Noveller: Metall, strängar och skimrande ljud

Intervju Sarah Lipstate gör drone-artad musik med gitarr och effektpedaler under namnet Noveller. Adrian Hörnquist mailar med henne om musik- och filmskapande, att uppträda med 100 gitarrister och att använda saxar som plektrum.

Det är natt och jag sitter i soffan i vardagsrummet och tittar ut genom fönstret. Utanför syns sporadiska reklamskyltar, röda små lampor på hustak och ett och annat upplyst lägenhetsfönster. I övrigt är det kompakt mörker. Jag brukar ta sikte på ljusen längst bort i horisonten. Inte för att de har ett speciellt ljus eller är iögonfallande utan för avståndet till dem. Det är rogivande att de är så långt borta och samtidigt eggande för fantasin. Vad finns bakom dem?

Jag lyssnar på Noveller. Sarah Lipstates musik är rogivande på samma slags sätt som en stad i kvällsmörker. Den är precis och koncentrerad men har samtidigt ett tempo. Den sätter igång tankarna och gör att man färdas till något som är obestämbart men inte främmande. Det finns en trygghet i musiken som bara kan komma från en artist som har full kontroll över sitt uttryck. Den gör att ens lyssning hela tiden är skärpt samtidigt som nyfikenheten är hög.

Sarah Lipstate är baserad i Brooklyn. I sitt soloprojekt Noveller utgår hon från elgitarr och effektpedaler. Hennes musik bygger på lager på lager av ljud som varierar i täthet och intensitet. Ibland är uttrycket skör ambient som skissar upp tunna gitarrlandskap. Ibland är musiken kraftfullare med distorsion och ljud som breder ut sig och tar över.

I Novellers musik finns släktskap till såväl Brian Eno som senare kollegor som Ben Frost och Jefre Cantu-Ledesma. Men i Sarah Lipstates ambienta och drone-artade ljud finns en variation som är ständigt spänningsskapande. Skiftningarna i musiken fungerar som en bultande basgång som binder ihop allting. Lyssna bara på ett av Novellers senaste album, utmärkta No Dreams, från 2013 och ni förstår vad jag menar.

Sarah Lipstate inledde sitt musiklyssnande med Sonic Youth och gick därifrån vidare till No Wave-scenen och avantgarde-kompositörer som Glenn Branca. Innan hon ägnade hela sin uppmärksamhet på Noveller var hon medlem i banden Cold Cave och Parts & Labor. Sedan 2009 har hon släppt ett gäng egna album, startat skivbolaget Saffron Recordings, samarbetat med musiker som basisten David Wm. Sims från The Jesus Lizard och uppträtt med Lee Ranaldo.

Sarah Lipstate har även medverkat i projekt som Rhys Chathams A Crimson Grail och Glenn Brancas Symphony No. 13 (Hallucination City) där en mängd gitarrister i stora ensembler framfört specialskriven musik för ett gigantiskt format. Dessutom har Sarah komponerat filmmusik och gjort egna kortfilmer.

Läge för ett gäng mailfrågor alltså.

Kommer du ihåg ditt första möte med musik?
– Jag har ingen aning. Men jag kommer ihåg den första gången som min pappa spelade ett vinylalbum för oss. Det var en skiva med John Denver och Mupparna. Jag tyckte att vinylspelaren var riktigt cool och pappa gav den senare till mig tillsammans med hans lilla samling med LP-skivor.

Kommer du från en familj med musikintresse eller där det finns musiker?
– Nej. Jag är den enda musikern i familjen. Tursamt nog fick mina föräldrar mig att börja ta pianolektioner när jag gick i andra klass i grundskolan. De uppmuntrade mig även att gå med i skolbandsverksamheten som fanns när jag gick i mellanstadiet. Så även om musik inte fanns i familjen sedan tidigare tyckte mina föräldrar att det var viktigt för mig att ta musiklektioner och låta mig bestämma själv om det var något jag ville hålla på med.

Vad lyssnade du på när du började med musik?
– Jag älskade Sonic Youth och ett band från Dallas som heter Toadies. De var mina favoritband när jag var yngre.

Hur kom det sig att du började göra ambient och atmosfärisk musik med en elgitarr och effektpedaler?
– Jag spelade noiserock-artad musik när jag var 19 år och gick i college, men mina grannar ringde hela tiden polisen när jag repade in mitt garage tillsammans med en trummis. Därför började jag med tyst improviserad gitarrmusik i mitt sovrum. Noveller växte fram ur dessa mer stillsamma gitarrexperiment.

Vad betyder namnet Noveller? På svenska är det samma ord som för »short stories«
– Det betyder ingenting. Jag gillade bara hur det låter när man säger det. I början använde jag namnet Novella och ändrade det efter ett tag genom att lägga till »-er« som ändelse.

