Quiltland: I ständig förvandling

Det har varit några regniga dagar sedan jag började jobba efter semestern. Men just denna kväll är det uppehåll. Genom mitt vardagsrumsfönster ser jag några slöjmoln dröja sig kvar borta i horisonten. Men i övrigt är himlen klar. Det är så skönt att följa övergången från himmelsblått till mörker. Det fyller mig med ro.

Samma harmoni infinner sig när jag lyssnar på Quiltland. Frida-Li Lövgren gör i sitt soloprojekt drömsk och vemodig musik som breder ut sig över alla kanter. Svävande synthar och maffiga beats bildar ett ljudlandskap som är storslaget och psykedeliskt. Det går att hitta bitar av 90-talstechno, ambient och avantgardistisk elektronika i musiken. Men den är samtidigt svårfångad och oförutsägbar. Det går inte att avgöra var den ska ta vägen. Musiken skiftar som ett regnoväder sent i augusti. Just därför är Quiltland så tilltalande.

Frida-Li Lövgren har arbetat i olika kreativa sammanhang och konstellationer sedan hon började med musik. 2009 startade hon Quilts som året därpå gav ut en kassett på etiketten Hockey Rawk. Hon har även spelat med Skriet och varit engagerad i konstartade projekt, som galleriet Cassette Gallery i Stockholm.

De senaste åren har fokus dock legat på Quiltland. Nu har projektet blommat ut på allvar. I början av sommaren släpptes först kassetten Sisto följt av ett självbetitlat debutalbum, båda utgivna på engelska skivbolaget Astro:Dynamics. Quiltland har även hunnit med att göra en remix av Iberias låt »In love« tillsammans med Team Rockit.

När jag ringer upp Frida-Li Lövgren befinner hon sig i familjens stuga i trakterna kring Omberg i Östergötland. Isolerad från sociala aktiviteter och distraktioner arbetar hon med två kommande EP:s där.

Ditt debutalbum släpptes i slutet av juni. Hur kändes det?
– Jättebra. När man släpper något i sin helhet är det som ett kapitel som knyts ihop. Man ser på det på ett annat sätt, på avstånd. Det kändes mer när jag släppte Sisto för det är nyare grejer. Det som är med på LP:n (debutalbumet) är inspelat för några år sedan. Jag tror att jag har lagt ifrån mig det mer känslomässigt än vad jag gjort med materialet på Sisto.

Men Sisto släpptes innan debutalbumet?
– Ja, två veckor innan.

Så låtarna på Sisto har skrivits senare än materialet på debutalbumet?
– Ja, Sisto är skriven och inspelad i år. Det ligger nära mig fortfarande.

När skrevs låtarna som är med på debutalbumet?
– De är från lite olika perioder, mellan 2011 och 2012.

Om man jämför de båda så upplever jag Sisto som lite poppigare och dansantare medan debuten är mer svävande och psykedelisk. Håller du med om det?
– Nej, inte riktigt. Skivorna är inspelade vid olika tidpunkter. Med Sisto ville jag att mina influenser skulle höras tydligare än på albumet. På sätt och vis vill jag inte gå in för mycket på vilka idéer och tankar jag hade när jag spelade in musiken. Jag tror att det kan skada lyssnandet hos den person som hör musiken. Jag är själv väldigt försiktig med att läsa vad artister som jag uppskattar säger om sin musik. Det är av respekt för det de har skapat. Det har ett eget liv. Det kanske inte ens är relevant vad jag har haft för idéer, jag tror verkligen att de kan tala för sig själva.

– Som du säger så hör du lite skillnader mellan de båda inspelningarna och det förstår jag, att det finns skillnader i uttrycken. Sedan är det upp till dig att sätta ord på vad de säger. I och med att jag valt det här sättet att kommunicera på så tror jag att det finns väldigt mycket information i musiken om man försöker lyssna med känslorna. Att göra det istället för att försöka förstå något budskap eller vad jag är influerad av.

