Silvana Imam: Avantgardistisk inspiration

Boom! Ljudet av en alldeles ny, brinnande talang slutar aldrig att överrumpla en. Det spelar liksom ingen roll vad man tror sig veta om popmusik. De brakar ändå rätt in i en med pardonlös kraft.

Sommaren 2013 handlar det om albumet Rekviem av den snart 27-åriga Silvana Imam från Stockholm.

Hennes tolkning av det vi kallar för hiphop är vacker, märklig, abstrakt och fullständigt unik. På nio spår lyckas hon bättre än någon annan definiera vår tid som den är just här och nu. I gränslandet mellan det urbana nattlivet och ett andligt medvetande representerar Silvana Imam något helt nytt. Jag älskar det.

Rekviem är ett aldrig sinande flöde av kärlek och sex, ångest och glädje. Som lyssnare får det mig att sträcka mig några decimeter längre än vad jag trodde var möjligt. Den får mig att höja en knuten näve. Rekviem må vara latin för vila men den ger mig kraft.

– Jag utgår alltid från mig själv och jag går ju igenom det folk går igenom, säger Silvana Imam när vi hörs över telefon.

– Och jag tänker att om jag utgår ifrån mig själv så inspirerar jag. Nu vill jag inte göra anspråk på det, absolut inte. Jag säger till exempel inte att »jag är lesbisk« eller »jag är queer« eller »politisk«, för det är så jag är naturligt. Men folk kan nog känna igen sig i mina erfarenheter ändå.

Det är också ett djupt personligt verk som vecklar ut sig likt en inre världskarta över Silvanas liv. Uppväxt med hiphop och poesi i ett hem med föräldrar från Syrien och Litauen har hon djupa intressen för såväl zenbuddhism, som queerteori och psykologi. Något som också hörs i skivan som släpptes i maj.

Har då Silvana Imam hunnit njuta av sitt verk ännu?

– Det känns jättebra. Det är skönt att få ut den och att den fått så bra respons. Jag vill spela och turnera med den men det är också så att jag tröttnar fort på saker och ting (skratt). Jag är en rastlös själ och vill göra nya grejer. Men jag måste lära mig att ta det lugnt.

– Jag skissar på nya grejer hela tiden men jag kan absolut njuta.

Hur var arbetsprocessen med skivan?
– Den tog runt två år att göra. När jag började arbeta så tänkte jag inte ens att det skulle bli ett album. Typ »okej, men jag gör en låt här, en låt där«. Sedan samlade jag bara ihop dem. Så det var inte planerat att det skulle bli ett album utan det växte till det.

Fanns det en specifik vision för skivan innan du gick in i studion eller växte det fram allt eftersom?
– Jag har alltid en vision om hur jag vill att det ska låta rent soundmässigt. Skivan är ganska lugn och stämningsfull, skymningsmusik eller vad man ska kalla det. »Rekviem« betyder vila så det bygger på den stämningen.

Blev det som du ville i slutändan?
– Absolut. Hela albumet har ett speciellt sound och det var just DET soundet jag var ute efter.

– Det är lugnt men pushigt på något sätt.

Dina texter är väldigt poetiska och bildliga. Har du ett intresse för poesi och litteratur?
– Jag skrev dikter när jag var liten och var väldigt intresserad av ord, vilket jag är än i dag. Jag håller på med ord, jag fastnar vid ord och jag tänker på ord. Jag tänker på hur de skrivs och hur de ska kombineras med varandra.

Var kom det intresset från?
– Jag har nog haft det intresset sedan jag var liten när min mamma köpte rimlexikon och synonymordböcker till mig. Men då hade jag sagt att jag ville ha dem, inte att hon helt random kom hem med dem.

– Jag har nog också genom min pappa fått upp intresset för ord och dikter. Han pratade mycket om dikter och sjöng alltid med till vissa ord som (den libanesiska sångerskan) Fairuz sjöng när jag var liten.

