Laura Veirs

Förändringar drabbar oss när vi minst anar det. Kärlek blossar upp i en oväntad situation. En människa som levt ett sunt liv får ett allvarligt sjukdomsbesked. Ett välmående företag säger upp sina anställda. Och plötsligt är det vinter på riktigt och den där nära vännen du har, visar sig vara fullt kapabel att svika dig mitt framför dina ögon.

Hur mycket vi än säger oss vara förberedda på dessa växlingar – hur mycket vi än vill se oss som ”förändringsbenägna” och ”flexibla” – så står vi ofta handfallna när vår tillvaro skakar i grunden. När livet plötsligt knuffar oss i en helt annan riktning än den vi stakat ut, faller vi handlöst.

Vissa av oss blir förstummade eller drabbas av panik. Andra gör allt för att försöka dölja den oreda de hamnat i.

Men frågar man Laura Veirs så borde vi göra tvärtom – öppna våra armar och omfamna det oförutsedda.

Den Portlandbaserade sångerskan och låtskrivarens senaste album ”July flame” är resultatet av hennes egen kamp mot det föränderliga.

På håll framstår verket som en ganska anspråkslös folkskiva om amerikansk högsommar med vibrerande landskap, pollen och varma kvällar i en lantlig idyll.

Men kryper man lite närmre blottar sig en skiva där inte bara Veirs finmejslade och direkta melodier har ett annat djup. Bland alla somriga bilder finns också funderingar kring just vår längtan efter något beständigt och tryggt. Och rädslan för att aldrig riktigt känna sig säker.

Något som blir extra tydligt i skivans titelspår.

”July flame
Sweet summer peach
High up in the branch
Just out of my reach

Can I call you mine?
Can I call you mine?”

– Det är en låt som handlar om den komplicerade sidan av kärlek, trånandet och att inte nå fram, och den är viktig. För ofta är kärlekssånger antingen smetiga och sentimentala eller bara olyckliga. Men denna placerar sig någonstans mitt emellan, säger Laura Veirs när jag ringer upp henne på ett hotell i Paris där hon vilar ut under en promotionrunda i Europa.

Laura Veirs har varit artist i tio år nu. Sedan det självbetitlade debutalbumet släpptes 1999, har hon undan för undan karvat ut en egen nisch med sin folkanstrukna, ibland smårockiga, vardagspop, distinkta röst och sitt målande berättande som inte sällan berör de där relationsfunderingarna vi alla går och bär på.

Tillsammans med sin producent och pojkvän Tucker Martine har hon varit den pålitliga rösten som målmedvetet fördjupat sitt hantverk på genomarbetade skivor, för de som förtjänar att höra dem.

På ”July flame” har hon också utökat antalet stämmor, då My Morning Jackets visionär och frontman Jim James gästar på ett flertal av låtarna.

– Han känner Tucker och jag tycker att han är en fantastisk sångare.

– Jag såg Monsters Of Folk nyligen och då sjöng han så att det lät som en flöjt, samtidigt som han kan nå de där höga ylande tonerna. Det var så roligt att se någon utnyttja hela sitt kunnande i ens eget vardagsrum, säger Laura Veirs och berättar att hela albumet spelades in i hennes bostad.

Att ”July flame” kom att handla om tillvarons föränderlighet är ingen slump. Laura Veirs har länge varit fascinerad av spänningsförhållandet mellan att släppa taget och att ha kontroll över sitt liv.

Och hon kom själv att göra upp med sina strävanden på ett meditationsläger.

– Jag har intresserat mig för buddhism länge och meditationen gjorde att jag fick perspektiv på min oro. Kan man bara sluta kämpa mot den och acceptera skiftningarna så blir man en mycket lyckligare person. Men det kommer med åldern också, att man blir vis.

Tycker du att det är ett svårt mål att leta efter det permanenta i sitt liv?
– Jag tror att djupa och nära förhållanden kan vara livet ut när det gäller vänskapsrelationer, och man kan även välja att leva med en partner under hela sitt liv. Det finns delar av stabilitet i den meningen, men över lag så finns det inget fast. Man kan bli överkörd av en lastbil och dö i morgon.

Ser du dig som en buddhist eller tilltalas du bara filosofin?
– Jag gillar idéerna, men jag praktiserar dem inte. Däremot använder jag en del av teknikerna som jag lärde mig från meditationen i min musik, som hur man sköter andningen innan och under en spelning. Att man ska andas djupt när man blir nervös, för kroppen kan inte bli orolig när man djupandas.

Snart kommer Laura även att få användning av sina andningskunskaper utanför scenen då hon ska bli mamma i april.

Musiken blev en del av Laura Veirs liv relativt sent. Inte förrän hon var runt 20 år började hon intressera sig för andra artister och att köpa skivor. Innan var hon en utpräglad friluftsperson som var kapten i skolans simlag, redaktör för skoltidningen, höll på med foto och andra uteaktiviteter.

Hur tror du det har påverkat din musik, att du inte föddes framför en grammofon?
– Förmodligen har det gjort att jag har skapat mig en egen röst och ett eget tilltal i ett tidigt skede av min karriär. Men nu när jag hört mycket annan musik så är det bra att bli inspirerad av olika artister, ibland lyssnar jag intensivt och ibland lyssnar jag inte på något alls, säger Laura utan att avslöja några namn.

Men det är inte bara andra artister som har haft betydelse för hennes skapande. På ”July flame” har den franska poeten och modernismförebilden/libertinen/beat-favoriten (välj själva) Arthur Rimbauds dikt ”The sleeper in the valley” omarbetats i en låt med samma namn.

– Jag har en bok med hans dikter som är översatt till engelska. Jag brukar öppna den och hitta en rad som leder in mig på ett nytt spår i mitt låtskrivande eller som avslutar en vers. Jag tycker att hans verk är ganska märkliga, mycket av bildspråket förstår jag inte, det är mycket mystik i det.

Den dikten handlar ju om en ung soldat som ligger orörlig med gapande mun i en vacker dalgång, där flera drömlika naturbilder ingår.
– Ja, jag tänkte på kriget… vårt krig i Irak och ville hitta ett annorlunda sätt att skriva om det, därför tyckte jag den dikten passade väldigt bra – att beskriva en död soldat i en dalgång och hur universellt det är.

Har du funderat på att skriva fler låtar om Irak-konflikten, men varit rädd för att bli för politisk i texterna?
– Jag tycker att politiska sånger är svåra och försöker undvika dem. Men det finns verkligen en plats för dem och det är bra att andra artister gör sådana låtar. Men jag tycker det är komplicerat att formulera budskapet på ett bra sätt, därför tog jag hans dikt.

Har du känt ett större behov att skriva låtar om den konflikten nu än tidigare?
– Jag har skrivit några politiska låtar tidigare, en per album, även om det kanske inte har framgått hos alla. Men det är något jag ständigt tänker på, hur man ska sätta saker i ett mer världsligt sammanhang, inte bara det personliga.

Vad tycker du om det som händer i Irak, som amerikan?
– Det är väldigt olustigt och stressande, jag kan inte fatta varför det fortsätter egentligen.

Följ Laura Veirs på turné i Europa, på hennes blogg.
Laura Veirs spelar på Mejeriet i Lund den 8 februari.
”July flame” är ute nu.