Jones: En röst att ge efter för

I slutet av april släppte Cherie Jones sin debut-EP Indulge. På titelspåret ringar hon in kärlekens starka dragningskraft. Hur lätt det är att gå upp i någon och söka dennes bekräftelse och samtidigt glömma bort sig själv. Även fast man vet att det är fel.

Cherie Jones sjunger med en ljus och spänstigt själfull röst. Hon följer låtens lite släpiga tempo med rösten och fångar känslan av lockelse och maktlöshet i kärlekens epicentrum med fulländad precision. Varje ord är rent som kristallklart vatten. Texten går rakt in.

Indulge, släppt på Londonetiketten 37 Adventures, är produkten av samarbete. På EP:n har Cherie Jones arbetat ihop med producenter som A. K. Paul, Raffertie och Rodaidh McDonald. Resultatet är tre låtar (och en remix av titelspåret signerad Jam City) som är både moderna och som har rötter. Det är musik som är en del av  vågen av talangfulla brittiska låtskrivare och producenter som från 10-talet och framåt utforskat hur soul och r&b kan förnyas genom ett nedtonat elektroniskt tilltal.

Förutom EP:n och ett par låtar som släpptes 2014 har Cherie Jones inte mer på sin diskografi. Men i höst kommer ett debutalbum. Den mesta musiken är skriven. Återstår gör bara produktionen.

Jag kontaktade henne på Skype för att ta reda på mer.

Hur startade ditt musikskapande?
– Jag började med musik i tidig ålder. I skolan uppträdde jag för mina kompisar. Jag tog sånglektioner och tog varje chans jag fick att vara med i ett uppträdande, jag spelade även lite teater när jag var yngre. I tonåren började jag skriva låtar utifrån dagboksanteckningar. Efter det har jag återkommande varit involverad i olika musikprojekt. Jag har arbetat med olika producenter och försökt att utveckla mitt låtskrivande och min röst. Efter två år, då jag hittat mitt sound, hade jag turen att börja arbeta med ett skivbolag. Och efter det har det fortsatt.

Hur gammal var du när du började skriva låtar utifrån dina dagböcker?
– Runt 15-16 år. Jag har alltid älskat att sjunga och skriva texter och små berättelser, så jag bestämde mig för att försöka skriva riktiga låtar. Jag kommer ihåg att min första låt hette »I wish« och handlade om en kille som jag gillade vid den tidpunkten.

Vad tycker du om de låtarna när du tänker tillbaka på dem i dag?
– Jag blir nostalgisk. De är ungefär som foton på en själv när man är bebis eller väldigt liten. Det är som en minnesbild av mig vid den tidpunkten, hur jag tänkte då, vem jag var och hur jag såg på livet. Det är inga sånger som jag skulle skriva i dag men varje fas i livet leder dig till där du är för tillfället. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på dem.

Du är från östra London. Från vilket område?
– Jag växte upp vid Liverpool Street och nu bor jag i ett område som heter Haggerston.

Hur var det att växa upp vid Liverpool Street?
– Det var bra. Det är ett lite konstigt område eftersom det ligger ganska nära de centrala delarna av staden och det aldrig är tyst där. Men jag älskade det. Jag älskar London och jag gillar pulsen i staden. Det är mångkulturellt och när man bor där kommer man i kontakt med många olika kulturer. Man bor nära centrala London och det är enkelt att ta sig in dit. Jag åkte ofta in för att kolla upp olika musikprojekt och öppen scen-kvällar.

Inspirerade miljön runt Liverpool Street dig att hålla på med musik och kreativa saker?
– Ja, det tror jag definitivt. London har överlag en ambitiös anda över sig. Många flyttar hit för att försöka fullfölja sina strävanden, att slå sig in på en karriär eller börja studera. När man bor här möter man många människor som är passionerade och har mycket saker de är hängivna i. Att ha det runt omkring sig får en att fullfölja sina egna drömmar och försöka ägna sig åt det man vill göra, oavsett om det är att skriva låtar eller starta en verksamhet. Det tror jag har haft inflytande på mitt liv och min musik.

