Om oemotståndlig göteborsk hiphop

För några år sedan upptäckte jag plötsligt en hel värld av ny musik, då GBG-rappen kom in i mitt liv. Jag tänkte tipsa om några göteborgsrappare som jag har fastnat särskilt för, även om det så klart finns många, många fler att upptäcka. Dessa artisters gemensamma nämnare (förutom att de är från samma stad) är väl egentligen att de sjunger om sin trasighet, sitt missbruk, sin tillvaro i Göteborg och om ett samhälle som de har tröttnat rejält på och som har behandlat dem som skit.

GUBB

En bild jag tog på Gabriel Åberg för Göteborgs fria tidnings räkning i september i år.

I september var jag i Göteborg för att gå på Bokmässan. I samband med det passade jag på att boka in en intervju med rapparen Gubb för Göteborgs Fria Tidning. Jag mötte upp Gabriel Åberg (som hans riktiga namn var) i Olskroken på en ganska ödslig kinakrog. Vi pratade om hans senaste skiva Psalm 23, ett mörkt album som handlar om missbruk, döda vänner, en förlorad stad och falska rykten. Gubb var en av de första stora rapparna i Göteborg under 90-talet och berättade under vårat samtal (som kom att bli den sista intervjun med honom) att han efter ett antal hårda år var redo att bli ett flaggskepp för stadens hiphopscen igen. Därför var det extra sorgligt och fruktansvärt att han faktiskt gick bort någon vecka efter att artikeln publicerats på nätet. Han blev bara drygt 40 år. Det känns konstigt att lyssna på texterna från senaste skivan med tanke på att han har dött, men låtarna står sig och jag lyssnar på dem dagligen. Här är mina favoriter:

ROFFE RUFF

Ge en man en mask och han säger dig sanningen, sade någon vis person för längesen. Det stämmer in på Roffe Ruff, som aldrig visar sitt ansikte men som har spottat ur sig många grymma texter med sin hesa göteborgsstämma. Mycket handlar om hans liv och vardag, om folkbärsen och spriten, misslyckandena och ibland kärleken. Och om Majorna, som i den här klassiska raden:

Sedan Majorna blitt kaffelatte-paradis, så är det en ganska märklig vy
MC-gäng och barnfamiljer delar by
När dessa husfasader vittnar om ett öppet sår
Täcks det över med pastellkulören typ så fort det går

Inte sällan är Roffe Ruffs låttexter befriande samhällskritiska på ett sätt som ger mig hopp och kraft. Ofta innehåller de, åtminstone på fullängdaren Barrabas (2011), oväntade litterära och historiska referenser som ger dem en extra dimension. Enligt Roffe Ruff var det nyss nämnda albumet hans sista, till mångas besvikelse. Han rappar där en del om hur jobbigt det är att bli igenkänd (många i Majorna har förstås listat ut vem som gömmer sig bakom masken) och hur framgångarna och populariteten blivit ännu ett problem för honom. Sedan skivan kom ut har han bara gästat på andras låtar. Här finns en läsvärd intervju med Roffe Ruff, ur Filter. Att välja favoriter är nästintill omöjligt. Roffe Ruff är ett ständigt inslag i mitt musiklyssnande och vilka låtar jag föredrar beror helt enkelt på dagsformen. Men här kommer ett gäng låttips:

BUBBA FLEXX

Som rappare är Bubba inte lika aktiv som sin polare Roffe Ruff, han gör däremot ofta beats åt den senare. Men anledningen till att jag nämner honom här är på grund av de två otroligt starka låtarna »Somna« och »Vakna«: