Cooly G: Dub-organisatör

»Sittin’ here across the room from you, thinkin’ about we gonna do, you got me thinkin’ ’bout you.«

»He said I said«, den inledande låten på Cooly G:s debutalbum Playin’ me är ambivalent. Texten tycks handla om två personer som försöker få kontakt, utan att de når fram till varandra eller omvandlar tankarna i handling. Det känns som ett möte som är pausat innan det ens hunnit börja. Eller så är det musiken som får mig att associera till det.

Cooly G sjunger tillbakalutat och svävande. Beatsen, syntharna och ljuden går i moll. Tillsammans bildar de en funkig housemusik som är både introspektiv och som spritter. Det är kontrollerat och fokuserat, utan att sakna energi och framåtrörelse. Basmusik som är djup men inte så långt ned i registren att den har en enda sorts puls. Det är rytmer som studsar runt och ljud som är skeva och nyfikna. Stämningsskapande semi-ambient dansmusik, med tydliga melodier. Och så Cooly G:s röst.

Av alla de producenter och dj:ar som dykt upp på den brittiska basmusikscenen under de senaste åren är Cooly G den som fångat min uppmärksamhet starkast – mycket på grund av röstens roll i musiken. Den är upphackad och används som effekter. Den kan låta som synthslingor. Men framför allt sjunger Cooly G. På Playin’ me är rösten inte långt bak, den är i förgrunden. Cooly G:s sång är soulartad, jazzig, och mjuk. Och samtidigt distinkt. Den lägger sig över den kyliga musiken som ett tryggt täcke.

Cooly G – Merrisa Campbell – är från Brixton i södra London. Hon gav ut sina första låtar på CD-R-skivor i liten skala. Samtidigt spelade hon fotboll på halvprofessionell nivå. En söndagkväll för några år sedan lade hon upp låten »Love dub« på sin Myspace. Några dagar senare fick hon ett långt mail från Steve Goodman/Kode9 på Hyperdub som ville ge ut hennes musik. Det blev EP:n Love dub, och ett par EP:s till innan debutalbumet Playin’ me släpptes i sommar.

Cooly G:s house- och garageinfluerade basmusik har fått fäste. I dag driver hon sitt eget bolag Dub Organizer och uppträder i England och Europa och har även gjort ett besök i Australien. Nästa år är en spelrunda i Asien inplanerad. Samtidigt är hon mamma till två barn. Och längtar tillbaka till fotbollen.

Efter ett par misslyckade intervjuförsök fick jag i slutet av sommaren tag på Cooly G via Skype. Mitt under en friidrottstävling med Usain Bolt.

På dina första EP:s, som Narst/Love dub, använde du inte rösten så mycket. Men på Playin’ me sjunger du mer. Hur kommer det sig?
– Jag hade mer känslor jag ville få ut. »Love dub« var egentligen en hel låt med sång från början men jag hackade upp den och använde bara små bitar av sången. Men på albumet hackade jag inte upp det lika mycket, jag lät de vokala inslagen vara i stort sett. Det är annorlunda att ha mer sång på ett album jämfört med en singel, i alla fall om man ser till de EP:s jag släppt tidigare.

Var det medvetet, att du ville skapa ett mer sångbaserat elektroniskt sound?
– Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag gjorde det, jag bara gjorde det och skickade in det till Kode 9 och sa, »det här är vad jag har«. Jag tänkte inte att det skulle vara mer sång på skivan. Det var bara vibes.

Flera av låtarna på Playin’ me, som »He said I said« och »Landscapes«, är nedtonade och lite dystra. Tycker du att skivan är mörk?
– Ja, när jag lyssnar på den såhär i efterhand tycker jag det är ganska eget och mörkt och…konstigt. Jag har inte hunnit lyssnat på den så mycket för jag har varit upptagen med annat. Men efter att ha läst en massa recensioner och fått folks reaktioner på skivan så försöker jag lyssna på den på alla de sätt den har blivit beskriven på. It’s deep.

Varför blev den så konstig och mörk tror du?
– Allt jag gör är konstigt, jag vet inte varför jag använder det ordet men jag ångrar det inte. När jag lyssnat på den konstaterar jag bara: yeah man, det är konstigt. På ett bra sätt.