– Sedan började jag lyssna på hiphop i väldigt ung ålder. När jag var sju år fick jag min första skiva och det var Fugees The Score. Den fick jag faktiskt av min granne. Det var hennes sons skiva och jag hade lånat den. Efter ett tag ville hon ha tillbaka den men då köpte hon en ny till mig. Jag började lyssna på texterna, jag har alltid varit intresserad av raptexter. Jag lärde mig hela skivan utantill.

Är det hiphop som varit den röda tråden?
– Ja, verkligen. Allting har jag relaterat till rap.

Skulle du kalla din musik för politisk?
– Bra fråga. Jag har försökt ducka för det ämnet (skratt), men musiken blir politisk eftersom jag är som jag är. Jag är invandrare, kvinna, lesbisk och jag rappar. Och allting är politik på något sätt, men jag har aldrig tänkt »nu ska jag göra en politisk låt«. Det blir så naturligt när jag går igenom, typ diskriminering eller whatever. Den är relaterad till samhällsproblem på något sätt.

Rekviem brinner långsamt men intensivt. I texterna flyter impressionism ihop med Raekwonskt projicerade filmsekvenser. Silvana driver sitt flow liksom i förbigående, med rak rygg, och tar nya konstfulla steg som om det vore det mest naturliga i världen.

Rekviem är också det bästa svenska debutalbum jag hört på jag vet inte hur många år. Energin som driver de allra bästa debuterna – oavsett vilken konstform det än må vara – har en tendens att få oss att omvärdera, revidera och ersätta det vi en gång älskade med något nytt och bultande att hålla nära.

Vem har du inspirerats av i din rapstil?
– Grejen är att jag är mer bekväm i min röst nu. Jag har lyssnat mycket på Eminem och han är grym. Men han skriker mycket och har en väldigt hög tonart, vilket jag också hade i början. Jag har det i »Silverlinan« som är en jättegammal låt som jag spelade in för två år sedan. Och den tycker jag skiljer sig väldigt mycket från hur jag rappar på de nya låtarna.

– Jag har blivit mer bekväm i min röst i hela den här Rekviem-processen. »Framsäte bältet av« är till exempel väldigt olik »Silverlinan« rent röstlägesmässigt, så jag har förstått att jag inte behöver rappa så högt. Att jag kan lugna ned det.

Har du märkt att din röst förändrats efter albumet?
– Jag släppte en ny låt på Soundcloud som heter »Blue Sky« och jag känner att jag får in nya känslor och stämningar hela tiden. Jag överraskar mig själv. Jag får till en känsla, ett ljud som sker när jag är i stunden, i känslan när jag skriver.

Finns det någon artist, konstnär eller författare som påverkat dig särskilt mycket?
– Eckhart Tolle! (författare, reds anm.) Jag tycker han är grym. Och sedan Eminem, Fairuz och Kanye West.

Jag läste att du studerat psykologi. Har det påverkat ditt artistskap på något sätt?
– Ja, zenbuddhismen tillsammans med psykologin, alltså den som jag har riktat in mig på i min utbildning, den har påverkat mig. Den har fått mig att skriva med ett öppet sinne.

– Jag är ganska abstrakt. Jag försöker måla en bild av en känsla – jag är tydlig i bilden men inte exakt i vad det är jag pratar om. Jag vill att du ska tänka på någonting som du kan relatera till när du lyssnar på den.

På låten »Satan i en ny dress« rappar du »hon är avantgarde«. Vad är avantgarde för dig?
– Avantgarde för mig är att stå utanför samhällsnormen och vara framför, att vara steget före helt enkelt.

Är det ett mål du strävar efter?
– Ja, absolut.

Finns det någon sinnesstämning som är särskilt bra för dig när du skapar?
– Jag är inte förbannad men mer öppen. Att ha alla sinnen öppna, att inte känna mig instängd. Oftast skriver jag bättre när jag är ensam. På natten skriver jag som bäst.

Silvana Imam arbetar för tillfället på en ny ep, samt en ännu obetitlad singel i samarbete med Little Jinder som släpps i september.