Våra drömmars Britney Spears

Vi gillade Britney Spears i början. Vi sjöng låtarna tillsammans mellan Backstreet Boys och Cardigans under rasterna på mellan- och högstadiet. Vi spärrade upp ögonen åt den röda latexdräkten i ”Oops!… I Did It Again”-videon. Vi kopierade danserna så bra vi kunde. Sedan hatade vi henne, när vi började lyssna på ”riktig” musik och några massproducerade pophits inte kom på tal.

Även om de mest missriktat passionerade högstadiekänslorna mojnade med tiden, även om vi ivrigt spelade luftstråkar till ”Toxic” med nån äcklig ciderburk i ena handen, kvarstod en grundsyn: Britney Spears är bara en Kändis, en robot i slipad, blänkande plast. Men något skiftades när vi läste om februarinatten 2007 och såg bilderna. När hon gick in på en hårsalong i Tarzana, Los Angeles, bad om att få låna en klippmaskin och rakade av allt sitt hår.

Britney Spears var tre år när hon började uppträda. Debuten skedde med ett solo när hennes dansklass hade sitt årliga uppträdande. Gymnastik, sånglektioner, talangjakter, The Mickey Mouse Club och uppträdanden av alla slag följde utan stopp till det att hon 1998 satt i Cheiron-studion i Stockholm och spelade in ”…Baby One More Time”.

Därifrån växte det, större och snabbare, maskinen störtade obevekligt framåt med fyra album på fem år och mediala nedslag på vägen. Britney har bröstimplantat! Britney klär sig provokativt! Britney dejtar Justin Timberlake! Britney dumpas av Justin Timberlake! Britney dejtar sin dansare Kevin Federline! Britney ser trött ut! Britney är blek! Britneys mage ser sunkig ut! Britney och Kevin bråkar! Britney är en dålig mamma! Britney är galen!

Mycket om kärleken, mycket om ytan. Britney Spears kallades och kallas sällan för sitt fulla namn, i princip aldrig för endast ”Spears”. Hon var Britney, den sjungande Barbie-dockan och en ihopsatt produkt. Mindre fokus har lagts på att hon sedan 2003 års ”In the Zone” haft stor kreativ kontroll över sin musik (oavsett om det handlar om att skriva och medproducera en låt eller att aspirera på ett specifikt sound) och på att hon faktiskt arbetade hårt under alla dessa år, hon kan knappt haft tid med livet.

Låten ”Lucky”, släppt redan 2000, klingar med en djupare melankoli när man tänker på de själsliga håligheter Spears senare har sagt att hon upplevde ibland.

Maskinen började hacka under 2004 och kom sen till ett stopp. Britney gifte sig med sin barndomsvän Jason Allen Alexander i Las Vegas. Britneys bröllop annullerades två dygn senare. Britney började med Kabbalah. Britney träffade Kevin Federline. Liv Strömquist skriver i sin bok ”Einsteins fru” om den här tiden:

”Jag tänker på när Britney träffade Kevin, att hon säkert var så himla FED UP på att för 800:ade gången vara på ett äckligt disco i Las Vegas och typ dansa till Nelly Furtado och blanda kokain i sin Red Bull, och ändå inte ha kul. /…/ Jag tänker på hur det är att ragga när det är för lätt, så värdelöst, en sån akut, överväldigande känsla av MENINGSLÖSHET när ful kille efter ful kille, marinerad i after shave, dyker upp med ett inställsamt flin, men inte alls KÄNNER en, utan bara fyller på den fruktansvärda, genomträngande, djupa känslan av total ödslighet.”

Pressen frossade. Kevin Federline hade just gjort slut med skådespelerskan Shar Jackson som han hade ett barn med sedan tidigare. Vid tidpunkten var hon även gravid med hans andra barn. Där började det, och en storm till förhållande följde. Britney födde två barn under tiden: Sean Preston Federline i september 2005 och Jayden James Federline september 2006.

En månad senare skickade Britney Spears in papper för att skilja sig från Kevin Federline, på grund av ”irreconcilable differences”. Skilsmässan var över i juli 2007. I januari samma år dog Spears moster Sandra Bridges Covington, en av de personer som stod henne allra närmast.

En månad därefter bodde Britney Spears på ett rehabiliteringshem för droger i mindre än en dag. Senare har hon beskrivit hur hon kände sig kvävd där inne, att hon var tvungen att ta sig ut. Natten efter det – 17 februari 2007 –  gick hon in så in på hårsalongen i Tarzana och lät allting falla.

