Med målet att chocka Sverige

Första gången jag hörde Leslie Tay var i låten »Vems fel«. I en text om en droguppgörelse med dödlig utgång skildrar Leslie händelsen och konsekvenserna med en närhet som går rakt in. Han ställer frågan »vems fel« det är utan att ge något svar. Frågan hänger i luften och får texten att sväva i en ovisshet som ger låten nerv. Samtidigt sjunger Leslie mjukt och försiktigt. Han behöver inte spotta ur sig rim eller visa bröstmusklerna. Han bara låter texten om en brutal och omskakande situation landa i en vemodig ljudbild. Kontrasten är omöjlig att inte drabbas av.

Leslie Tay gör r&b på svenska. Han är en av de artister som under de senaste åren tagit ett steg från den tätbefolkade svenska hiphopgenren för att utforska vad som finns vid sidan av. Tillsammans med Babak Azarmi från artistkollektivet Respect My Hustle har han startat You Meh. Ett produktionsteam där även Cherrie, producenten Amr Badr och Malmöbaserade Kristian Florea ingår.

Visionen är att bygga upp en ny r&b-scen i Sverige. En scen som inte plikttroget följer sina influenser och förebilder från USA utan som vågar ta egna initiativ.

Leslie Tay växte upp på Sevedsplan i stadsdelen Sofielund i Malmö. I Stefan Bergs dokumentär Leslie – killen som kommer att glänsa från 2008 får man följa Leslie under hans tonårstid. En kille med adhd som är rastlös och stökig i skolan och som när en stor kärlek till hiphopmusik. Som producerar eget material och som har planer på att släppa ett album.

Men tonåren gick över i vuxenår och Leslie stannade inte i hiphopen. Han tog sig vidare och hittade ett mer eftertänksamt och intimt tilltal. 2014 kom första singeln »Vems fel«. Och i mars i år släpptes debut-ep:n 12 år. Det är två släpp där musiken är nedtonad och blå. Leslie sjunger om vänner som det gått snett för, familjerelationer och egna upplevelser med ett rakt och precist bildspråk. Han sjunger om sitt ursprungs gator i låten »Sofie« där saknaden till kvarteren i Sofielund målas upp i en trånande och stark hyllningssång.

Leslie Tay bor i dag i Stockholm. Han arbetar med sin egen musik tillsammans med You Meh-kollektivet i två studios på Hornsgatan. Han testar låtidéer, skriver texter, spelar in, kastar och spelar in nytt. Allt med målet att jobba framåt och bryta ny mark. Att »chocka Sverige« som Leslie Tay beskriver processen.

Hittills har arbetet resulterat i en fin cover av Norlie & KKV:s »Ingen annan rör mig som du« som Leslie gör tillsammans med Cherrie. Och i augusti kom mixtejpet Skisser & SMS, en samling med utkast och idéer av en låtskrivare som metodiskt prövar sig fram. Som sitter på gyllene melodier och tankar för ett album men som inte vill forcera något i arbetsprocessen.

Leslie har inte bråttom, han vet hur betydelsefullt det är att ge det kreativa tid och utrymme.

Var kommer titeln på ditt mixtejp, Skisser & SMS, ifrån?
– Låtarna som är med på mixtejpet skulle egentligen inte ges ut. Tanken var att jag skulle jobba med dem och att de skulle hamna på mitt album, men de passade inte in. Vissa av låtarna var skrivna till andra artister. Jag hade suttit på dem så länge så jag tänkte att de måste ges ut.

– SMS-delen i titeln handlar om mina relationer till tjejerna runt omkring mig.

Är det en omskrivning för relationer du haft och har?
– Alltså, låtarna handlar väldigt mycket om tjejer så det blev så. Det var inget jag tänkte på när jag gjorde dem.

Tycker du att sms är ett bra sätt att kommunicera på?
– Ja, det finns ju inte så många sätt att kommunicera på mer än att ringa och messa. Så det blir ganska många mess, speciellt på kvällen.

Har texter dykt upp när du messat?
– Ja, absolut. Det kan vara allt från att jag får ett mess från en tjej till någonting som någon säger till mig och som triggar mig att anteckna det eller skriva något i själva messet.

Har du exempel på någon text som du skrivit på det sättet?
– På mixtejpet är det mest mina tankar från mess som inspirerat till vissa grejer. Men på albumet är det lite mer åt det hållet, att texter är tagna från själva messen.

