Ester Dean: mångsidigt geni

För ungefär två år sedan släpptes Ester Deans första och hittills enda singel ”Drop It Low”. Det är en partylåt, högt tempo, lätt att sjunga med. Låten inleds med en sampling som efter ett tag sätter sig sådär sjukt retligt på hjärnan och vägrar släppa taget. Hösten 2009 kunde jag komma på mig själv med att sitta på bussen och tyst för mig själv mumla ”drop it low girl, drop it drop it low girl…”.

”Drop It Low” är också en debutsingel med ganska speciell text –  en partylåt fullspäckad med svordomar. Redan i första versen deklararerar Ester med sin raspiga röst att ”Got Patron in my cup and I don’t give a fuck, the baddest bitch in the club right here”. Grejen med ”Drop It Low” är att den innehåller inte ens särskilt mycket text, två korta verser, och sen bara olika varianter av brygga, refräng och ”drop it low”-sampling. På diverse forum på internet skakade folk på huvudet över låten och undrade var fan r&b:n var på väg egentligen.

För mig var Drop It Low inte en dunderhit, inte en genialisk låt som fastnade direkt. Men det fanns ändå något med den hetsiga Polow Da Don-produktionen och Esters hesa raspiga röst som höll kvar mitt intresse.

Efter ”Drop It Low” var det tänkt att Ester skulle släppa sitt debutalbum, uteslutande producerat av Polow Da Don som också är den som ”upptäckt” henne och signat henne till Zone 4 – det egna bolaget som Polow driver i samarbete med Interscope. Men idag, två år senare, har fortfarande inget debutalbum kommit, utan istället har Ester Dean blivit en av de senaste årens mest framgångsrika, originella och mångsidiga låtskrivare.

Om du gillar r&b och har ett gäng favoritlåtar från de senaste åren är det ganska troligt att Ester har skrivit minst ett par stycken av dem. När jag började fundera på vad som hänt med den där Drop It Low-tjejen hamnade jag efter lite googlande på Ester Deans wikipediasida och fick en mindre chock. Tjejen hade ju för tusan skrivit hur mycket hits som helst! Och sådär höll jag på, med jämna mellanrum gick jag in på wikipedia och fullständigt gapade. HERREGUD, har hon skrivit den OCKSÅ? Här är några av Ester Deans alster som fick min käke att droppa;

(2007)

(2008)

(2009)

(2010)

(2010)

(2010)

(2010)

http://www.youtube.com/watch?v=7beaeoLBk00

(2010)

Under 2011 har Ester bland annat skrivit både den bästa låten på Beyoncés ”4” och på Kelly Rowlands ”Here I Am”;

När jag upptäckte att Ester Dean har skrivit ”Countdown” tappade jag återigen hakan. Hur mycket talang kan en kvinna ha? Hur mångsidig kan en låtskrivare vara? ”Countdown” var liksom som spiken i genikistan för min del.

Innan vi går vidare in på Ester Deans stil och mångsidighet måste jag påpeka en viktig sak. Ester Dean har skrivit typ alla hits Rihanna haft de senaste åren.

”S&M” är en enorm framgång, den har till exempel legat etta på tre olika Billboardlistor, bland annat på poplistan. Och Ester har haft en hel del popframgångar också, bland annat har hon skrivit den här Katy Perry-låten.

Ska man beskriva Esters låtskrivande med ett ord så måste det vara ”mångsidighet”. En anledning till varför jag alltid blir överraskad av vilka låtar Ester har skrivit är för att hon inte är förutsägbar. Det går inte alltid att höra att Ester har skrivit något, hon är inte som The-Dream vars insatser är ganska enkla att upptäcka på grund av bland annat bristen på refränger. Det finns inga melodier som avslöjar Ester, inga särskilda knep som hon alltid använder. Hon skriver helt enkelt hits och hon gör det jävligt bra. I en intervju från Billboard beskriver hon sin mångsidighet såhär:

”I’m universal. As much as I can get out a ’Firework’ with Katy, I can get a ’Lil Freak’ out with Usher. Or a ’Lay It Down’ with Lloyd. I can get Caribbean as I did on ’Rio’, then go from there to working with No Doubt. I also want to let some of the Oklahoma out and get a little country, honey. I’m a songwriter who just wants to bring people great songs.”

