Kelow: En återfödelse av ung kreativitet

I september 2011 bloggar jag på Pussymadeofgold om en ny rappare som jag precis har upptäckt. Hon heter Kelow och är aktuell med mixtapet ”Colored pencils”. Jag är helt uppslukad av henne. Över tunga produktioner rappar hon om sina drömmar och förhoppningar, om tjejer hon gillar. Om livet som en Baby Dinosaur.

I juli 2012 sitter hon och jag i sängen på hennes hotellrum i Stockholm och pratar. Det är som att prata med en kompis man inte sett på länge.

Kvällen innan har Kelow uppträtt på Klubb Freshest på Kulturhusets tak i Stockhom. Många i publiken kan hennes texter. Kvällen innan det har hon spelat på ett knökfullt Nefertiti i Göteborg. Det är officiellt. Baby Dinosaurs har intagit Sverige.

Kelow är 19 år och kommer från Maryland i USA. Hon börjar att rappa redan när hon är fem-sex år.

– Jag var rätt dålig på att stava då, men min syrra brukade skriva ner mina texter på en griffeltavla. När jag var runt 12-13 år hookade jag med ett produktionsteam och spelade in i studio för första gången. Men det lossnade inte riktigt, de pushade mig inte alls. Det var först när jag träffade Ayinde7 och Miko Miko Bang! och vi bildade Baby Dinosaurs som jag verkligen kom igång. Då gick jag fortfarande i high school.

Ayinde7 är något av ett kreativt nav för Baby Dinosaurs – namnet på det kollektiv som Kelow ingår i. Ayinde7 producerar, regisserar videor och agerar som manager. Dessutom rappar han. Jag ber Kelow beskriva Baby Dinosaurs.

– Baby Dinosaurs består av mig Kelow Zilla, Ayinde7, Miko Miko Bang! och Justin W. Men vem som helst kan vara en Baby Dinosaur. Det står för att unga begåvade människor är utrotningshotade, och är en återfödelse av deras kreativitet. I Baby Dinosaurs är alla väldigt kreativa. Vi skriver, rappar, producerar, filmar, regisserar och gör konst. Det är viktigt – a Baby Dinosaur doesn’t stop at one thing.

Mångsysslandet inom Baby Dinosaurs märks i Kelows musik. Influenserna kommer från lite varstans. Hon själv lyssnar på allt från hiphop och dubstep till indie. Det enda hon inte riktigt är inne på är country. Men så ändrar hon sig.

– Jag kan faktiskt en del countrylåtar, tack vare min mamma, så… jag tar liksom en liten del från alla olika genrer. I countrylåtar finns ett jättefint historieberättande, det finns alltid något att lära från varje genre.

För Kelow är det viktigt att musiken hon gör berättar något om henne själv.

– Det kan handla om kvinnorna jag träffar till perioder då jag känner mig nere. När jag gjorde ”Colored pencils” gick jag fortfarande i high school, så det speglar barndomen. I mitt nästa projekt märks det att jag mognat. Min musik baseras på livserfarenheter och lärdom.

Liksom influenserna är Kelows tankar på andra artister som hon skulle vilja jobba med varierade.

– Little Dragon, Erykah Badu, Missy Elliott, Andre3000, svarar hon snabbt.

– Vem mer? Det finns många artister som är mer underground. Jag skulle vilja jobba med svenska kvinnliga artister. Det finns så många tjejer här som gör grejer. Så är det i USA också, fast inte så många som blir stora. Det handlar om promotion och sådant, men det finns hur många som helst som är mer underground.

Kelow berättar att en av de kvinnliga undergroundrappare som hon skulle vilja samarbeta med är Katie Got Bandz. Jag blir superexalterad. Kelow och Katie Got Bandz skulle kunna göra så sjukt feta grejer tillsammans. Om Kelow rappar lite på en Katie Got Bandz-låt tror jag att jag dör och hamnar i nån sorts kvinnlig raphimmel.

– Jag vill jobba med sångerskor också, men de är svårare att hitta. Det finns en brittisk tjej som heter Purple Ferdinand som är fantastisk och har en helt otrolig röst. Jag vill gärna jobba med henne. Först tänkte jag att hon skulle kunna komma till Sverige nu, jag trodde inte det var så långt mellan Sverige och England.

