Under lagret av kitsch

Dum Dum Girls är aktuella med nya ep:n ”End of daze”, fyra låtar som är något mer nedtonade än det i stora stycken utmärkta albumet ”Only in dreams” från 2011. Ep:n innehåller en cover av Strawberry Switchblades låt ”Trees and flowers”. En tolkning som fanns på nätet redan för två år sedan och då i en mer avskalad ”demoversion” där bandledaren och sångerskan Dee Dee (Kristin Gundred) sjunger över en skral gitarr. Ensamt och nästan hjärtknipande ödsligt.

Låten får mig att söka upp Strawberry Switchblades självbetitlade album från 1985. Den enda fullängdsskiva bandet gav ut, förutom ett gäng fina singlar. Min relation till den skotska new wave-gruppen börjar med den ena halvan av duon, Rose McDowall. Och främst det hon gjorde efter Strawberry Switchblade.

Mot slutet av 80-talet blev hon del av den brittiska industri- och dödsfolkscenen. Hon medverkar på album av band som Death In June, Current 93, Coil och Nurse With Wound. Hennes röst hörs i bakgrunden eller långt fram, klar och svävande och med en slags ödmjuk ledsamhet som är omöjlig att missta för att vara någon annans. Oavsett om Rose McDowall sjunger leadsång eller nynnar en stämma träffar hennes röst direkt med sin precisa ljushet.

Strawberry Switchblade är vid första anblicken motsatsen till vemod och tungt sinnelag. Rose McDowall och andra halvan Jill Bryson, gjorde studsig synthpop i gothpaketering, klädde sig i prickiga scenkostymer och hamnade på den brittiska tio i topp-listan med hiten ”Since yesterday”. Men mitt i kitschen finns något sorgset i texterna och i Rose röst. Det gör Strawberry Switchblades musik till något allmängiltigt. Det visade Current 93 med sin cover av just ”Since yesterday”. Dum Dum Girls gör samma sak med ”Trees and the flowers” – en låt som handlar om Jill Brysons torgskräck.

Dee Dee sjunger refrängen, ”I get so frightened, no one else seems frightened, only me”, och gör den lika mycket till sin egen rädsla som den Strawberry Switchblade klädde i dansanta färger.