Vilken musik lyssnade du på när du växte upp?
– Jag lyssnade på allt möjligt. Min mamma var en stor musikälskare och lyssnade mycket på soul och artister som Stevie Wonder och Luther Vandross. Och reggae, Bob Marley spelades jämt hemma hos oss. Men jag har också lyssnat mycket på popmusik när jag var liten, som Spice Girls och Britney Spears.

Så soul och reggae har haft betydelse för din musik?
– Ja, definitivt. När jag var barn och började lära mig att sjunga så försökte jag härma de sångare som mamma brukade lyssna på. Det är förmodligen där som min förälskelse och dragning till musik startade.

Kommer du ihåg vilka sångare du försökte härma?
– Jag älskade när mamma spelade Stevie Wonder. Jag försökte alltid sjunga som honom, jag älskade hans texter och jag är faktiskt döpt efter hans låt »My Cherie Amour«. Han har haft en stor betydelse i mitt liv.

Du släppte din debut-EP Indulge i april. Hur var det att arbeta med den?
– Det var fantastiskt. Jag har arbetat med en hel del coola personer på den. En av dem är Ollie Green, en låtskrivare och producent som jag skrivit musik ihop med. En annan producent som är med på EP:n är Raffertie, han producerade titelspåret. Sedan har jag jobbat med producenten Rodaidh McDonald vilket var spännande, han var med i ett tidigt skede. Jag fick även möjlighet att arbeta med A. K. Paul, han är väldigt begåvad och hade mycket idéer. Jag känner mig välsignad över att kunna arbeta med så talangfulla människor i ett tidigt skede av min karriär.

– Jag älskar att skriva låtar, jag gillar att arbeta med andra kreativa människor och försöka få ut det bästa i mina låtar. Så arbetet med EP:n har varit en mycket bra erfarenhet.

På vilket sätt har ditt samarbete med olika låtskrivare och producenter format soundet på EP:n?
– Jag tror att det hjälpte mig att renodla hur jag vill att min musik ska låta. Självklart har varje producent sitt eget sound men överlag var de öppna gentemot hur jag ville låta och de hjälpte mig att förverkliga det. Så det har handlat mycket om att prova sig fram och att vara öppen i arbetet med andra.

Jag tycker att musiken på EP:n är bred. »Indulge« är intim och själfull r&b, »Deep« är elektronisk pop och »You« är mer experimentell. Vad skulle du säga är den gemensamma nämnare i ditt sound?
– Jag tycker att min röst och hur jag sjunger håller ihop musiken. Och sättet jag skriver låtar på. Jag ser mig själv som en iakttagare och det återspeglas i musiken. »Deep« handlar om att se vänner som går igenom enformiga perioder i sina liv. »You« är en sång som är riktad till min mamma. I »Indulge« reflekterar jag över mina egna känslor när jag varit kär. Så låtskrivartemana kretsar mycket kring observationer av livet.

På tal om »Indulge«, vilken känsla ville du fånga när du gjorde låten?
– »Indulge« är i grund och botten en kärlekssång men jag ville skildra det från ett annat perspektiv. När du är förälskad så brukar du älska allt med personen du är kär i, även saker som i vanliga fall inte ses som speciellt attraktiva. Vanliga och ordinära saker hos en person blir attraktiva, »the way that you stare is addictive« som jag sjunger.

Kan det vara en känsla som handlar om obalansen som kan finnas i en kärleksrelation, att det kan vara något destruktivt?
– Ja, exakt. Att vara kär är något fantastiskt men det kan ta över din tillvaro. Det kan vara farligt ibland och man kan ge efter för mycket.

Har du själv erfarenhet av det?
– Ja, jag har varit kär och sjunger utifrån egna erfarenheter. Men jag tar också in det som mina vänner varit med om och berättar för mig.