Så du är bekväm med att det låter konstigt?
– Ja, jag är bekväm med allt jag gör. Även om det låter skit, det är ju jag som gjort det, haha.

Så du tillåter dig själv att göra saker som du tycker är skit?
– Ja, jag håller på att göra några låtar nu som är lite mer klubbiga och dansgolvsinriktade. Jag har spelat dem för några personer som kommit hit och lyssnat och de tycker om det. De är lite annorlunda, lite mer house och deep house. En av dem är skit men det låter helt okej faktiskt.

Det är många olika stilar på Playin’ me, en del av dem är ganska 90-talsaktiga, åt drum’n’bass och acid-hållet. Lyssnar du själv på det något?
– Det är ganska märkligt att det blev så för det är musik som jag växte upp med. Min mamma var inne på acid house, drum’n’bass och jungle och pappa lyssnade på reggae revivalen och rare groove. Det är influenser från mina föräldrar som utan att jag insett det har färgat musiken. Jag lyssnar en del på det fortfarande, jag lyssnar alltid på old school-grejer och softar till det.

Som vad?
– Mica Paris, mina gamla Jungle Hits-album, mycket med Dennis Brown, Bob Marley. Jag gillar mycket från 80-talet och en del reggaelåtar från 70-talet, och en del från 90-talet. Och även en del slow jams.

Så det var omedvetet att det blev så på albumet?
– Ja, jag tänkte inte på något musikmässigt när jag gjorde skivan. Jag gick mer igenom jobbiga personliga saker, samtidigt som jag turnerade och tog hand om min son och blev gravid. Så det var omedvetet men jag är överraskad att det blev så, och jag är glad för det. Det är något från mig när jag var yngre och det dyker upp nu i denna ålder på min skiva, det är ganska fantastiskt. Vad jag kommer att göra nu musikmässigt är mer klubbetonade låtar, ungefär som det som jag skulle spela på ett rave. Albumet är mer något man lyssnar på och går in i, som du gjorde med »He said I said«. De som bara känner till mig utifrån denna skiva kommer att få något helt annat.

Du gör en cover på Coldplays hit »Trouble«. Hur kom det sig?
– Jag var hemma och umgicks med mina kompisar och vi lyssnade på låtar på itunes på min dator, och så dök den låten upp. Jag fick feeling för den och avbröt samtalet och började göra en egen version av den.

Så du gjorde den direkt vid det tillfället?
– Ja, jag lyssnar hela tiden på den för den finns i min itunes. Men vid det tillfället slog det mig att jag ska göra något med den. Det handlade om jobbiga saker som jag själv gick igenom, så därför kändes det bra att göra den.

Så låten talade till dig på ett annat sätt än vad den hade gjort tidigare?
– Den har alltid talat till mig på det sättet, men jag har aldrig tänkt att jag ska göra något på den tidigare. Det hände den kvällen. Jag har alltid mina grejer, min utrustning uppe och redo att använda, och får jag en känsla så testar jag att göra något. Ibland gör jag inget, men oftare sätter jag på laptopen och kopplar in keyboarden och bara kör.

Tycker du om »Trouble«, alltså musikaliskt?
– Ja, den är sjuk. Den är avslappnande och jag gillar att lyssna på något annat än en typ av musik. Jag gillar Lana Del Rey också, hon är grym.

Det kan ses som oväntat att någon inom den elektroniska musikscenen har Coldplay som influens. Men en sådan inställning är ju ganska inskränkt?
– Ja, det är det nog. Men jag bryr mig egentligen inte om vad någon tycker. Det finns nog många som lyssnar på den typen av musik i smyg för att de tror att de ska bli dömda av andra om det kom fram. Men jag lyssnar på en massa olika saker. Jag vet att folk tycker att det är konstigt att jag gjorde den covern, men jag struntar i det.

– Jag skickade den i samma paket med de tjugo låtar som jag gjorde till albumet, och Kode 9 valde den. Vi kokade ner allt till tretton spår och den var med bland dem för det kändes rätt. När allt kommer omkring var det kul att göra. Det är det det handlar om.

