Postcards from a young man

Du och jag pratar inte med varandra längre.  En gång skrev en vän till mig att ”Jag lovar ingenting förutom att vara rosig och pudrad så att det inte syns att jag är trasig egentligen”. Då tänkte jag på dig.

2010 är popmusiken – och i det ordet räknar jag för enkelhetens skull in såväl sommardisiga mp3:or, återutgivningar av disco, norsk metal, amerikansk rap, sydafrikansk jazz, svenska diktsamlingar och brittiska ubåtströjor – bättre än någonsin tidigare. På något sätt ligger det i dess inneboende natur.

Och den är det för att den kanske för första gången också tillät sig själv att vara sentimental och att blicka tillbaka. Nostalgin som med ett barns besatthet tidigare skyfflades undan är nu ett av popmusikens fundament.

Det här handlar inte bara om när Blur släpper en singel som några månader senare framstår som en av deras största klassiker eller när Håkan Hellström skickar sina välformulerade kuvert med minnen till de han aldrig kan glömma.

Popmusikens klocka står just nu på år 0. I de kretsar jag aldrig rör mig blir en 20 år gammal sång med Journey lika fundamental som danske Rasmus Seebach melankoliska Gottlandsanthem ”Natteravn”.

På tumblr-bloggar och slutna nätforum försöker människor strax över 20 nästan maniskt framkalla nostalgiska bilder över den första kyssen eller bara förra veckans kyss på en bakgata. De – vi – försöker återskapa bilderna ur vårt huvud från vår första bilsemester med föräldrarna. Eller bara minnet av en tid som var lite lättare än vad den är idag när över var fjärde människa mellan 20 och 25 går arbetslös.

”Så länge man har en uppgift i världen lever man” står att läsa i en av årets bättre diktsamlingar.  Att ta den platsen i världen har blivit svårare, men värdighet skall eftersträvas. Så man gör musik, videokonst, skriver om rock, drömmer om militärhandskar och har det ganska bra i sin nudeltorftiga men ändå rika medelklasstillvaro.

Det personliga är politiskt och det gemensamma kittet som binder samman nästan all verkligt fantastisk kultur är – just i det här ögonblicket – nostalgin.

Jag har turen att kunna leva väl på det jag är bra på. Men mina vänner är inte en del av arbetsmarknadens arbetslöshetssiffror. De är ofrivilliga egna företagare, studenter, mångsysslare. De drömmer om pengar, de drömmer om att få köpa den där resan de inte har råd med.

Hur gammal måste någon vara för att hänge sig åt nostalgi? Eftersom vi inte är tillräckligt gamla för att någonsin ha haft en dålig engångskamera förvanskar vi våra bilder i efterhand tills de är alldeles gula. Som om vi måste låta våra minnen åldras ett antal år för att de först då blir värdiga att leva på.

Remember you, stretched out in the sun
All alone forever, conclusions foregone
Will you find some kind of nothingness?
Still and lonely like an old school photograph

Manic Street Preachers - Some Kind of nothingness

Mina vänner reser inte till solen. De stannar här och precis som hundratusentals andra ungdomar från medelklassen i västvärlden är den där sandstranden sällan närmare än vad den är i ett hipstamatic-foto eller i en rökig vindlande popsång från Ducktails.

2010 handlar popmusiken om just denna fråga: Hur går vi vidare när tryggheten inte längre finns? I Sverige lever generationerna från 40-talet och 50-talet i välstånd i väntan på ett pensionssystem som faktiskt kan anses vara frikostigt. Men för generationerna efteråt kommer det att dröja innan de får ta del av de frukterna.  Och i hela västvärlden präglas popmusiken av en avsaknad av pengar till fördel för allt mer förfinade koder och smakhierarkier.

Eller bara nostalgi. Det är  därför som det svenska bandet World Tour i sin video till ”Sparks” låter bilder ur Olle Hellboms filmatisering av ”Bröderna Lejonhjärta” accentuera den väldigt enkla sången. ”There must be something that is missing”, sjunger de. Blev det aldrig bättre än så här?

”Ekonomiskt bortskämd, filosofiskt missnöjd”. Den där frasen är inte sann, förutom möjligen för Håkan Hellström själv. För en stor del människor är det lättare idag att bli filosofiskt bortskämda än ekonomiskt nöjda.

