Tio väldigt bra låtar från 2013

»Ich Schreib’ Der Ein Buch« – DJ Koze ft Hildegard Knef
DJ Koze har gjort årets absolut bästa album, Amygdala. Han har avverkat massor av bra samarbeten med artister som Caribou, Apparat, Matthew Dear, Dirk Von Lowtzow, Ada, Milosh och Tomerle & Maiko. Men allra bäst är den här versionen av en gammal tysk schlager från 1975.

»Desire« – Nina Kraviz
House från Sibirien. »Desire« är hämtad från albumet (dubbeltolvan) Mr Jones som släpptes för någon vecka sedan. Innehåller bland annat ett samarbete med dubtechno-veteranen Luke Hess.

»The High Ones Die« – Smash TV ft Red Robin
Smash TV gjorde ett helt vanligt house-album som råkade vara bättre än alla andra vanliga house-album. Här tillsammans med Red Robin. Ingen aning om vem det är eller vem som pratar på låten, men kul är det.

»Day by Day« – Doc Daneeka
Jag vet egentligen ingenting mer om den här killen än att han med största sannolikhet snott sitt artistnamn från en av karaktärerna ur Joseph Hellers bok Moment 22.

»Just Another Drive By Photoshoot« – Boris Werner
Boris Werner är mest känd som DJ och klubbarrangör i hemstaden Amsterdam men visar här att han kan göra musik också.

»Cut Boots« – Zoo Brazil
Zoo Brazil heter egentligen John Andersson och är från Stockholm. Har gjort flera riktigt bra låtar i år. Jag valde mellan den här och »Ground« som påminner om en full gatumusikant som avbryts av sjunde kavalleriet.

»Tusah (Siwell mix)« – Hector Couto
Den här låten var med på en samlingsskiva som festivalen Sónar släppte i somras. Spanjoren Hector Couto i italienaren Luigi »Siwell« Poggianis version. Den har en så mäktig ljudbild och ett sådant driv att jag blir andfådd bara av att tänka på den.

»Help Me Lose My Mind (Pearson Sound mix)« – Disclosure ft London Grammar
Disclosure är den rutninerade garagesyskonduon Guy och Howard Lawrence och London Grammar är någon sorts poptrio. Alla får hursomhelst en omgång av David Kennedy som brukade kalla sig Ramadanman men allt oftare kallar sig Pearson Sound. Ett namn han snott av de svenska proggarna Pärson Sound som var föregångare till Träd, gräs och stenar.

»Prophet« – Kahn ft Rider Shafique
Joseph »Kahn« McGann backas upp av reggaepoeten Rider Shafique som är något av en vår tids Linton Kwesi Johnson. Shafique medverkar även på ett av de ytterst få bra dubstepalbum som släppts i år, Authors Forward Forever. Ingen av låtarna kommer dock upp i den här nivån.

»Jigsaw Dub« – Killawatt & Ipman
En annan av de få ljusglimtarna i dubmörkret har varit Matthew »Killa« Watt med bland annat egna tiotummaren Killa Inna Jungle och ett galet bra samarbete med Kryptic Minds. Här använder han en gammal reggaesingel på ett föredömligt sätt tillsammans med hemlige Ipman som snott sitt namn från mannen som lärde Bruce Lee kung-fu och vars liv nyligen filmatiserats av Wong Kar-wai. Filmen heter The Grandmaster och är mycket sevärd även om det nu slår mig att den hade varit ännu bättre om Killawatt och Ipman fått göra musik till den.