Hur började du med musik och att skriva låtar?
– Det började med att jag gick omkring och spelade in ljud. Jag spelade in folks samtal i smyg.

Använde du en diktafon?
– Först hade jag en mp3-spelare som jag hade runt halsen med hörlurar så det var ingen som tänkte på att jag spelade in. Jag kom jättenära den jag pratade med. Sedan klippte jag om samtalen och lekte med det.

Var det både kompisar och personer som du inte kände som du spelade in?
– Ja, det var det. Det byggde på att ingen visste att jag gjorde det. Sedan skaffade jag lite bättre utrustning och kunde spela in och lära mig att redigera. Jag kunde förvränga ljuden jag hade spelat in. Det var det som fascinerade mig, att jag kunde ta med mig något som jag upplevt och göra det mycket fulare eller mycket finare. Att jag kunde styra det. Jag hade inga instrument och hade ingen tanke på att det skulle bli låtar. Det var ljud som jag fascinerades av.

– Sedan började jag sampla saker. Det var en ganska långsam process att det gick från att vara ljud till att bli låtstrukturer.

Var det mer kollageartat när du spelade in röster och klippte dem på olika sätt?
– Ja, det kan man kalla det. Det fanns inte riktigt något mål med hur jag skulle använda mig av de ljuden. Det var inte tänkt att de skulle användas till något speciellt, de levde sitt eget liv.

Så när du skaffade sampler och utrustning så ledde det till att det du gjorde tog formen av musik?
– Ja, jag köpte en enkel keyboard.

Du kallade dig för Quilts i början, visst stämmer det?
– Ja, det stämmer. Jag vet inte riktigt varför. Jag kommer ihåg att jag hade en idé om en plattform där jag skulle kunna göra olika experiment med ljud och musik, och ha samarbeten. Jag tycker om namnet Quiltland. Det är ett bra namn för allt jag gör musikaliskt. Det finns ingen speciell symbolisk innebörd i de namnen. Jag tycker bara det låter bra.

När började du kalla dig för Quilts?
– Det var när jag skulle ge ut min musik för första gången. Jag skulle släppa en kassett på Hockey Rawk och då behövde jag ett namn. Det var 2010 eller 2011, jag minns inte riktigt (2010, reds anm.).

Hur kom det sig att det blev elektronisk musik som blev din grej?
– Jag tror att min ingång till att göra musik blev att jag bearbetade ljud elektroniskt, så det fanns inget annat alternativ. Därför är det ett sätt som jag kan vara uppriktig med när jag arbetar med det.

Varför är det kul att arbeta med ljud?
– Jag vet inte varför det är kul. Men det var något instinktivt som jag upptäckte när jag började spela in ljud. Därför blev jag nyfiken och ville fortsätta med det.

Du har spelat med Skriet en del. Har du spelat tillsammans med Jacob (Frössén) och Isak (Sundström) då?
– Från början var jag med och spelade på redan existerande låtar, som vi sedan spelade live. Sedan har jag varit med och spelat in en eller två av låtarna på deras senaste skiva.

Har du inspirerats något av det du gjort med Skriet i din egen musik?
– Nej, jag vet vad jag gillar för ljud och det skiljer sig ganska mycket från Skriet. Det har varit så roligt att spela med dem, det är roligare än att stå själv på scenen. Ibland har det varit ganska många på scenen när jag spelat med dem. Det har varit alla möjliga konstellationer. Som en 15-årig heavy metal-trummis, en medelålders kör och en 90-årig skådespelerska. Det händer mycket roliga saker omkring Jacob och Isak. Quiltland är en annan värld, det låter på ett helt annat sätt.

På Sisto har du med tre längre låtar, »Fides part 1-3«. På vilket sätt hänger de ihop?
– De är tre skiftningar av samma grund, det hör man. Jag vill inte sätta så mycket ord på musiken. Jag skulle kunna berätta hur jag resonerat och vilka som är skillnaderna mellan dem men jag tycker låtarna gör det så bra själva. Jag låter dem få leva sina egna liv.

