Januarirappen

Varje år i december kommer årsbästalistorna. Med den oerhörda mängd musik som ständigt släpps och läcker i olika medier och format under 10-talet är det nästan omöjligt att hänga med i en specifik subgenre. Ännu mer storhetsvansinnigt kan det tyckas mig att göra årsbästalistor som innefattar all musik från ett visst år i alla genrer. Det måste ju krävas ett antal heltidsanställda för att ens lyssna igenom allt en enda gång?

Följden blir att när årsbästalistorna kommer har man plötsligt hundratals låtar och skivor att lyssna in sig på. I mitt fall innebär det oftast att jag struntar i alltihop, eftersom det ter sig som ett övermäktigt arbete. Varför inte göra en januarilista? Då kan de som är intresserade av den musik man bevakar hinna lyssna på det man rekommenderar utan att känna sig helt utmattade. Här följer därför januaris bästa hiphopvinyl.

Först och främst måste jag åtgärda ett misstag på min årsbästalista. Eller helt enkelt lägga till en skiva jag glömde när jag skrev den. Det handlar om ”The lost kron-i-kulz EP” av Beyond da order. Vinyl Addicts (www.vinyladdicts.net) kallade denna duo, vars enda officiella släpp var ”Red enuff EP” från 1994, för ”Brooklyn’s best kept secret”.

Bland fans av så kallad ”random rap” är de dock ingen hemlighet. För ett par år sen bytte ”Red enuff” ägare ett par gånger för mellan 150 och 200 dollar. Tidigt 2011 släppte så holländska Wayback records ”The lost kron-i-kulz”, som består av material inspelat året innan ”Red enuff”. Skulle man beskriva soundet med tre ord finge man låna PMD’s gamla låttitel ”Ruff, rugged And raw”.

Mest rugged är nog inledningsspåret ”Time 4 ya squad 2 move”; en låt lika energisk, berusande och stenhård som M.O.P.s debutsingel ”How about some hardcore?” (också från 1993). Vissa purister tycker kanske att M.O.P.s singel bör få fortsätta regera 1993 i ensamt hardcoremajestät, men den här EP:n bevisar återigen att hiphophistorien ständigt måste skrivas om.

Den 27 december, precis innan 2011 tog slut, men efter att de flesta årslistor var publicerade, släppte Redefinition records K-defs LP ”Night Shift”. LP:n har bara åtta spår. Alla är korta (hela albumet är bara strax över 20 minuter långt) och de flesta av dem är helt instrumentala. Men låt inte detta lura er att det här musik gjord, eller ämnad att avlyssnas, i förbifarten.

Marley Marls gamle adept, den legendariske 90-talsproducenten K-Def, sysslar inte längre med adrenalinpumpande gatu-anthems av den typ han gjorde i gruppen Real live i slutet av 90-talet. Musiken på den här LPn är i stället eftertänksam, perfektionistisk och utmejslad i minsta detalj med ett kärleksfullt handlag. Med skivan följer linernotes skrivna i samma anda som på en gammal BluenNote-skiva. De förklarar att musiken är gjord nattetid och tänkt att fånga nattens stämningar och atmosfärer.

K-Def bygger på samplingar från olika välkända skivor och lägger därefter, precis som den yngre kollegan Oddisee, lager på lager av andra samplingar och liveinstrument ovanpå dessa för att lyfta fram dem i ett nytt melodiskt ljus och sammanhang. Inte sedan Pete Rocks ”PeteStrumentals” 2001 har jag hört ett så genomarbetat, varierat instrumentalalbum. Man blir så glad i sitt gamla hiphopfinsmakarhjärta!

De till synes enkla beatsen öppnar sig som kinesiska askar vid varje lyssning. Efter ett tag tänker man ”såhär har jag ALDRIG hört en virveltrumma/vibrafon låta förut!”. Innan man bestämmer sig för om skall köpa LP:n kan man provlyssna på alla spår på här, men det här är musik som förtjänar att höras på skivtallriken.

Ett album jag listade under ”tyvärr ej på vinyl” i min årskrönika var Rasheed Chappells ”Future before nostalgia”. Nu finns denna skiva äntligen att beställa på vinyl och intar därmed en förstaplats bland årets hiphopalbum, där den troligen kommer att stanna ett bra tag.

Alla låtar är producerade av house- och hiphopräven Kenny Dope (Masters at work) och det hörs tydligt. På motsvarande sätt som i MAWs houseproduktioner kombinerar Kenny Dope här en mängd klassiska element och ingredienser från 80-talets och det tidiga 90-talets hiphopmusik med samtida teknik och ett hypermodernt, luftigt och riktigt vackert sound.

Dope har sagt att han länge velat göra det här albumet, men att han bara väntade på rätt MC. Till slut hittade han Rasheed Chappell från New Jersey. Som en ung Nas kombinerar Chappell lek och allvar, teologi och gatuslang, klädinköp och politik till synes utan ansträngning. Hans trygga, nasala stämma lånar sig lätt och ledigt till en mängd olika flows och BPMs. Från den långsamt filosoferande ”Theology of war” till den snabba, Big daddy Kane-doftande ”Break loose”.

MOOD är inte den mest kända hiphopgruppen i världen, men troligen den namnkunnigaste från Cincinatti, Ohio. De nådde en bredare hiphoppublik med sitt album ”DOOM” från 1997. Skivan gästades av bland andra Talib Kweli och Hi-Tek som i samma veva slog igenom stort på skivbolaget Rawkus.

Via denna omväg nådde så MOOD ryggsäckspubliken i New York och hela världen med sitt album i allmänhet och med den klassiska, Nina Simone-samplande låten ”Karma” i synnerhet. Men då hade de redan spelat in musik lite i skymundan länge.

1994 släppte man tolvan ”Verbal Stampede”/”Hustle On The Side”, som sedermera blivit en svårfunnen dyrgrip bland samlare. Båda låtarna från den tolvan finns tillsammans med outgivet material från samma tid med på ”Hustle on the side EP” som ska vara färdig senare i januari. För den som gillar det lite mörkare, i dubbel bemärkelse underjordiska indie-soundet från 1993-94 bör denna EP stå högt på önskelistan.

Själv föll jag pladask första gången jag hörde just ”Verbal Stampede”, med sin hypnotiskt vaggande basgång, sin samplade sagofarbrorröst och rapparnas virtuosa flyt.

Sist, men inte minst: ingen lista över samtida hiphop utan Outdoorsmen! Näst efter Action Bronson är nog Meyhem Lauren gängets mest populära medlem. Hans överlägset största hit, graffitihyllningen ”Got The Fever”, har legat på youtube i över ett år, men släpps på skiva först nu. Den omges av andra Meyhem-favoriter som ”The Silk Shirt Ambassador” och ”Ray Lewis” på ”The Total Meyhem EP”, som också ska vara leveransklar i slutet av januari.

Meyhem ger intryck av att vara den mest godmodige medlemmen i Outdoorsmen och har exempelvis inte smutsat ner sig i någon twitterbeef. Men oroa er inte, hans tematik är den klassiska: Flushing, graffiti och en till synes oändlig kärlek till POLO Ralph Lauren-kläder. Precis den humörhöjare man kan behöva i den mörka senvintern!