Jag slås av hur ständigt tacksam jag är till internet. Jag intervjuar en rappare från Maryland som är i Sverige åtminstone delvis tack vare att jag bloggat om henne. Detta efter att jag hittat hennes musik på en annan blogg. I Sverige berättar hon att hon vill jobba med en brittisk sångerska – Purple Ferdinand – som gör ukulele-covers och dagtid är tatuerare. Och som också blivit känd via internet. Alltså… från botten av mitt hjärta: TACK INTERNET!!

Besöket i Sverige är första gången Kelow är utanför USA. Hon har redan börjat älska landet.

– Människorna, energin, modet, I fucks with the fashion! And the girls!! Man, the girls…

På frågan om varför hon tror att hennes sound funkar så bra i Sverige är det första hon nämner gayscenen.

– Gayscenen här är fantastisk!! Det tror jag är viktigt, de kan relatera till mig. Det betyder mycket. Men också att jag blandar så många olika typer av musik, från techno till söderninfluerat. Jag har något för alla liksom.

Kelow har en relation till Sverige redan innan hon blir bokad till svenska klubbar. På ”Colored pencils” lägger hon ett par verser över Robyns version av Teddybears ”Cobrastyle”.

– Hörde du att Robyn twittrade till mig? frågar Kelow och spricker upp i ett leende.

– Vi var backstage i Göteborg och jag kollade twitter på datorn och såg att Robyn börjat följa mig. Jag blev helt hyped och skrek till Ayinde att lägga av med vad fan han höll på med och kolla vem som precis börjat följa mig. ROBYN!! Sen twittrade hon till mig och skrev lycka till och ”I like your ’Cobrastyle’”. Helt galet! Robyn! Jag har fått så mycket kärlek från Sverige!

En annan svensk artist som definitivt inte gått Kelow förbi är Lilla Namo. Kvällen innan har Kelow lärt sig säga ”haffa guzz” och under intervjun nämner hon det kanske fyrtio gånger. Jag föreslår att hon ska göra en remix av Namos banger, och Kelow nickar entusiastiskt.

– Definitely! If she’s up for that! Haffa guzz, haffa haffa guzz!

En tid innan Kelows Sverigebesök är resan på väg att inte bli av. Bara någon vecka innan hon ska åka blir hon arresterad och är tvungen att kolla med sin advokat om hon verkligen kommer iväg.

– Jag hade varit i New York över fjärde juli och när jag körde hem blev jag stoppad för att jag körde för fort. Jag fick kliva ur bilen, polisen frågade om jag hade något i bilen. Jag sa nej, men de hämtade hundarna och hittade ett ounce gräs (drygt 28 gram). De arresterade mig och mina kompisar för innehav och uppsåt att distribuera.

– I polisrapporten står det att de sökte igenom bilen baserat på ”criminal indicators”, alltså baserat på hur jag ser ut. De gjorde en profil på mig: dreads, svart, tatueringar. De sa att det längsta straffet jag kan få är sex år. Det var bara… dålig skit bara hände. Veckan innan hade min kompis dött och jag kände att ”hoppas jag kan åka till Sverige!”. Men jag fick åka, det kändes som en välsignelse. När du blir gripen sådär, kroppsvisiterad, de tog alla pengar jag hade. Du känner dig inte ens som en människa, det är vidrigt. Fuck the police!

Hon pendlar mellan skratt och allvar. När Kelow berättar om då hon träffar arrangörerna i Sverige första gången ser hon riktigt lycklig ut.

– Jag gav dem en sådan lång kram, det var helt fantastiskt!

För ett par månader sedan får Kelow en del uppmärksamhet när skvallersajten Mediatakeout.com lägger ut en bild på henne rökandes något ur en bong och skriver att det är Chris Browns flickvän Karrueche.

– Mediatakeout ljuger!!! Om de bara vetat hälften av hur jag känner inför Chris Brown… det finns inte en chans i världen att jag skulle vara den snubbens flickvän, på grund av Rihanna. Det är min framtida tjej! I’m with that Rihanna team!

– Det var riktigt sjukt, bilden hade legat ute på tumblr några månader. Jag vaknade av att Ayinde ringde och sade att Mediatakeout skrev att jag var Chris Browns flickvän. Jag blev helt, what the fuck? Chris Brown?