Influeras du oftare av musik som inte är elektronisk än annan elektronisk musik?
– Jag inspireras nog mer av gammal dub reggae och revival och rare grooves-musik. Och hör jag en Dj Gregory-låt går jag igång direkt. Han får mig alltid att vilja göra egen musik. Men jag skulle säga att det är reggae och soul som är det som jag ser som influenser.

Du började mixa när du var sju år gammal, på din pappa och morbrors sound systems. Minns du den första gången?
– Ja, det var på ett dop, jag tror jag var runt åtta år kanske. De hade ett sound system som de spelade på och jag hade med mig mina vinylskivor. På festen efter dopet lät de mig spela några låtar. Alla bara stirrade på mig. Jag stod där och kände mig mindre än alla andra eftersom jag var så liten. Jag var klädd i en klänning och bara spelade.

Kommer du ihåg vilka skivor du spelade?
– Det var mestadels reggae, men jag kommer inte ihåg exakt vad jag spelade. Men jag chockade alla, haha.

Så folk började dansa?
– Ja, för jag valde låtar som de inte trodde att jag skulle välja. Jag körde alla de stora reggae-låtarna som jag hade hört min pappa spela. Ingen kunde fatta att jag kunde spela det.

Fördjupades ditt intresse för musik efter det? Eller hur utvecklades det hela?
– Ja. Det började med att jag satt utanför en bensinmack och frågade folk om jag fick tvätta deras bilar så att jag kunde tjäna ihop pengar till egna skivor och skivspelare. Det gjorde jag ett tag och då började jag skriva texter. När jag slutade skolan fick jag tag på ett jobb i en studio genom mina egna kunskaper, jag hade inga meriter.

– Jag jobbade där med att lära ut hur man jobbade i studion under sju år och fick sedan en son. Jag kom till en punkt då jag var tvungen att bestämma om jag skulle fortsätta eller inte. Jag gjorde ett par låtar och gav ut den första EP:n på mitt bolag Dub Organizer. Sen kom Love dub-EP:n (2009) och jag kom i kontakt med Hyperdub och allt det hände.

Så du är självlärd?
– Ja, jag har lärt mig allt själv.

Om du tittar tillbaka på det, var det mer givande än om du hade gått en utbildning?
– Jag tror att min resa var bra för mig. Jag vet inte om någon annan hade klarat av det men jag hade nog inte velat gå på college. Jag är glad för hur jag har gjort det. Jag har kämpat och gått igenom skiten för att komma till var jag är i dag. Jag är lycklig för det.

Du har även spelat fotboll på en halvprofessionell nivå. När var det?
– Det var fram till ett och ett halv år sedan. Jag har inte spelat sedan typ 2010. Jag var anfallare och tränade tre dagar i veckan och hade matcher på söndagar. Men sedan fick jag för mycket att göra med dj:andet och jag var tvungen att ta hand om min son. Så jag slutade spela och fortsatte med musiken.

Var det ett enkelt beslut?
– Inte direkt, jag gråter fortfarande över det, haha. Jag vill börja med träningen igen, för att hålla mig i form. Det behöver inte handla om att jag ska spela på allvar igen, bara för att träna.

Gillar du fotboll?
– Jag älskar det.

I vilket lag spelade du i?
– Tooting & Mitcham Ladies. Det fanns ett annat lag, Westside, men jag vet inte om de finns kvar längre.

I vilken division var det?
– The Greater London League.

Har du gillat fotboll länge?
– Ja, jag började tycka om det samtidigt som jag började dj:a, när jag var sju år. Jag kom ihåg första gången som jag kom i kontakt med fotboll. Jag ville spela med killarna på min skola men de skrattade åt mig och sade att jag skulle ställa mig i målet. Så jag gjorde det och tog alla skott och de älskade mig för det. Efter det lät de mig vara med ute på planen. Det var så det startade. Jag var tvungen att vara en jävla målvakt i en dag och blev förbannad och bevisade för dem att jag var lika bra på ute på planen som dom.

Så du kommer att gå tillbaka till fotbollen en dag?
– Japp, jag ska försöka att börja träna igen nu i höst, i september oktober någon gång. Kan du vänta en sekund? Bolt ska springa. Jag måste titta, han är min favorit.

Vad är det för tävling?
– Vet inte, tror det är någon Diamond league-tävling. Min mamma sms:ade mig precis och sa att han skulle springa (hejar på med sitt barn framför teven).

