Fuck Buttons

Fuck Buttons (Benjamin John Power och Andrew Hung), Logen på Strand, fredag den 4 december.

Kristofer: Ni valde att arbeta med den legendariske house-DJ:n Andrew Weatherall som producent till albumet ”Tarot Sport” som släpptes i oktober. Var ni bekanta med hans musik sedan tidigare?
Andrew: Han gjorde en remix åt oss redan under förra albumet (av sången ”Sweet love for planet earth”, reds. anm), och var väldigt bra på att hantera vårt material, så vi tyckte att det vore en god idé att göra ett helt album ihop.

Kristofer: Hur menar du?
Andrew: Jag antar att remixen på ”Sweet love” var avgörande. Han höll den väldigt nära dess ursprungliga kärna men lyckades samtidigt ta materialet åt ett nytt spår. Och det var vad vi sökte när vi började fundera på vem som skulle producera ”Tarot sport”.

Kristofer: Jaha. Var ni bekanta med hans material från 1990-talet, eller var han ett ”nytt” namn för er?
Benjamin: Jag kände till honom, men jag tror att Andrew är den som hade den egentliga kollen.

Alla tittar på Andrew. Andrew tittar någon annanstans.

Kristofer: Ni släppte ”Tarot sport” i oktober. Vad har ni gjort sedan dess?
Andrew: Vi har turnerat i tre månader. (Tystnad).

Adrian: I Sverige har albumet fått lysande kritik. Blev ni överraskade av responsen?
Benjamin: Ja, definitivt. Vi hade aldrig trott att detta skulle bli något vi kunde göra dagligen. I början gjorde vi det bara för att det roade oss och för att vi gillade att experimentera med olika ljud. När vi släppte vårt första album åkte vi på turnéer som kostade mycket, men att nya skivan har blivit så uppskattad är fantastiskt.

Adrian: Hur är det att leva på musiken då?
Benjamin: Det är mycket hårt jobb, men vi klarar oss.

Kristofer: Ni träffades på en konstskola 2004. Stämmer det?
Andrew: Vi har känt varandra sedan vi var ganska unga, men vi började göra musik tillsammans 2004.

Kristofer: Vad gjorde ni innan det?
Benjamin: Vi träffades faktiskt genom ett skateboardintresse.

Adrian: Ni var båda skateboardåkare?
Benjamin: Ja, vi åker inte längre men vi har funderat väldigt mycket på att börja igen.

Kristofer: Vad är det ni gillar med det?
Andrew: Det totala adrenalinruset när man landar, haha.

Adrian: När du kraschar eller sätter ett trick?
Andrew: Ärligt talat, man lär sig faktiskt ett par saker genom att åka skateboard. Det är ju ingen lagsport utan en ganska ensam grej även om man utövar det bland andra som åker, och det uppskattar jag väldigt mycket.

Benjamin: Ja, det är det fina med det. Och när man försöker att göra ett specifikt trick, och har övat i flera månader, så är belöningen fantastisk när man väl sätter det.

Andrew: Det är det där adrenalinruset igen, haha. Vissa gör ju det faktiskt för det, de hoppar nedför trappor och så. Men jag har aldrig åkt av den anledningen, jag gillar mer den estetiska sidan av det.

Benjamin: Ja, och det tekniska.

Adrian: Finns det några paralleller mellan att skejta och att stå på scenen?
Benjamin: Jag har aldrig tänkt på det så. Vi har ju inga bestämda roller när vi uppträder, vi gör olika saker på scenen eftersom vi har mycket utrustning som vi grejar med. Så det kanske inte finns någon direkt likhet, i alla fall inte just nu.

Adrian: Om vi ska prata om året i stort musikmässigt, vad har ni lyssnat på?
Benjamin: Nyligen har jag varit mycket inne på Stars Of The Lid. (ambientgrupp från Belgien, reds anm)

Kristofer: Gillar ni ambientmusik och artister som jobbar med ljudlandskap?
Benjamin: Ja, åtminstone om det görs som Stars Of The Lid, deras mjuka och orkestrala gitarrstycken berör mig verkligen.

Adrian: Vad har ni lyssnat på mer?
Andrew: Jag har varit inne på mycket techno, som Detroit-techno och en del tyska grejer, som Köln-scenen och artisterna på Kompakt. Men de jag lyssnat på mest är nog Underground Resistance.

Kristofer: Åh, jag älskar dem. Har ni sett några filmer eller läst böcker som ni vill lyfta fram?
Andrew: Jag såg tre filmer på raken på vägen hit, ”Star trek”, adrenalinruset är helt sjukt, haha. Sedan ”G.I. Joe” och den tredje kommer jag inte ihåg.

Benjamin: Andy är en lite av en actionkonnässör. Vad var det för land vi befann oss i när vi såg ”Terminator 2”, dubbad utan textning..?

Adrian: Det låter som Tyskland.
Benjamin: Ja, men lyckligtvis kunde Andy fylla i replikerna åt mig, ord för ord, haha.

Kristofer: Har ni en fäbless för actionfilmer?
Andrew: Nja, jag tittar inte så mycket på film egentligen. Det blir mest när vi flyger och det gör vi ju ganska mycket. När man sitter i ett litet, trångt utrymme måste man koppla bort, och då blir det att man tar upp datorn och kollar.

Adrian: Kollar du också på film när ni är ute och reser, Benjamin?
Benjamin: Nej, inte så mycket. Jag har sett ganska mycket på ”Curb your enthusiasm”.

Kristofer: Har du dvd-boxen?
Benjamin: Nej, den har jag inte.

Kristofer: Den borde du köpa, den är fantastisk, och väldigt stor (Måttar med händerna så att alla ska förstå exakt hur stor den är).

Andrew och Benjamin mumlar något ohörbart.

Adrian: Om ni skulle välja något album eller någon låt som ni gillat under året, vilka skulle det bli?
Benjamin: Black Meteoric Stars skiva gillade jag väldigt mycket.
Andrew: Ja, särskilt spåret Dreamcatcher.

Kristofer: Den släpptes på DFA.
Benjamin: Mmmm.

Kristofer: Ni tänker inte göra någon julsång då?
Benjamin: Hmm, kanske. Vi har ungefär fem dagar ledigt så vi kanske hinner.

Adrian: Något som man trasha julfesten med.
Benjamin: Ja, den skulle garanterat bli förstörd i alla fall.

Kristofer: Annars kan ni ha Andrew Weatherall som DJ på juldagsfesten.

Alla skrattar men med himlande ögon.

Adrian: Vad händer nästa år då? Planerar ni för ett nytt album?
Benjamin: Vi har inga planer alls. Vi får se. Det kommer väl definitivt bli någon form av turné men exakt hur den ser ut vet jag inte.

Kristofer: Ni kan åka på en samkvämsturné med kanadensiska Holy Fuck.
Benjamin: (Suckar). Well, du är inte den förste som säger det. Ska du inte fråga om Fucked Up ska med också?

Kristofer: Förlåt. Jag kunde inte låta bli.

Adrian: Vilken är årets största besvikelse då?
Andrew: Att vara vid liv.
Benjamin: Årets största besvikelse var den där kommentaren.

En timme senare gör Fuck buttons en brilljant spelning på Strands scen. De ser ut som två mentalt galna morrande monster som med sänkta ryggar utstöter gutturala apljud över den episka rocktechnon.