Jag inflikar att jag är helt på hennes sida när det gäller Chris Brown. Det glädjer Kelow:

– All day! Haffa guzz!

Det finns många  planer framöver för både Kelow och Baby Dinosaurs. Hon ska släppa ett mixtape och ett album, dessutom siktar hon på att göra kläder och skor under namnet Zilla. Och snart ska hon börja sälja sin konst. Även Justin W och Miko Miko Bang! ska släppa olika projekt framöver.

– Förhoppningvis kommer ni att se mer av mig i Sverige i framtiden! Jag vill verkligen komma tillbaka. Vi har pratat om att vara i Sverige nästa sommar och bara jobba med massa olika människor här, artister och dj:s. Jag vill komma i kontakt med graffitimålare också!

Så blir hon allvarlig igen.

– Jag känner ofta att livet går så fort.

Hon sneglar på Ayinde som är med och filmar och fotar under intervjun.

– Han hatar när jag säger det här, men det känns som att jag kommer att dö ung. Jag vet inte när det kommer att hända, jag försöker leva varje kväll som den sista. Jag är liksom van vid att vara uppe sent varenda kväll. Gå upp tidigt, jobba, vara i studion, gå på fest, göra en spelning, sen efterfest. Dra hem till någon tjej, sen hem till mig och sen ut igen. Den här erfarenheten visar bara att there’s no time at all to sleep. Jag måste fortsätta göra det jag gör för jag vet inte när det kommer att ta slut.

– Visste du att min pappa är präst? frågar hon plötsligt.

– Nej, jag hade ingen aning, really?

– Yeah. Det… påverkar lite vad jag gör. Han ville inte att jag skulle komma till Sverige, särskilt inte efter att jag blev arresterad. Han är inte direkt ett fan av det jag gör, han är inte inne på konst och så. Han är inte ett fan av den livsstil jag valt med tjejer heller.

– Jag vill verkligen säga till folk att vara sanna mot sig själva, fortsätt göra vad du gör, fortsätt göra vad du måste göra. Som du till exempel, du intervjuar mig just nu, du har din blogg, fortsätt göra det! Fortsätt sprida bra artister. Tack vare dig är jag här och jag är så himla tacksam.

Hon tittar mig djupt i ögonen och jag dör lite för jag blir så smickrad, stolt och generad.

– Jag uppskattar det så himla mycket, det här är bland det bästa som hänt i mitt liv. För bara ett par dagar sedan satt jag i en cell och nu är jag här i det här hotellrummet och pratar med dig. It’s a blessing, det betyder så mycket för mig.

Här börjar både jag och Kelow få tårar i ögonen och hon ger mig en lång kram. Jag hinner tänka för mig själv att det här är kanske bland det största som kan hända en kämpande rapbloggare.

Hela tiden återkommer vi till den tacksamhet Kelow känner inför sina svenska fans. Hon visste att hon har fans i Sverige, men inte i vilken utsträckning. På hennes konserter här har många i publiken rappat med i hennes texter.

– Det var helt fantastiskt! Alla var så engagerade, lesbians in the audience making out! Det var helt fantastiskt, ord räcker inte till! Det finns inget vackrare än att se en grupp människor som kan dina texter, eller som precis hört din musik och börjar sjunga med. Efteråt var det så många som kom fram och sade hur mycket de älskade konserten och tackade mig. Thank me?? Jag bara, no thank YOU!

– Publiken har ju tagit sin tid för att vara med mig, för att lyssna på mig. Det är allt jag vill ha. Jag strävar inte efter att bli mainstream eller att sälja en massa skivor. Jag vill bara bli uppskattad för min musik, för vad jag gör. Den har inte uppskattats under lång tid, inte ens hemma.

– Så många har sett ner på det jag har gjort. Men det har betytt något för mig så jag har fortsatt. När jag ser andra människor… när det jag gör betyder något för dem… it just blows my mind! Jag gör inte min musik eller min konst för att andra ska gilla det, jag gör det för att jag älskar det. Men när jag ser andra gilla det jag älskar att göra, då visar det att jag gör något bra.

Inom ett par månader släpper Kelow ett mixtape och nya albumet ”Thugasaurus”. Följ Kelow och resten av babydinosaurierna på deras tumblr och på Twitter.

Kelows senaste video, en remix av Camp Los klassiker ”Luchini” som i Kelows version blir ”$lowchini”.