Du arbetar inte bara med musik utan du håller även på med konst med inriktning på textilkonst. Visst stämmer det?
– Ja. Ninna Berger, som är textilkonstnär, har gjort performance under några av mina spelningar. Vi hade en utställning ihop för några år sedan där jag spelade inuti en skulptur på ett galleri i Stockholm. Jag spelade och Ninna förvandlade rummet från att ha varit helt vitt med UV-belysning till att täckas helt av svart textilfärg. Vi skrubbade golvet i tre dagar efteråt för att göra rent det.

Arbetar du ofta med henne när du spelar live?
– Det är en person som jag diskuterar väldigt mycket med, vi pratar om våra kreativa processer. Vi förstår varandra och det har varit väldigt naturligt att våra arbeten integrerats. För mig är musik extremt fysiskt, det är kroppsligt och rumsligt. Det är oundvikligt att textilfärg kommer att kännas och synas, det gör det på en scen. Det finns många likheter känslomässigt mellan de olika uttrycken. Jag har samma tillvägagångssätt oavsett vilket material jag använder. Det är bara själva hantverket som skiljer sig.

Så det finns naturliga kopplingar mellan era konstuttryck?
– Ja, verkligen.

Du har även uppträtt en del med towLie. Ni spelade på Norberg nu i sommar va?
– Ja, vi gjorde separata spelningar i år. Hon spelade med sitt projekt Skitungen och jag spelade med Quiltland. Det var ett tag sedan vi spelade tillsammans. Senast vi gjorde det hade Ninna Berger ett performance på scen. Vi har också spelat på Flow-festivalen i Helsingfors. Jag minns det som att vi spelade i ett rum som var helt i rosa och folk låg på kuddar under spelningen.

Tycker du att ni har en del gemensamt musikaliskt, du och towLie?
– Ja, absolut. Vi är vänner och har väldigt roligt när vi gör de här sakerna tillsammans. Efter det har jag även spelat live tillsammans med Lemieux. Och så har jag spelat in musik med Team Rockit i vår.

Gillar du att samarbeta med andra?
– Jag är öppen för samarbeten om det är med personer som jag känner att jag förstår vad de gör kreativt. Det är viktigare än att jag gillar musiken som den jag samarbetar med gör.

– Lemieux turnerade jag med förra sommaren. Maya (Lourenco) i Lemieux var med och dj:ade när jag spelade. Vi testade att spela tillsammans ganska spontant och det blev väldigt bra så vi framträdde ihop i Amsterdam. Samarbetet med Team Rockit är en Iberia-låt (»In love«) som släpptes i vår. Det var en låt som vi båda tyckte om och som vi gjorde en remix på. Det är enda gången som jag gjort musik med någon i processen att vi suttit tillsammans och arbetat. Med Quiltland har jag gjort en del samarbeten live men jag har alltid varit helt ensam när jag skapat musiken.

Vad har du på gång vad gäller släpp och andra projekt?
– Nu har jag varit i den här stugan i skogen ganska länge och jobbat med två olika EP-skivor. Vi får se när de blir klara, en av dem ska jag försöka få klar i höst. Sedan får vi se om det blir mer samarbeten och folk som kommer att gästa på ep-skivorna.

Är det stimulerande att jobba i stugan?
– Ja, det är nästan en förutsättning att ha sådana perioder då jag kan få ro och vara avskärmad från annat. Så har det varit alla gånger som jag har spelat in, i alla fall i början av inspelningarna. Det har varit bra att kunna sitta själv i ett hus då.

Är huset ute på vischan eller är det andra stugor som ligger nära det?
– Det är ett häststuteri som ligger nära här så jag hör hästarna när de går ute. De brukar galoppera och gnägga. Det tar ett tag innan man vänjer sig vid det när man går ute på tomten. Det är inga andra förutom hästarna här.

Mer Quiltland här och här.