Dina första album, som Red Rainbows och Desert Fires, är ganska skitiga och låter lite lo-fi. På senare skivor som Glacial Glow och No Dreams är ljudbilden större och även mjukare. Hur skulle du beskriva din musikaliska utveckling?
– Det har mestadels att göra med mina inspelningsmöjligheter och min kunskap om efterproduktion och mixning. Jag har alltid spelat in min musik på egen hand så i takt med att jag lärt mig mer om att producera har kvaliteten på mina album också växt.

Du skapar musik som istället för att ha strukturen av en poplåt med vers och refräng bygger på lager av ljud och oljud. Vad är det som är så tilltalande med att arbeta med drones och atmosfär?
– Jag är inte speciellt intresserad av ordinära låtstrukturer. Det får andra artister hålla på med.

Har du bara arbetat med gitarr som instrument på dina inspelningar eller har du använt andra instrument, som violin, bas eller piano?
– Noveller startade som ett gitarrprojekt men i samband med albumet No Dreams inkluderade jag synth och piano i mina kompositioner. Jag gillar att bygga ut mitt sound och samtidigt behålla fokus på gitarren.

Jag har läst att du har använt saxar på gitarren när du uppträtt. Vad är bra med att använda saxar som instrument?
– Jag använde saxar på en låt för ett tag sedan. Det skapar lite av samma effekt som när man spelar med en slide på gitarren. Det är metall på strängar. Det producerar ett trevligt skimrande ljud.

Du har arbetat med film vid många tillfällen under din karriär. Dels har du gjort filmmusik till flera kortfilmer och dels har du gjort egna kortfilmer som har visats på South By Southwests filmfestival och på filmfestivaler i Japan och Singapore. Finns det några likheter mellan dina sätt att arbeta med film och musik?
– Min arbetsprocess är väldigt likartad. Med film arbetar jag med 16-millimetersfilm och målar och syr direkt i filmen. Det är ett experiment för du vet inte hur det kommer att se ut förrän du sätter den i projektorn och tittar på den. Det är väldigt mycket trial and error.

Du har medverkat i större grupper med gitarrister, som Rhys Chathams verk A Crimson Grail för 200 gitarrer, Ben Frosts Music for 6 Guitars och Glenn Brancas Symphony No. 13 (Hallucination City) för 100 gitarrer. Hur var dessa olika framträdanden?
– De var alla fantastiska upplevelser för mig och formade mycket av det jag gör som sologitarrist. Jag hade turen att vara med i några av dessa ensembler när jag var ganska ung och det gav mig självförtroendet att göra saker på egen hand och genomföra egna projekt.

Hur är det att vara en del av en större grupp av musiker där merparten av dem spelar samma instrument som du? Det måste vara en stark kontrast till när du uppträder som soloartist med Noveller?
– Ljudet är mycket mer kompakt när det är 100 personer som spelar gitarr samtidigt jämfört med när en person gör det. Men det är trots allt inte så olikt.

En sång från ditt kommande album Fantastic Planet, »Into the Dunes«, gick nyligen att höra på Allmusic.com. Hur låter albumet?
– Det nya albumet har en del synthstrukturer och även inslag av piano och sång. Jag tycker de nya ljuden är spännande och det ska bli fantastiskt att resten av världen ska få höra det.

Du planerar ett släpp tillsammans med J. G. Thirlwell (Foetus, Wiseblood, Manorexia). Kan du berätta lite mer om det samarbetet?
– J. G. Ville samarbeta med mig vid ett liveframträdande på The Stone i New York city (avantgarde-scen) tidigare i år och jag tyckte det var spännande att få möjlighet att spela med honom. Vi skrev flera kompositioner för det framträdandet. Han spelar synth och jag spelar gitarr men gitarren är mycket processad och bearbetad, mer än vad den är i Noveller. Vi blev efterfrågade att göra andra spelningar så vi utvecklade materialet och bestämde oss för att det skulle vara grymt att spela in ett album. Vi bör vara klara med inspelningen i slutet av året.

Kan du nämna fem album som har haft stor betydelse för din musik?
– Brian Enos Taking Tiger Mountain (By Strategy) och Another Green World, Glenn Brancas The Ascension och Sonic Youths Daydream Nation och Goo.

Tycker du om att turnera eller är det tröttsamt och stressigt? Jag läste att du var flygrädd för ett par år sedan, har du samma rädsla i dag?
– Jag tycker det är väldigt jobbigt att turnera men det är nödvändigt för jag älskar att spela för människor över hela världen.

Har du några andra projekt på gång förutom det nya albumet och samarbetet med J. G. Thirlwell?
– Jag har en del filmprojekt som jag arbetar med som kommer att bli intressanta. Jag älskar att skriva musik för andra människors filmer. Det är något av min passion.