Vann han?
– Ja, alldeles för enkelt, det var långt avstånd till de andra.

Han är en fantastisk atlet.
– Ja, när han slog igenom var alla helt hysteriska över honom och tjatade om att han var den snabbaste killen. Men jag fick inte chans att se honom förrän först nu i samband med OS. Och jag älskar honom, ÄLSKAR HONOM! Nu kan jag sitta här och se hur bra han verkligen är.

Följde du OS överlag?
– Ja, jag tittade på det mesta. Det stod på på tv:n hela tiden, jag bytte aldrig kanal.

Så ditt sportintresse är lika stort som ditt musikintresse?
– Ja, definitivt.

Kommer det från din familj också?
– Jag vet inte, alla kan väl spela fotboll i min familj men jag tror inte någon annan har tagit det så seriöst som jag.

Vilket fotbollslag håller du på i England?
– Crystal Palace, jag har hållit på dem sedan jag började med fotboll. Jag har aldrig bytt dem mot ett annat lag, inte ens när de blev usla. Jag höll fast vid dem.

Hur kom du kontakt med Hyperdub och Steve Goodman?
– När jag hade gjort »Love dub«-låten, en söndagkväll, lade jag upp den på min Myspace direkt. Tre dagar senare fick jag ett långt mail från Hyperdub. Jag tror att jag ska auktionera ut det mailet, haha. Det är ett långt e-mail där de förklarar att de har ett bolag och att de kan släppa min låt. Jag svarade kort och ödmjukt att det lät jättebra. Jag visste inte vilka de var eller något om dem.

– Sedan kom Steve hem till mig någon vecka efteråt, och vi höll på grejade med en del av mina gamla beats och satt och snackade som om vi hade känt varandra i tjugo år. Det var en väldigt bra koppling mellan oss. Jag vet inte hur de hade hittat min låt på Myspace, men det var så det hände.

– När jag träffade honom var det som att han kändes som en familjemedlem, och det är så det har blivit nu i vår kontakt.

Det är tydligen ganska ovanligt att han e-mailar, eller svarar på dem, har jag hört?
– Ja, jag har hört det också. I dag fick jag faktiskt ett e-mail från någon som frågade mig om jag kunde fråga Kode 9 om han ville kolla upp den personens musik, haha. Men jag vill inte involvera mig på det sättet, det får folk sköta själva.

Så du har blivit någon sorts agent eller A&R?
– Ja, jag vet. Jag brukar alltid säga att jag är Kode 9:s stylist när vi åker på turné, jag säger till honom vad han ska ha på sig för kläder.

I en intervju på Youtube där flera av artisterna på Hyperdub är med, däribland du, säger Kevin Martin från The Bug och King Midas Sound, att han aldrig har varit med om så många komiker på ett och samma bolag.
– Haha, jag vet. Jag håller helt med. Vi är på en galen nivå när vi är ute och spelar. Direkt när man möter de andra för första gången får man en kontakt som om de är ens bröder eller systrar. Det är därför jag älskar att vara ute och spela. De är alla fina och roliga och kärleksfulla, de är omsorgsfulla.

Mer än dina vanliga vänner?
– Ja, jag har egentligen inga vanliga vänner. Dom är mina vänner.

Du har sagt att du inte kan se dig själv vara ute och dj:a när du är 35 år. Är den elektroniska musiken och klubbkulturen en begränsad period för dig?
– Nej, jag sade det på ett sätt som att jag inte vill vara en sur och gammal kvinna som släpar sin dj-väska från ställe till ställe. Det jag vill göra är musik till soundtracks och filmer och sådant, jag vill inte sluta göra musik. Det finns andra riktningar jag vill ta med min musik också, som att skapa mitt eget modemärke i form av parfym eller smycken eller liknande.

Så du vill fortsätta producera men inte dj:a?
– Nej, jag vill inte sluta dj:a… jag vet inte varför jag sa 35 år, det är inte gammalt direkt. Låt säga 40 år, jag kan inte tänka mig att dj:a så länge. Jag kommer nog att se gammal ut då. Om jag ser bra ut så fortsätter jag dj:a, haha. Men jag vill testa olika saker med min musik, och även en del samarbeten. Att 50 Cent och Snoop får lägga några verser, och så är jag med i videon och skakar rumpa, haha.