Att skriva låtar om kärlek är alltid knepigt kan jag tänka mig. Det handlar om att uttrycka något starkt i orden utan att det låter trivialt och banalt. Hur går du tillväga när du skriver texter?
– Jag brukar hålla det enkelt och försöker vara så ärlig som möjligt. Att uttrycka rena känslor utan att det låter som att du suttit och tänkt för mycket på ett rim eller en metafor. Och att sjunga det med mycket passion. För att förmedla ett tydligt budskap måste du göra det enkelt. Om du får ur dig en vacker metafor eller en stark bild så brukar det ofta vara slumpmässigt och inget som du ägnat en timme åt att formulera.

Det kanske handlar om att inte bli för analytisk också?
– Ja, jag antar det. Alla upplever musik på olika sätt, vissa relaterar till en del saker mer än andra när de lyssnar. Jag försöker bara göra min grej och hoppas att andra ska uppskatta det så att jag kan sprida det så mycket som möjligt.

Har du några artister som du inspireras extra mycket av när det handlar om kärlekslåtar?
– Ja, två av mina favoritartister är Lykke Li och Coldplay. Jag älskar Chris Martins låtskrivande. Jag gillar Lykke Lis också även om hennes sånger är ganska mörka, jag tycker hennes låtar är väldigt vackra. Varje gång jag köper ett album av henne blir jag helt uppslukad av hennes musik och lyssnar på skivorna på repeat. Jag gillar Chris Martins texter, hur han kan skriva en enkel kärlekshistoria samtidigt som han kan författa storslagna berättelser som »Viva la Vida«. Hans melodier är så vackra.

Ja, och live brukar Coldplays låtar växa ännu mer än på skiva.
– Ja, där blir de levande, i det euforiska. Jag tycker att båda de artisterna har hittat sin stil genom att göra sin egen grej och inte låtsas vara någon annan. Och det hörs verkligen i musiken.

Jag såg på din facebook-sida att du hade lagt upp bilder som du tagit på dina låttextpapper. Gillar du att dela din kreativa process på det sättet?
– Det var bara en idé som jag fick, jag skrev ett blogginlägg som var utformat som ett brev till min barndom. Jag ville dela något om mig till andra men jag är inte den som berättar om vad jag äter eller vilka kläder jag har på mig. Så jag delar hellre med mig något om musik. De låttexterna är som brev i sig, oavsett om de handlar om någon jag varit kär i, om min mamma eller om mina vänner. Så jag kom på att jag skulle skriva ned texterna på papper i brevform och lägga ut dem på min sida.

Så du har skrivit ett blogginlägg som är som ett brev till din barndom?
– Ja, det är för en blogg som heter Yours Truly. De hade premiär för min EP också.

Hur fick du den idén?
– De bad mig att skriva ett brev till någon jag älskade. Istället för att skriva det till en person så bestämde jag mig för att brevet skulle vara till en period i mitt liv. Jag började skriva och det gick lätt att formulera sig så det kändes självklart att det skulle bli blogginlägget.

Hur kändes det när du skrev brevet?
– Det kändes bra att reflektera över hur ens barndom har påverkat mig, var jag är i dag och fundera över hur man aldrig vet var livet kommer att ta en.

Ditt album kommer att släppas i höst. Hur låter det musikaliskt?
– Soundet på albumet är i linje med låten »Indulge«. Det är en mix av det elektroniska, den själfulla rösten och det är ganska sparsmakat ljudmässigt. Men det finns också en del nya inslag på albumet som folk inte hört från mig tidigare.

Känner du att du delar några likheter med artisterna som du samarbetat med på EP:n, som Raffertie och A. K. Paul (bror till Jai Paul)? Kanske inte musikmässigt men sättet att blanda influenser på?
– Jag antar det. När jag arbetade med A. K. Paul så berättade han att han älskade Prince och Stevie Wonder. Vi pratade influenser och han är också från London. Raffertie skiljer sig mycket från mig. Han är inte från London men han arbetar med en bred palett av uttryck. Vi kände definitivt att vi hade samma syn på musik. Det är det som är så spännande med att arbeta med andra, man tar det bästa ur två världar och skapar något spännande utifrån det.

/

Jones kommer att släppa en ny singel framöver. I augusti spelar hon på Visions Festival i London.

Mer Jones här och här.