Starkey

Philadelphia är för många platsen där Philly soul-musiken föddes. En stad som producerat artister som Patti LaBelle, The Delfonics och Harold Melvin & the Blue Notes. Artister som fick hela östkusten att bada i gråtmilda stråkar och blås, själfulla kärleksutbrott och varm doo wop under 60- och en bit in på 70-talet.

Men det är även en stad med en betydande r’n’b och hiphop-tradition. Och en påfallande bred sådan: Å ena sidan topplistnamn som Will Smith och Boyz II Men, å andra gangstarappionjären Schoolly D och The Roots. På senare tid har även en yngre generation av r’n’b-artister, som Musiq Soulchild och Jazmine Sullivan, förstärkt Philadelphias ursprung och status på musikkartan som en stad där rösten står i fokus.

Därför är det inte så konstigt att dubstep- och grimekreatören Starkey lever på mer än bråkiga beats och skruvade ljud. Flera av låtarna på Philadelphiaproducentens kommande skiva ”Ear drums and black holes” – varav några av dem är albumets starkaste – bärs fram av vokala inslag från såväl amerikanska MC:s som den brittiska elektronikasångerskan Anneka.

– Folk i Philadelphia vill känna ett mänskligt element i den elektroniska röran. Jag använder inte speciellt mycket effekter på rösterna, jag vill att folk ska kunna höra rösten, memorera den och nynna med till den, säger Starkey på telefon från sin lägenhet.

Stars (feat. Anneka) by Starkey from Ben Curzon on Vimeo.

Det vokala är en del i Starkeys musikaliska bygge som han snickrat på sedan mitten av 00-talet. Ett bygge som han kallar för ”street bass”, och som minst lika mycket handlar om tung bas och ett omfamnande av källarvänliga stilar som grime, dubstep och ghetto house. Starkeys musik har den unika egenskapen att både kunna framkalla känslan av ett mörkt dansgolv och lågfrekventa rytmer som går rakt in i magen, och stunden precis efter en avslutad klubbkväll då man hämtar andan på trottoaren bland trasiga ölflaskor och snabbmatsförpackningar i väntan på en taxi.

Att Starkeys uttryck är djupt urbant är därför knappast en överdrift. Och det urbana går även igen på ”Ear drums and black holes” vars tema uppehåller sig kring rymden och det dystopiska.

– Frasen ”Black holes” i titeln handlar lite om hur jag skriver låtar och hämtar inspiration från soundtracks och sci-fi-filmer som ”Logan’s run”. Hur man såg på framtiden bakåt i tiden.

– Men det övergripande temat är det okända och det vi inte kan förutse, i en urban, apokalyptisk kontext. Vad skulle hända om en stor katastrof inträffade i New York, London eller Stockholm? Storstadsmiljöer är alltid förknippade med undergång, du tänker aldrig på det när du är ute på en bondgård till exempel.

Gäller detta även för Philadelphia?
– Ja, det är en av städerna i USA där det sker flest mord. Det är mycket våld och vapen och ekonomiska klyftor här, och man kan se det på folks ansikten. Det är många som uttrycker smärta och frustration. Det är lite deprimerande.

– Samtidigt är Philly mitt hem och det är ljuden från staden och vad som händer som får mig att gå igång. Folk som gör musik här har ett annat driv än i andra städer i USA. Det finns inte speciellt många små eller halvstora klubbar. Utbudet består mest av stora ställen och underjordiska ravefester och det får folk att jobba hårt för att skapa sig en fanskara. Sedan har vi ju (den amerikanska) fotbollen också, när det är en Philadelphia Eagles-match kommer ingen på spelningarna. Vi måste helt enkelt kämpa hårdare för vår kreativitet och för att komma någonstans.

Starkey har inte alltid varit Starkey. Innan han började göra mångskiftande dubstep, kallade han sig för Aunt Jessica och experimenterade med breakbeat, triphop och ”downtempo stuff” tillsammans med en MC och sångerska. Men det var när han studerade i London i början av 00-talet som han fick upp ögonen för grime och UK Garage. Tillbaka i Philadelphia började han anordna fester med de engelska beatsen i fokus. Han träffade dj:n Dev79 och gick med i dennes crew Seclusiasis, ett kollektiv av producenter, radiomakare och artister som alla jobbar för att sprida grimen, dubstepen och de gatuförankrade beatsens budskap i sin hemstad.

Att artistnamnet kom att bli Starkey har även det en brittisk koppling. Liksom Aunt Jessica är namnet taget efter en av karaktärerna i The Beatles-filmen ”Magical Mystery Tour”, en herre vid namn Mr. Richard Starkey (Ringo Starrs riktiga namn, en karaktär som också spelas av Ringo.) Något som ter sig fullkomligt naturligt då Starkey hyser en stark kärlek till det engelska popundret, framför allt till den ”Femte Beatlen” George Martin.

– Han förändrade hela producentrollen då han tog saker som var underground och omvandlade dem så att de funkade i mainstreamfåran. Det var ju även fallet med Beach Boys men jag har aldrig gillat dem lika mycket.

Delar du den inställningen, att producera musik för en bredare massa med udda byggstenar?
– Ja, fullständigt. Jag vill göra skivor med stora hiphopartister. Det är ju mainstream bara för att folk säger att det är det. Men man ser fler undergroundartister som samarbetar med stora namn i dag eftersom marknaden har förändrats med fildelningen och bloggarna. Jag tror att det har gjort att marknaden har en annan inställning till musikskapandet.

– Lyssnar du på låtstrukturerna på mitt nya album så är det väldigt grundläggande sånger, det är produktionen som skruvar till dem, så på ett sätt är jag redan där.

Vilken stor artist skulle du vilja samarbeta med?
– Drake, han är den största just nu, eller kommer att bli åtminstone. Han och hans management förstår hans position och hur man ska bygga en fanskara. Annars hade han aldrig fått en Grammy-nominering för en låt. Det är sättet man bygger en hajp i dag.

Men till skillnad från många storbolagsartister som omger sig med en mängd producenter, låtskrivare och a&r-människor, är Starkey en DIY-artist. En musiker som gått den långa vägen och som är klassiskt tränad och har spelat piano sedan liten grabb. Så till den grad att han har önskat att han skulle vakna upp en dag och inte kunna något om musikteori och noter.

Är det så störande?
– Alltså, det glider alltid in på det. Många som inte är klassiskt skolade tänker inte på det, men för mig kan det bli för mycket. Jag försöker till och med stämma om mina synthezisers så att jag ska spela på fel tangenter. Men jag gillar ändå att analysera musik och dess teori, för jag tror att jag måste kunna förstå en viss del av musiken. Annars skulle jag inte klara mig.

Starkey heter egentligen Paul Geissinger.
”Ear drums and black holes” släpps den 19 april och är uppföljaren till albumet ”Ephemeral Exhibits”. Båda ges ut på Planet Mu.
Starkey har även gett ut en mängd singlar, tolvor och remixar, varav flera på sitt eget bolag Slit Jockey Records.
Medverkar på Mary Anne Hobbs senaste samlingsalbum ”Wild angels” med låten Gutter music V.i.p.