Strävan efter frigörande

Hur började ditt musikintresse? Kan du dra dig till minnes din första musikupplevelse?
– Det måste vara skogen.

Kommer du från en familj där det finns ett intresse för musik eller har du varit ensam om att ha ett musikintresse?
– Det finns en massa musiker i släkten, både i Belgien och Sverige.

När började du att spela och utöva musik?
– Jag minns inte.

Var du med i något band innan du slog dig in på en solobana?
– Detta är mitt första riktiga band.

Vad ville göra soundmässigt när du startade Josefin Öhrn + The Liberation?
– Det var nog mer tanken som hade oss.  I sitt våld. Eller det som kommer före tanken.

I slutet av förra året släppte du de båda singlarna »Tell it to the wind« och »Sunny Afternoon«. Två låtar som är mörka, intensiva och har ett dramatiskt driv. Har detta varit en medveten tanke hos dig, att det ska hända mycket i musiken?
– Det är ingen medveten, uttalad tanke, det är mer som det yttrat sig och tagit form. »Sunny Afternoon« gick först i ett superdowntempo och hade en massa ackord. Nu har den tre. Eller ett, beroende hur man ser på det. Men det är skönt att vistas i musik som har driv.

Musiken och även texterna i de båda låtarna uttrycker en strävan efter något rent och frigörande. Naturen känns nära i musiken. Det kanske är en banal fråga men inspireras du av naturen i det du gör?
– Ja, naturen och de platser jag vistas på sätter absolut ett avtryck. Jag tror att de yttre och de inre tillstånden flätas samman, det ena uppgår i det andra.

Av de två låtarna verkar »Tell it to the wind« vara mer personlig vad gäller texten. Vad skulle du säga att den handlar om?
– Den handlar om tomrummet som uppstår när man inte längre håller fast vid något, och vad som sker i det tillståndet.

Videon till »Tell it to the wind« är regisserad av Josefin Hinders och Nemo Stocklassa Hinders. Jag tycker den är fantastisk och framstår som en blandning mellan The Blair witch project, barnprogram i stil med Det susar i säven och en slags ockult estetik. Vad var tanken bakom videon?
– Josefin och Nemo hade fria händer, det är deras fantastiska idé!

På din hemsida skriver du (under »about«) att musiken du gör är ett slags skydd mot dagens materialism. Är det så du ser på det du gör?
– Ja, att göra musik är definitivt ett medel för mig för att skydda mig mot den hysteriska materialism som vill tränga sig in och ta över varje litet hörn av vårt medvetande.

Berätta vilka The Liberation är och hur du träffade musikerna som utgör bandet?
– De är ett gäng grymma människor!

Står The Liberation för instrumentationen i din musik eller spelar du flera instrument förutom sången?
– Nej, vi gör det tillsammans. Jag spelar klaviaturer och en väldigt skev gitarr. Men musiken uppstår alltid inom The Liberations tillstånd.

Vad lyssnar du på och vad influeras du av musikmässigt?
– Just nu lyssnar jag på Hawkwind, Space Art och ett kanadensiskt band som heter Les Indiens.

Din musik har flera lager och är ganska filmisk till sin karaktär. Inspireras du av film i någon utsträckning?
– Ja, verkligen. Innocence, The Look (dokumentär om Charlotte Rampling), Drowning By Numbers, Ginger & Rosa, Time of the Gypsies och Brideshead Revisited är några filmer som inspirerat mig den senaste tiden.

Vad har du på gång framöver vad gäller släpp och annat?
– Vi har en hel del inspelat och det kommer ett par grejer under våren. Ett album är definitivt på väg, men det handlar så mycket om rätt omständigheter. Det har ju liksom knappt börjat det här, men det känns som att det rör sig i en spännande riktning.

Tio av Josefin Öhrns favoritlåtar just nu