Mitt år: Daniel Persson

Woods – Woods

Foto: Paer Kjellén. Woods in action.

Det är fyra år sedan jag hörde Brooklynduon för första gången. Jag läste någonstans att de skulle låta som Animal Collective. Det stämde inte. Men jag beställde albumet ”How to survive in/In the Woods” (2007) från Göteborgsetiketten RTB Records (Release the bats) för en hundralapp, och där började en lång vänskap. Jag kan för
mitt liv inte förstå att Woods inte är större än vad de är. Men det kanske är lika bra, de kanske mår bättre av att verka i periferin. Jag hoppas bara de får den kärlek de förtjänar.

Årets album”Songs of Shame” är hursomhelst lysande, precis som deras tidigare skivor. En falsett att dö för.

Andra album som jag lyssnat vansinnigt mycket på under 2009.

Bill Callahan – Sometimes I Wish We Were An Eagle
Hade höga förväntningar, men att den skulle vara så bra var jag inte beredd på.

Animal Collective – Merriweather Post Pavilion
Inte säker på att det här är en av de skivor som jag har lyssnat mest på, men jag älskar dem.

Brock Van Wey – White Clouds Drift on and On
Helt jävla livsnödvändig 1.

Leyland Kirby – Sadly, The Future Is No Longer What It Was
Helt jävla livsnödvändig 2.

Skriet – Skriet
Den här skivan får mig att känna som jag kände när jag för första gången hörde Arab Straps ”Philophobia”.

Jim O’Rourke – The Visitor
Ett spår på fyrtio minuter, ingen sång vilket jag hade hoppats på. Men ändå, satans vad bra.

Bvdub – We Were The Sun
Brock Van Wey igen, lite av en gud.

Ducktails – Landscapes
Lo-fi- soul 1.

Julian Lynch – Orange You Glad
Lo-fi-soul 2.

Real Estate – Real Estate
Lo- fi-soul 3.

Pastels/Tenniscoats – Two Sunsets

Shackleton – Three EPs
Shackleton är också en gud.

Simon Scott – Navigare
Gammal Slowdivetrummis gör årets uppdatering av My Bloody Valentines ”Loveless”.

Grizzly Bear – Veckatimest
Sönderhajpad innan den släpptes och den levde kanske inte upp till förväntningarna. Men den är ambitiös på ett bra sätt.

Taken By Trees – East of Eden