Arton favoriter ur valven

Emerald Web – The Stargate Tapes
Finders Keepers gav i år ut två skivor med Emerald Web. Först The Stargate Tapes och därefter Spiritus Sanctus under parets riktiga namn – Kat Epple & Bob Stohl. Båda skivorna är fantastiska. Flöjtmusik samsas vackert med akustiska instrument och syntar.

Duon gjorde bland annat musik till Carl Sagans dokumentärfilmer och för NASA. Bob dog 1989 vid 34 års ålder men Kat har fortsatt skapa musik och har bland annat vunnit åtta Emmys för sin musik. Gillar du I Am the Center-samlingen så kommer du att älska detta.

Don Cherry & Terry Riley – Live Köln 1975
Fantastisk musik som äntligen släppts på vinyl.

Luis Pérez Ixoneztli – Ipan In Xiktli Metzli, México Mágico Cósmico, En El Ombligo De La Luna
Luis Pérez spelade in den här skivan 1981 och nu har etiketten Sacred Summits återutgett albumet på vinyl. Sacred Summits beskriver Pérez som en »multi-instrumentalist who is a specialist in the field of pre-Columbian musical instruments«.

Synth, gitarrer och kassettloopar blandas med något som kan beskrivas som Moondog-rytmer. Det är en mycket märklig skiva som bara låter bättre och bättre för varje lyssning.

Raul Lovisoni/Francesco Messina – Prati Bagnati del Monte Analogo
Ursprungligen släppt 1979 av italienarna Raul Lovisoni och Francesco Messina som var inspirerade av boken Le Mont Analogue av den franske författaren Renè Daumal. Den senare var tydligen en elev till den armenisk-grekiska avantgardmusikern Georges Ivanovich Gurdjieff. Ja, ni förstår, ett löjligt vackert släktträd.

Luciano Cilio – Dell’Universo Assente
Precis som ovanstående skiva är den här utgiven på etiketten Die Schachtel och Luciano Cilio är även han italienare. Musiken är smärtsamt vacker men det räcker egentligen att läsa Jim O’Rourkes rader om skivan i konvolutet:

»These recordings sound as if they were to please no one but himself, they feel self contained, introspective, and determined. This isn’t to say that he didn’t wish for others to hear it, I obviously can’t say that for him, but you can feel in the music a sort of necessity that can rarely be found. It can be found in records as widely different as This Heat’s debut, Bill Fay’s Time Of The Last Persecution, Tenno’s Noise, or most famously in Nick Drake’s Pink Moon«.

Patrick Cowley – School Daze
Tyska porrfilmssoundtrack inspelade 1973-1981.

Charles Cohen – The Middle Distance, Music For Dance and Theater och Group Motion
Charles Cohen har gjort musik sedan tidigt sjuttiotal och skapar fortfarande musik. Han har bland annat inspirerat en ung Gen Ken Montgomery.

Cohen har aldrig varit intresserad av att spela in eller släppa skivor utan han föredrar att spela live till teaterföreställningar och vid små intima konserter. Skivbolaget Morphine Records har dock fått honom att rota fram ett par gamla kassetter med musik inspelad mellan 1979 och 1988. De har nyligen släppts fördelade på tre vinylskivor och kommer så småningom att ges ut på dubbel-cd. Rekommenderas varmt.

Laraaji – Essence/Universe, Celestial Music 1978-2011 och Two Sides of Laraaji
Jag älskar den här mannen och hans musik, så vackert.

Klaus Schulze and Gunter Schickert – The Schulze-Schickert Session
Glimrande kosmiche.

I Am The Center: Private Issue New Age Music In America 1950-1990
Mycket fin samling med bland andra Iasos, Laraaji och ett gäng okända musiker. Kolla även upp Iasos Celestial Soul Portrait på Numero Group!

Spike – Orange Cloud Nine
Samling med en holländare som låter som en blandning mellan Ariel Pink och Franco Falsinis Sensations’ Fix. Fantastisk popmusik.

Craig Leon – Nommos
Leon är framförallt känd som producent, här inspirerad av Terry Riley fast i elektronisk tappning.

Otis G. Johnson – God Is Love
Löjligt vacker lo-fi-gospel framförd på en hammondorgel.

Purple Snow: Forecasting The Minneapolis Sound
Numero Group är en i raden av fantastiska etiketter som gräver fram musik man annars aldrig hade fått höra. Här paketeras underbart funkig soul från Minneapolis med medföljande bok.

T.R.A.S.E – Tape Recorder and Synthesiser Ensemble
Andy Popplewell byggde en synt i skolan redan när han var 16 år och spelade in en skiva som aldrig gavs ut. Självklart har den gode Andy Votel på Finders Keepers nu grävt fram albumet. Underbar slyngelpop, där en mycket charmig cover på Gary Numans »We Are So Fragile« ingår.