Spears hade troligen själv påverkats av den sedan länge pågående medialiseringen och sexualiseringen av henne – i slutet av 2004 var det först tänkt att hennes nästa album efter ”In the Zone” skulle heta ”Original Doll”. Nu var hon tvungen att spräcka skalet. Rakningen kan räknas som en feministiskt symbolstark aktion men också på ett större plan ett frigörande, om än bara för ett tag, från underhållningsbranschens press på att alltid se ut och bete sig exemplariskt.

När en paparazzifotograf frågade varför hon gjorde det svarade Britney Spears kort: ”Because of you.” Inne på salongen sa hon ”I’m tired of everybody touching me”.

Se i ögonen. Det är inte en galen blick. Det är upprymdhet. Ett andningshål mitt i den kvävning som livet är. Det är inget annat än ett historiskt och unikt ögonblick av vacker och ärlig mänsklighet. Britney Spears är fri. Om än bara för några timmar.

25 juli 2007 inleder MTV.com en artikel med: ”By now, we’re used to seeing the paparazzi catch Britney Spears acting strangely and dressing provocatively in public.”

Det är så den förutsatta allmänna uppfattningen ser ut. Jämför med Kanye West, som vid den här tidpunkten gjort flera uppmärksammade uttalanden av självgodhet och inte minst stulit Justice & Simians rampljus när deras medarbetare skulle ta emot priset för bästa musikvideo på MTV Europe Music Awards. Sedan dess har han ömsom beskrivits som en dåre, ömsom som ett geni, båda mer eller mindre rättfärdigade.

Men tänk om Kanye West inte hade en kuk? Tänk om Kanye West var Britney Spears? Hur hade det mottagits om hon var den som, med blodet rusande av alkohol, adrenalin och hybris, tagit Taylor Swifts mikrofon och börjat skrika?

Nej, hennes MTV-galaskandal skedde redan när hon 2007 premiärframförde ”Gimme More” med – nåde henne! – mer än 10% kroppsfett. Mindre uppmärksamhet lades på att det var hennes starkaste debutsingel på flera år. En musikaliskt skinande comeback som nu i stället skuggades av fokuset på ytan, på köttet, på Britneys stackars trasiga äckliga psyke och nu får hon inte ens träffa sina barn.

Andra singeln från 2007 års album ”Blackout” heter ”Piece of Me” och var den sista låten att spelas in till albumet. Producenterna och låtskrivarna Pontus Winnberg och Christian Karlsson skrev den (tillsammans med Klas Åhlund) trots skivbolagets oskrivna regel att aldrig skriva om Spears privatliv.

De inspirerades av alla tillfällen de bevittnat genom åren de arbetat med Britney, hur paparazzin har stört hennes liv och hur hon uppfattas. Spears älskade låten. Hon lärde sig texten utantill i sin bil och spelade in den i studion på en halvtimme.

Texten är inte skriven ur en martyrs perspektiv. Britney gråter inte ut. Hon reflekterar över allmänheten och medias syn på henne och erbjuder sin egen. ”You want a piece of me? Varsågod” är mentaliteten medan hon sjunger coolt och avmätt, ytterligare förstärkt av kalabaliken i Mysto & Pizzis remix.

Liv Strömquist sammanfattar allt det här träffande i hennes Britney-ode från ”Einsteins fru”:

”Det är så JÄVLA lätt att klanka ner på ett sånt här patetiskt, ocoolt tjejpsykobeteende. /…/ Men det är en helt logisk konsekvens av att tjejer är så SJUKT insocialiserade i kärleksmyten: att man tror att tvåsamhet är det som kommer att ge en slutgiltig trygghet och glädje, och frälsa en från ångest för evigt.”

I dag verkar Britney Spears må bättre. Hon är inte ihop med Kevin Federline. Hon får träffa sina barn. Hon har gjort en av årets bästa skivor. Vi kan så klart inte veta någonting helt säkert om hennes privatliv, om hur hon mår. Det är sällan något slipper ut, varken från henne eller någon annan känd person. Men vi är henne evigt och oåterkalleligt tacksamma för vad hon gjorde en februarinatt 2007. Res en staty!

Epilog.

Igår åkte jag och min flickvän bil från Hammarstrand till Östersund över ett lätt frostbitet Jämtland. Solljuset skvätte på bilen genom granarna och medan Frida trampade ner gaspedalen ytterligare kom vi till det där stadiet i ”Till the World Ends” då Britney vägrar sluta, hon och alla med henne ska ta det ännu längre. Hela vägen in i solen:

”See the sunlight
We ain’t stoppin’
Keep on dancing till the world ends
If you feel it
Let it happen
Keep on dancing till the world ends”

Där slutar låten, med en dov explosion. Om så Globen spricker ikväll ska vi dansa.