Tonårsrealism för framtiden

Södermalm är upplyst av affärer och trafikljus. Alexander Ferrer anländer nästan tjugo minuter efter avsatt tid, han hittar ännu inte helt i det höstkalla Stockholm. Hans flickvän Fanny Lyckman huttrar bredvid honom i eftermiddagsmörkret.

– När tåget kom in på stationen blev vi helt chockade – det snöade! I Uddevalla var det tio grader, och vi hade packat efter det. Jag hade typ, shorts med mig, säger Alexander Ferrer innan han väjer för en förbipasserande cyklist.

Under de senaste dagarna har Alexander hunnit med att göra press, äntligen skriva ett kontrakt med Baseline Music, varit med och mastrat Lorentz och M.Sakarias ”Lever min dröm” och spelat på Berns. Men han har också fixat med Stockholmslägenheten, dit han och Fanny Lyckman ska flytta så snart de skaffat jobb.

– Baseline, alltså Lorentz och M.Sakarias, hittade mig via min Myspace. Jag hade lagt upp lite grejer de tyckte lät bra. Jag var 17 år då, och jag hade inte hört mycket av dem innan, men när jag lyssnade på dem gillade jag det mycket och förstod att våra stilar skulle gå ihop.

Baseline såg potentialen i Alexander och de började samarbeta och lyssna in sig på varandra.

– Vi hade samma tankar i visionen om hur vi ville att r’n’b och hiphop skulle låta. Och häromdagen skrev vi alltså ett officiellt kontrakt. Och så festade vi lite efter det.
– Så igår mådde han lite sådär efter den kvällen, säger Fanny Lyckman.

I Sverige har många genom åren sett amerikanska hiphop- och r’n’b-texter i ett direkt samband med sjuka kvinnoideal och vansinnigt dyra bilar. Det stämmer inte.

Minns ni hur upprörda alla blev sommaren 2008, när Annah Björk i tidningen Stockholm City kritiserade hiphopens skeva ideal? Debatten blev så hätsk att man faktiskt missade hennes poäng; hiphop och r’n’b har en massa skeva ideal. Precis som pop- och rockmusik. Men man ska inte glömma att popmusiken är betydligt äldre och har skrivits av människor med betydligt fler möjligheter (de har i många fall varit exempelvis vita) och haft fetare bankkonton.

Alex beskriver det han gör som Newkid som ”framtids-r’n’b”. Namnet avslöjar hans förhoppning. Det handlar om att hitta en poppigare ton, tyngre beats, och en betydligt mer realistisk syn på verkligheten. Och precis som när svenska hiphopartister började göra grime istället för crunk, gör Newkid tonårsrealism istället för att försöka försvenska den amerikanska drömmen.

”Jag minns att det fanns en tjej i min klass/Jag minns hennes hårfärg och jag minns hennes skratt/Jag minns att hjärtat bulta när jag frågade chans/Hon blev helt röd om kinderna/Jag minns hur det var på mellanstadiediscot/Jag var för cool, stod mot en vägg med min zingo/Jag och mina boys stod där hela kvällen tills hon/Bjöd upp mig till tryckare.”

Ur Newkids version av Alphavilles ”Forever young”.

Alexander förtydligar att han inte tycker om att bestämma genre, han menar att det kommer att bli fel om man måste stänga in sig i en viss sorts musikstil.

– Man kan inte göra en svensk version av amerikansk r’n’b. Det måste ju låta fånigt. ”Make love to a thug”, vad skulle det bli, ”Älska med en förbrytare”? Jag vill skriva om saker som jag och mina vänner gör, saker jag tänker på. Saker som händer i mitt liv.

Resultatet blir lite som att befinna sig på ett disco i en småstad. Känslan av billig varmkorv, CK One-parfym och en inhyrd rökmaskin.

– Tänk att skriva svenska texter med samma typ av känsla som amerikanska. Det kommer ju bara bli snuskigt och fel. Och att göra en video med en fet bil, som man egentligen hyr. Jag vägrar att göra det, det skulle kännas så fel. Jag skriver ju om kärlek också. Men jag är alltid nära mitt eget liv.

Alexander Ferrer var femton år när han skaffade sin första mikrofon.

– När jag var yngre brukade jag följa med på min mammas gospel. Överlag är jag nästan besatt av röster. När jag tycker om en låt lyssnar jag mycket på a cappella-versionen, det ger mig mycket inspiration.

– Men jag är också imponerad av Kanye West-skivan ”808s and Heartbreak”. Att Kanye ändå vågade. En respekterad (detta var innan MTV video awards, och hela Taylor Swift-historien / författarens anmärkning) hiphopartist som plötsligt gör en fantastisk popskiva. Man ska våga göra nya saker, trots att det är oväntat. En annan artist jag verkligen tycker om är Drake.

Drake har ju också blivit hyllad för att ha lite annorlunda texter?
– Ja, de är fantastiska. Och han var inte kopplad till ett skivbolag när han släppte sitt mixtape.

Ditt mixtape fick mig att tänka mycket på The-Dreams ”Love Hate”.
– Jag har hört det förut faktiskt! Men jag har faktiskt aldrig fastnat för The-Dream, han har en gnällig röst! Men han är ju en jättebra låtskrivare, så kanske får jag ta och lyssna på hans första skiva igen.

När man väl lägger märke till staden omkring, blir den så mycket mer intensiv. Fanny tar emot reklamblad i ingången till köpcentret Ringen. Det är halva priset på drop in-klippning. Alexander låter en äldre dam gå förbi strax utanför Ringvägens busshållplats. Hon stannar upp, han gestikulerar artigt att hon kan passera innan honom. Först då fortsätter hon, och han skyndar efter sitt sällskap.

När kommer skivan?
– Någon gång nästa år!

När under 2010?
– Haha. Jag svarar inte på det! Jag har dåliga erfarenheter av att släppa datum sådär, det skjuts alltid upp och så blir folk irriterade. Mitt mixtape sköts ju upp två månader.

Var det jobbigt att det inte släpptes innan Jay-Z-skivan läckte? Med tanke på att du spelat in din r’n’b-version av Alphavilles ”Forever young” innan du ens visste att han skulle släppa en låt på just det beatet?
– Ja! Den ”Forever young” som jag gjort, den är jättegammal. Jag hade varit sugen på att göra den ett tag, men ingen av producenterna jag talade med nappade. De sa bara att det skulle bli sliskigt att göra om en sådan klassiker. Alla har hört av sig till mig nu efter och ångrat sig! Men jag hittade en gammal karaokeversion av den. Och så körde jag bara.

Fanny bryter in.

– Alex är egentligen väldigt blyg. När människor som träffar honom för första gången frågar vad han gör säger han ungefär ”jag jobbar extra med musik.”. Jag tycker han ska säga ”jag är artist!”, för det är han ju faktiskt! Men han vill inte låta som att han skryter.

Newkid

Är: Alexander Ferrer

Ålder: 18 år

Mixtape: Newkid On The Block släpptes tidigare i höst.

Myspace