Haha, Snoop kallar sig numera Snoop Lion, har du hört det?
– Nää, det kan inte vara sant.

Jo, han upptäcker sitt reggae-jag och har döpt om sin scenperson till det. Du kan googla det om du inte tror på det.
– Det är en lögn, jag vill inte ens veta… nu måste jag googla det, bloody hell.

Jag tror i och för sig att det bara är en rolig grej han hittat på. Hur gamla är dina barn?
– Min äldsta son är 5 år och den minsta är fem månader.

Vad tycker din äldsta om musiken du gör?
– När han dansar till den så vet jag att det är en bra låt. Framför allt när han sjunger till det. Han är med när jag sitter och producerar också och gör det tekniska.

Så det är inspirerande att göra musik när dina barn är med i närheten?
– Ja, om de är vakna så har jag inget emot att göra musik, eller när de sover. Eller när jag sitter på ett flygplan med dem och gör trumtakter. Eller på hotell och vid konserter.

Har det blivit normalt för dig att ha med dig dina barn när du är ute och spelar?
– Min pappa brukar ha dem då, men när jag åker på långa resor, som till Asien som jag ska till nästa år, så kommer jag att ta med dem. För det är längre än en vecka. Jag åkte till Australien i över en vecka, det var innan jag fick min dotter, utan min son och det var väldigt jobbigt. De fick ordna ett barn till mig i utbyte mot honom under den tiden.

Du saknade honom så mycket?
– Ja, jag saknade honom för att jag tänkte lite för mycket på det faktum att jag var på andra sidan jordklotet. Det blev lite mer dramatiskt. Men jag såg honom på Skype varje dag, hela tiden, så fort jag fick en ledig stund. Men det är bra också, för jag gör det för dem.

Så om du är ute på turnéer som är längre än en vecka så tar du med dem?
– Ja, det är det jag tänker göra från och med nu i alla fall. Jag har inte tagit med dem på det sättet tidigare.

Dub Organizer, ditt eget bolag, har släppt en rad samlingar. Hur många är det?
– Jag har släppt åtta Ep:s som består mestadels av mina egna låtar. Sen har jag släppt en split med Krystal Klear och Arethis på vinyl. Vi har precis släppt en samling med artister som är involverade i Dub Organizer, och det är en andra del som är på väg med artister som inte fick plats på den första. Inklusive några kvinnliga producenter. Sedan släpper jag två fyraspårs EP:s med två producenter som jag verkligen hoppas på, en av dem är klar. Den andra har så många låtar så vi måste välja bort några och sen ska jag mixa den. En av dem är Arethis och en är Royce Rolls. Nu vill jag hjälpa nya producenter, ge en plattform till folk så att de blir lite uppmärksammade och får komma ut och spela lite.

Ditt eget material då, när kommer ditt nästa släpp?
– Jag funderar på att släppa en tvåsidig vinyl på mitt eget bolag. Jag ska träffa någon producent från Bulgarien och eventuellt göra något med honom som hamnar på släppet. Det kommer nog ut i början av nästa år.

Har du kontakt med dina fans direkt via bolaget?
– Ja, allt jag gör i mitt namn släpper jag själv, inte via någon distributör. Det är en personlig grej. Fansen pratar med mig via e-mail och de köper musiken direkt av mig och de kommer tillbaka till mig med vad de tyckte eller om de har speciella önskemål.

Det är verkligen hängivet, hur hinner du?
– Jag vet verkligen inte. Men om du först ser till att barnen mår bra och är rena och har fått mat, då kan man hinna göra annat. Men barnen kommer först.

Inte alla kan göra det, du måste ha någon speciell drivkraft?
– Ja, jag har alltid haft det. När jag var i tonåren ville jag ha mitt eget skivbolag som jag kunde ge ut andra artisters musik på. Och nu, femton år senare, har jag den möjligheten. Vill du verkligen göra något så kan du det om du bara vill. Det säger jag till min yngre bror nu. Han jobbar med mode och försöker driva sig själv till att uppnå det han vill.

Mer info om Cooly G här och här.