl black metal som Diamanda Galás. Musiken hon gör har vissa beröringspunkter med industri-artister som Brighter Death Now och Genocide Organ. Men hennes låtar har ett fokus som är obändigt och som inte låter något vara bara rent oljud i musiken.

Pharmakon skjuter fram gränserna för det påträngande och får en att känna både obehag och total uppmärksamhet. Hon utnyttjar musikens potential att vara ogästvänlig och jävlig och hon gör det långt starkare än många andra noiseartister. Bestial Burden är sex spår där inte en sekund går att väja för.

Skaffa Bestial Burden här.