Du har ett väldigt eget sound, din r&b är långsam och dämpad. Hur kommer det sig att du har valt den stilen?
– Ärligt talat så känns det bekvämt för mig att ha det soundet. Det är sättet som jag valt att uttrycka mig på, det kommer naturligt. Jag skriver ganska mycket musik till andra artister som inte alls liknar det jag gör själv. Men min musik låter som den gör för att det ska funka för mig att sjunga och framföra den och kunna stå bakom den.

Din musik är ganska melankolisk, håller du med om det?
– Ja, det gör jag.

Var kommer det ifrån?
– Jag tror att hela min grind och min bakgrund, från dokumentären till att jag rappat i ett tidigt skede och uppträtt – att jag verkligen fått ta in så mycket svensk musik som möjligt och se vad som fattas – det har tagit mig till där jag är i dag.

Du släppte ep:n 12 i mars i år. En av mina favoritlåtar på ep:n är »Sofie«. Hur mycket handlar den om Malmö och stadsdelen Sofielund?
– Den låten är helt kopplad till Sofielund. När jag skrev den utgick jag från vissa tankar som jag hade några år innan låten kom till. Det var väldigt starka känslor som jag hade när jag var som mest borta från Sofielund.

Vad var det för tankar?
– Jag har mycket historia i Sofielund. Att jag hade lämnat stadsdelen och inte var hemma lika mycket som jag brukade gav mig skuldkänslor och jag kände också en stor saknad. Samtidigt växte jag.

Du växte av att vara ifrån Sofielund?
– Precis.

Känner du det nu också när du bor i Stockholm?
– Ja, väldigt mycket. Jag växer varje dag. Det är svårt att sätta ord på det men processen, allt i musiken och hur jag växer som människa för mig längre bort från Sofielund.

Känns det naturligt för dig att gå den vägen?
– Ja. Sofielund kommer alltid att vara en del av mig. Men den människa jag är i dag är så mycket mer än en pojke från Sofielund.

Nu befinner du dig i Stockholm och arbetar i studion. Hur ser dagarna ut?
– Jag går upp vid klockan 11.00, ringer några samtal och kollar mina mail. Jag har ofta några sessions i studion inbokade. Antingen till mitt album eller till Cherries album. Jag möter upp Amr Badr, som är husproducent i You Meh som jag driver tillsammans med Babak Azarmi. Jag börjar att spela in eller så kör vi från scratch och jobbar på någonting som kan chocka Sverige.

Så du jobbar både med eget material och skriver låtar till Cherries album?
– Jag hade nog uttryckt det som att vi jobbar med hennes album mer än att jag gör låtar till det, för hon skriver material själv också.

Det är ett samarbete mellan er två?
– Ja.

Skriver du åt några andra artister?
– Ja, en del men jag vill hålla det hemligt tills det släpps. Man vet aldrig när och hur saker och ting kommer att släppas men det kommer att bli bra. Det kommer att dyka upp tracks.

Hur är det att arbeta med en producent och att vara i studion så koncentrerat som du är nu?
– Det är faktiskt väldigt chill. Jag vet vad jag vill få fram i studion och jag är väldigt bekväm med de jag jobbar med. Vi vet vad vi vill göra med den svenska r&b-scen som vi i You Meh håller på att ta fram. Det är inte så att vi alltid vet vad som ska göras på plats utan vi följer det vi gjort hittills och så kommer allt naturligt.

Ni har ett gemensamt mål som ni inte behöver prata om så mycket, det bara finns där?
– Exakt. Vi försöker hitta en vibe i studion. Vi har kanske hört en låt med ett fett sound och så försöker vi hitta ett reverb med samma karaktär och så tar vi det därifrån. Jag tror faktiskt att vi kommer att chocka Sverige. Det är en helt ny grej som vi jobbar på. Just nu jobbar vi bara framåt.

Kan du säga något om musiken på ditt album? Kommer man att känna igen saker som liknar det du gjort tidigare eller är det mesta nytt stilmässigt?
– Det kommer att finnas med vissa element utifrån mig som artist, men man kommer att höra att mycket har hänt sedan jag började släppa min musik. Jag har växt och utvecklats. Jag använder ett lite annorlunda språk på albumet som är mer Leslie i dag till skillnad från EP:n som representerade Leslie då och mixtejpet som bara är »Leslie skriver musik«.