I väntan på en heltidsanställning finns det ytterligare en b-kurs att läsa, ytterligare en tv-serie att se, ytterligare en fotoutställning att bevittna. Jag tror också att här någonstans hittar vi anledningen till det bildningsförakt som skär genom Sverige: Pengar är någonting som kan hanteras, något fysiskt, men kunskap, smak och bildning är inte något som kan erövras genom att sälja annonstext.

Medelklassens unga idag börjar jobba allt senare, börjar pensionsspara allt senare, får den fasta anställningens fördelar allt senare. De har kulturell bildning men ekonomiskt passar de inte in. De kan inte få en hyresrätt, de kan absolut inte köpa en lägenhet. Just detta hördes 2010 i varje  sång, i varje sovrumsinspelad soulballad. Den bästa popmusiken var billig och välutbildad.

Och varje gång Rasmus Seebach nämnda ”Natteravn” faller över ett belånat dansgolv av drömmar är det en perfekt bild av människor som önskar sig något eget, bara något litet, att placera i sin digitala trähylla av minnen och stunder som aldrig kommer tillbaka.

Now Im in the lime light cause I rhyme tight. Det här är några saker att minnas från 2010.

1. M.I.A – Maya (album)

2. Actress – Splazsh (Album)

3. Gyptian – Hold Yuh (sång)

4. Peter & Gordon – Love Of Life Orchestra (Samling)

5. Late Light – I need so little [yet so much] (Mp3)

6. Chicagojazzen – Misantropi för nybörjare (Album)

7.  Ikonika – Contact, Love, Want, Have (album)

8. Katell Keineg – At The Mermaid Parade (Album)

9. Spragga Benz feat. Jazmine Sullivan & Stephen Marley – Stays The Same (Albumspår)

10. Deep Shadows: The Best Of Soul Ballads (Samling)

11. VA – Next Stop … Soweto Vol. 3 Giants, Ministers And Makers: Jazz In South Africa 1963-1984 (Samling)

12. DJ Nature – Froggy Monday Morning (Tolva)

Jeg flakker rundt, jeg ved ikke hvor jeg hører til.

13. Rasmus Seebach – Natteravn (Singel)

14. James Blake – Limit to your love (Singel)

15. Nile Rodgers Presents The Chic Organization Box Set (Box)

16. Lykke Li  – Get Some (MP3)

17. Roger Miller – What are these things with big black wings (Spår på Mississippi-recordsamling med samma namn)

18. Manic Street Preachers – Postcards From A Young Man (Album)

19. Lydia Davis – Head, Heart (dikt)

20. Golf Channel – Get To My Baby (TBD Edit)
 

21.  Här är inte ditt liv (Papercut-annons)

22. Shackleton – Fabric 55 (Mixsamling)

23. The Distractions – Oil Painting (EP-spår)

24. Larkin’s Jazz (Samling)

Får jag träffa dig ikväll?
Jag har ingen anledning till det
Tänkte först gå runt det, tänkte råka springa på dig

 

Men nu är det bara så att jag orkar inte göra så
Antingen vill du träffa mig, eller så vill du det inte.

 

Vill du det inte så går jag nog hel ut ur det
När man var liten föll man jämt, men ska det vara så jävla hemskt?
Så fastän du kanske säger ja bara för att vara snäll:
Får jag träffa dig ikväll?

Får jag gå precis så nära att min axel stryker vid din arm?
Jag vill inte verka jobbig eller så, men jag är varm
Du ser kall ut.

Får jag hoppa över orden om hur vädret kan förändras?
Får jag kliva in direkt på delen om hur allt sku’ kunna förändras?
Dom kanske tror att vi är typ kära får jag gå precis så nära?

Sen när vi har gått en timme kan vi sitta på en bar
Se hockeyn på Dovas utan att se hockeyn på Dovas.

Får jag luta mig närmre precis när det blir två noll till Finland?

Får jag köpa en öl till som vi gör i norrlands inland?
När vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar precis så här kan vi gå till en bar
När jag är med dig blir min röst så gäll.

25. Säkert! – Får jag (Text)

26. Lil’ B – Rain In England (Ambientrap)

27. Tradi-Mods VS Rockers (Samling)

28. Radio Dept – Clinging To A Scheme / The New Improved Hypocrisy (Album/mp3)

29. Johan Holmlund – Jag har simmat med monstret (Diktsamling)

30. Kvelertak – Mjod (Singel)