Ester påpekar i många intervjuer att hon är väldigt bizniz-orienterad, att hon inte jagar efter artister som en groupie utan låter artisterna komma till henne för att hon kan leverera det artisterna vill ha. Det hon gör bäst – hits. Hon framstår som väldigt trygg i sin roll, säker på sin talang och på det hon gör. Det senaste året – i takt med att hon fått fler och fler listettor –  har hon uppmärksammats mer och mer.

Men det verkar ändå som att hon fortfarande håller sig något i bakgrunden. Innan ”Drop It Low” släpptes för två år sedan var det till och med svårt att hitta bilder på henne på internet. Och såhär två år senare är det möjligen något lättare. Men det finns fortfarande i princip bara två officiella bilder, som nu har fått sällskap av ett gäng bilder från diverse galor och röda mattor.

När Ester får frågan från Billboard varför det fortfarande finns så få kvinnliga låtskrivare börjar hon direkt med att lista kända kvinnliga artister som skriver själva. Som Gwen Stefani, Lady Gaga och Beyoncé följt av ett gäng mer okända kvinnor som Cri$tyle, Priscilla Renea, Makeba Riddick, Traci Hale och Ericka Coulter. Därefter berättar hon att hon bara jobbar i sammanhang där alla känns jämlika, att hon låter folk veta att alla är jämlikar direkt när hon går in i ett rum för att jobba. Sedan säger Ester bland det bästa jag hört från en r&b-kvinna:

”I’m not walking into a sexist room. You can have it. Write the song yourself, you know? You give something, I give something. You get paid, I get paid. The day you get paid and I don’t is the day that we don’t work.”

Därefter uppmanar Ester alla tjejer som vill slå sig fram i musikbranschen att inte försöka göra det sängvägen:

”My advice to women trying to break into this end of the business is to stand up for yourself and keep your skirt down. Know how much you’re worth. This is very much like working a regular job. You’re not going to give the McDonald’s manager some ass to get a burger, right?”

De här citaten fick mig bara att älska Ester ännu mer. Som låtskrivare är hon ett geni, hon verkar extremt skärpt, målmedveten, smart och full av integritet. Som sångerska är hon fantastisk, hennes raspiga, hårda, nästan lite smutsiga röst kan göra att den mest sockersöta låt får ett mer spännande och motsägelsefullt sound.
Då och då når demoversioner av Ester Dean-skrivna låtar internet, demoversioner där Ester sjunger själv. Och ibland önskar jag att hon inte skickat vidare de där låtarna till Rihanna, Keri Hilson, Lloyd eller Usher utan behållit dem själv.

Förhoppningsvis får vi mer av Ester och hela hennes raspighet i höst. För som det verkar nu ska hennes debutalbum, helt producerat av Polow Da Don, släppas under 2011. I en Billboard-intervju berättar Ester att processen att välja låtar till albumet är igång och att hon behöver låtar som passar hennes röst.

”Picture Mary J Blige singing over Jay-Z tracks. Singing over Jay-Z beats, Kanye West beats. I want it to be grimy. It’s something about having a grimy sound where it’s truth be told… It’s talking about something but it doesn’t have to be sad. It’s hard, like in your face.”

Inspirationen finns alltså i Mary J. Bliges röst, hos Jay-Z och i Kanyes produktioner. Och Polow Da Don ska producera hela skiten. Det kan bli hur bra som helst! I övrigt har Ester jobbat med Mary J Bliges kommande album som släpps i november, samt lånat ut sin röst till en av karaktärerna i animerade Ice Age 4 där även Drake, Nicki Minaj, Queen Latifah och Jennifer Lopez medverkar med röster. Och Ester har på ett sätt sysslat med animerad film tidigare. Hon gjorde den här fantastiska låten till filmen Rio:

”Take You To Rio” summerar på ett bra sätt allt jag älskar med Ester Dean och visar hur hennes mångsidighet liksom gör vad som helst möjligt. Jag kan inte tänka mig någon annan låtskrivare eller artist som skulle kunna få mig att verkligen ÄLSKA ledmotivet till en animerad film där texten handlar om att chilla i ett lusthus. Och tanken på att samma tjej ligger bakom S&M-raderna ”Sticks and stones may break my bones but chains and whips excite me…”. Ordet mångsidig räcker nästan inte till. Ester är ett geni.