Hur startades You Meh? Kan man se det som en skivetikett?
– Nej, det är inget skivbolag. Det är ett produktionsteam och en musikförlagsverksamhet. Det startades då Babak och jag träffades och pratade om hur vi skulle kunna jobba vidare med hela den här r&b-grejen. Då hade vi redan börjat arbeta med Cherrie och Amr Badr. Vi pratade om hur vi skulle maximera r&b-scenen och samtidigt ha ett namn bakom det. Nu jobbar vi även med en artist som heter Kristian Florea från Malmö. Han har gjort en låt med Ozzy som heter »Malmö Stad« (som är utgiven på Stress album Playlist 2, reds anm.). Han är en av våra artister under You Meh och vi jobbar på nytt material med honom.

Vad har ni för vision för den svenska r&b-genren?
– Vår tanke är att det ska släppas mer svensk r&b där det känns som att det finns en scen. Inte att någon bara släpper en r&b-låt och sedan blir det inte mer än så. Vi vill att det ska växa fram fler artister. Gärna att jag är med på något hörn också, men att det viktiga är att inspirera fler till att göra riktig r&b och inte kopiera det som görs i USA. Att det känns originellt och svenskt – r&b på svenska.

Saknas det en scen för r&b i Sverige?
– Inte nu när jag och Cherrie gör vår grej. Men den kommer att växa mycket mer efter att vi kommit ut med våra releaser.

När är ditt album tänkt att släppas?
– Jag ändrar mig hela tiden så jag vet faktiskt inte. Just nu fokuserar jag på att få ihop hela grejen. Men jag tror att albumet kommer att släppas nästa år.

Är du perfektionist och gör grejer som du kastar för att sedan göra nytt?
– Jag hatar att erkänna men jag är faktiskt det. Men det handlar mer om att om jag skriver en låt i dag kommer jag fortfarande att gilla den om 2-3 månader. Men då kanske projektet är mer präglat av en låt som jag skrev efter det, i ett senare skede.

I takt med att det dyker upp nya grejer så påverkar det musiken som du redan har skrivit?
– Yes. För varje projekt försöker jag ha ett ämne, att Leslie är inne i en zone här och att han är inne i en annan zone där. Det kommer att märkas när albumet kommer ut, att jag har varit inne i olika faser på alla mina släpp. Det kommer att ge en annan känsla när alla låtar presenteras tillsammans på skivan.

Du är en av hiphop- och r&b-artisterna i Sverige i dag som använder mycket dialekt i texterna och i din sång. Du använder ofta ord som »maj« och »daj«. Är det naturligt för dig att göra det?
– Ja, det är ingenting som jag överdriver. Jag tycker själv att jag inte har så bred skånska men det hörs fortfarande och det är bra.

Du tonar inte ned dialekten utan du vill att den ska märkas i musiken?
– Ja.

Är det viktigt för dig att det ska vara så?
– Ja, när jag gör min egen musik i alla fall. Allting som kommer kommer naturligt så det vore konstigt om jag hade en annan dialekt. Men om jag skriver musik till någon annan så kanske jag använder »mig« och »dig« bara för att de ska fatta känslan som jag är ute efter.

Det känns som att det behövs mer dialekt i svensk hiphop och r&b. Joy är ju en annan artist som är bra på att använda sin dialekt.
– Ja, det är precis samma sak där. Det kommer naturligt hos henne. Hon har i och för sig kanske bredare skånska än mig men det är inget som är påtvingat.

Du nämnde tidigare dokumentären om dig, Leslie – killen som kommer att glänsa, från 2008. Vad har den betytt för dig?
– Jag tror att den har fått folk att förstå vad jag håller på med. Man får en viss förståelse när man ser i dokumentären att jag är väldigt passionerad i det jag gör. Att jag kommer att göra stora grejer.

Vad tänker du när du tittar tillbaka på dokumentären i dag?
– Att jag var en jävligt störig unge (skratt). Det är kul att kunna se sig själv när man var yngre och se hur mycket man har växt sedan dess. Samtidigt är det en påminnelse om att jag fortfarande har en lång väg att gå.

/

Leslie Tay på facebook.

You Meh.