Ett annat Vahl

Erik de Vahl har haft ett bra år på flera vis. Han är nybliven pappa och albumet Spring 2012 innehåller några av hans bästa sånger i karriären. Och alldeles snart släpper han också ett kassettalbum på Joakim Granlunds lilla och utmärkta bolag Zeon Light Kassett.

Jag har ägnat ganska mycket tid åt Erik de Vahls musik under året, av ett antal skäl. Det finns få inspelningar jag har lyssnat på så noga som den gospelballad som är »Ur dina händer«. Och jag har så svårt att läsa hans text, en enkel kärlekssång, som någonting annat än en strikt politisk vaggvisa i rakt nedstigande led från McCarthys »Red Sleeping Beauty«.

Nåväl. På Interpunkteringsfel (ett blandband af Erik De Vahl), ett mixtejp gjort inför lanseringen av sin nya kassett, ringar de Vahl in sitt musikaliska suniversum: från Värmlandskören och Lars Forsell till Tori Kudos japanska orkester Maher Shalal Hash Baz och den amerikanska poplåt som är The Whispers »Knowin’«.

Och Erik de Vahls kommande kassett bekräftar bilden av en musiker i ett kreativt stim. Han har förmågan att låta enskilda fragment, närmast liknande skisser, att bilda en fullt fungerande helhet bryggd på lika delar samplad gospel och hembyggt knaster.

Kassettens avslutande spår, »He won’t fail me« klättrar långsamt upp mot ett mässande crescendo.

Under året har de Vahl undvikit varje musikpolitisk selling point han har kunnat finna. Istället för att, som traditionen bjuder, släppa ett album varannat år finns poängen nu istället i den jämna strömmen. Spring 2012 gavs ut i 58 numrerade exemplar. Hans nya släpp ges ut på kassett. Nycklarna till hans musik finns lika mycket i hans blogginlägg och i Spotifylistor som på hans album.

Och det är när han på ett ofullbordat Youtubeklipp når falsetten i en inspelning av Loleatta Holloways »Our love« som tiden slutligen stannar.